Malmös boardwalk

Jag har kommit underfund med att jag måste röra mer på mig. När man nämner det för omgivningen får man omedelbart uppmuntrande tillrop. Det rekommenderas gym och allt möjligt. Jag passerar allt som oftast gym belägna i större fd butikslokaler. Med stora fönster utåt gatan går det liksom inte att undvika att se vad som försiggår därinne. Därför vet jag att gym inte är något för mig. Får ses som en sista (desperat) utväg. Löpning känns inte heller riktigt som min grej. Verkar stressigt, man ser ingenting, också blir man svettig. Då återstår i stort sett promenader. Och så fick det bli. En timme om dan. Vilket innebär en sträcka på 5 km, dvs om man går i marsch-hastighet. Går man fortare, blir det förstås effektivare, men då kanske man missar nåt, jag har ju kameran med. Någon upplevelse får det ju bli, inte bara att gå för gåendes skull. Jag studerade kartan för att reda ut vad som befinner sig på 2,5 km avstånd från hemmet. Ett mål med alternativa vägar. Man vill ju inte gå samma väg båda hållen. Turning Torso var ett sådant mål, som jag nu har testat ett tag. Det gick ganska bra. Några bilder från Malmös boardwalk i Västra hamnen blev det också.

Första februari

Så var det då februari, vilket betyder att vi har en hel del vinter kvar. Även om termometern just nu visar på plus. Inte mycket, men dock. Igår var det minus, blåst och snöfall. “Varannandagsväder”, brukade min mor säga när väderleken var opålitlig. 
Jag hade igår egentligen tänkt nöja mig med att betrakta vädret genom fönsterrutan, men mitt samvete tvingade ut mig. Får väl kompensera med att hålla mig inne en solig dag istället. 

Kameran jag tog med mig på promenaden var Sony Nex7 med Sigma 30/2.8. En kombination som jag börjar trivas ganska bra med. Jag har just upptäckt att man kan låsa inställningarna på kameran. Vilket är en stor fördel när man har den hängande innanför jackan. Igår upptäckte jag också att både kamera och objektiv tål en hel del väta. Det såg lite oroväckande ut ett slag. Men allt gick bra. För många år sedan hade jag en Nikon FM med motor. Kamerahuset klarade fukt och väta bra, men motorn blev det kortslutning i. Då blev det “automateld”. Man fick stänga av snabbt annars drog den genom hela rullen.

Lite vid sidan av

Bara lite vid sidan av Västra hamnen och Dockans fashionabla kvarter hittar man en del skräpiga rester av industri och hamn. Men civilisationen tränger sig på och det är en tidsfråga innan allt fått en mer homogen framtoning. Det ligger i nuet och Malmös tid som industristad är ju sedan länge utmätt.
De styrande har ju sedan ett bra tag bestämt sig för att kalla Malmö “kunskapsstad”. Men det vet i fan. Jag tycker nog “handelsstad” känns mer korrekt. Visst var Malmö en handelsstad för riktigt länge sedan då sillen satte staden på kartan. Det var långt innan bönderna flyttade till stan för att jobba på fabrikerna och hjälpte till att göra Malmö till en industristad. Men att jag nu tycker handelsstad känns som rätt epitet beror varken på att sillen skulle ha återvänt eller på någon annan export (vi tillverkar ju praktiskt taget ingenting). Nej, jag tänker på alla flotta varuhus som finns här. Som Emporia, ombyggda Mobilia, ombyggda Triangeln, ombyggda Caroli och förstås Entré som lätt glöms bort (de får väl också bygga om). Alla dess supermoderna försäljningsställen borde väl räcka för att kalla Malmö handelsstad. Eller i alla fall försäljningsstad. Dessa köpcentrum har gjort det svårare för enskilda butiker på stan, och där en butik lägger ner öppnar istället ett cafe. Det blir många caféer; lattestad.

Bilderna är tagna en dyster dag förra veckan på just den här platsen “vid sidan av”. Motiven fanns inom en radie på ett par hundra meter.

