Vad är dokumentärfotografi?

Det avhandlas ganska ofta i fotosammanhang varför det är så lite intresse för svensk dokumentärfotografi. Men diskussionen är inte ny. Så här stod det i en ledare i tidningen Aktuell Fotografi, november 1980 (alltså för drygt 30 år sedan): "Dokumentärfotografin är stendöd och många av de svenska fotograferna ägnar sig ensidigt åt en mer subjektiv, poetisk stil."

Så, redan tidigt 80-tal bekymrade man sig över den svenska dokumentärfotografin, och till den grad att den dödförklarades. Men i samma ledare konstaterar man även att utvecklingen av kvaliteten på det fotografiska hantverket är positiv: "...som varit bedrövligt eftersatt under 60- och 70-talet..."

Så, vad är då dokumentärfotografi? Jo, bilder av samtiden, som på ett ärligt sätt visar hur vi bor, lever och arbetar. Inte så svårt egentligen. Men man får betänka att en del av det som vi upplever som vanligt förekommande och därför känns meningslöst att dokumentera, kanske kommer ses med helt andra ögon av en framtida betraktare.

Jag får ibland frågor från ungdomar som i olika sammanhang ska göra ett bildprojekt och söker hjälp att komma igång. Ett enkelt svar är; gräv där du står. Känns kanske som en klyscha, men om man alltid har kameran med sig och är öppen för intryck i de miljöer man rör sig i, så kommer man att se omgivningen med helt andra ögon efter ett tag. Jag har fått se många bra enkla dokumentationer gjorda av unga fotografer. Som här till exempel.

Dokumentärfotografin är långtifrån död, den lever och frodas även om den inte gör så mycket väsen av sig.

Men den pretentiösa synen på dokumentärfoto, den får gärna vara både död och begraven...

Bilderna i inlägget kommer från en civilförsvarsövning som jag blev kallad till i april 1989. Inte speciellt roligt, men det gick inte att komma undan. Ska väl tilläggas att jag var inkallad brandman inte fotograf. Men jag tog med mig en kamera och en rulle film ändå. Jag minns inte vilken kamera men det känns som objektivet nog var en 35:a. Filmen var i alla fall en Ilford XP1 som framkallades i C41.

Även om bilderna blev mer dramatiska än verkligheten, var det en tämligen stillsam övning. Gubbe med brandslang, ingen action precis. Man kan nog säga att det dokumentära värdet på bildmaterialet som helhet är ganska marginellt.

Att skanna negativ vid den här årstiden är en lika besvärlig procedur som när man gjorde bilder i mörkrum förr. Luften är torr och filmen blir lätt statisk och suger åt sig damm. För att slippa det värsta retuscharbetet brukade jag ha en luftfuktare i gång i mörkrummet vintertid. En gång hade den hamnat under takarmaturen och efter ett tag gick proppen och allt avstannade. Luftfuktaren hade blåst upp vattenånga i lampan och orsakat kortslutning. Så kan det gå. Det är lugnare nu.