Hamnen igen

Återigen bilder från en cykeltur i Malmö hamnområden. Det är väl mest för motionens skull man ger sig ut. Men samtidigt är det ju en fotografisk utmaning; att inte komma hem med samma bilder varje gång. Det blir i alla fall så att jag kommer hem med färre och färre bilder. För två år sedan när jag började cykla runt och nyupptäcka hamnområdena kunde det bli runt 100 exponeringar på en några timmar och jag kunde ha 10-20 hyggliga (och 3-4 bra) bilder. Nu blir det 20-30 varav 3-5 hyggliga (och kanske en bra).

Gjorde även ett besök på Sopstationen för att kolla ifall turen skulle vara med mig och jag skulle göra nåt fotografiskt fynd. Men nej, det blev inget. Där stod en hygglig förstoringsapparat från Durst, men den tiden har varit. Hittade några tidskrifter dock. Bland annat ett ex av Louisiana Revy från -94 med tema tysk fotografi som verkade intressant. 

Sopstationen ligger på Mercuriparken som inte är en park utan en gata. Och inte ett träd inom synhåll. En trädlös park som alltså är en gata. Hursomhelst gillar jag gatunamnen i de här områdena. Tex är en stor del av solsystemet representerat; Tellus, Venus, Jupiter och Mars. Sen finns här Donaugatan, Kinagatan och Vintergatan, för att nämna några andra spännande gatunamn. Eftersom farsan jobbade i hamnen hörde jag ofta de här namnen under min uppväxt. Jag kan fortfarande höra gatunamnen med min fars röst.

Annars blev det en lugn utflykt som även inkluderade en stunds avkoppling i solen med en god kopp kaffe från Gateau.

Bilderna är förresten tagna med min Panasonic G5 och en 12-50 Olympusoptik. Optiken är ett nyförvärv gjort på Blocket. Gillar inte riktigt Panasonics 14-42 som följde med kameran så jag tänker prova den här som verkar betydligt gedignare. Den är också lite roligare; man kan tex välja mellan manuell och motorzoom. Bra ifall man får för sig att filma. Den är också vädertätad, men det är ju inte kameran så det kan ju betyda mindre. 12-50-optiken är dock lite större, framförallt längre än 14-42. Skärpemässigt tror jag nog de båda objektiven är ganska lika. Kanske inte i närheten av mina fasta objektiv, men säkert tillräckligt bra i de flesta fall.

Det är ibland svårt att behärska sig att inte dra extra i spakarna när det är mycket moln på himlen

Andrahandsvärdet på Panasonic och Olympusobjektiv är ganska lågt, så det är all idé att leta på Blocket, Tradera och på Fotosidans annonser om man har M4/3-fattning och det är aktuellt med objektivköp.

Katastrofturism

Katastrofturism är väl inte så vanligt. Jag tänker på tex Costa Concordia som gick på grund och kantrade vid ön Giglio i januari förra året. En katastrof som lockat massor av turister. Och nu har det hänt i Malmö. Förra veckan kantrade en husbåt i Västra hamnen. Fast egentligen kantrade den inte, den delade på sig. Ett större sällskap höll fest på båten och de flesta befann sig antagligen på terassen överst. Båten fick slagsida och själva byggnaden lossnade från underredet med pontonerna och lade sig i kanalen.

Även för en knappt simkunnig landkrabba känns det som nåt slags konstruktionsfel. Antingen borde båten vara lägre eller så måste byggnaden sitta bättre fast i underredet. Det ligger ytterliga två husbåtar av samma konstruktion i kanalen. Hoppas de är bättre hopsatta.

Vi var några stycken katastrofturister som gick runt och betraktade förödelsen i den sena eftermiddagssolen.

Malmö hamnområde

Det projekteras och byggs konstant i Malmö hamnområde, vilket innebär att vid varje rundtur man tar i de här environgerna så har det hänt något nytt. Jag har alltid tyckt mycket de här områdena så det känns fint att man släpper in nytt liv och nya funktioner när man ersätter gamla ödsliga industriområden med kontor, bostäder, restauranger och caféer.

Första stoppet på min cykeltur blev på Norra Neptunigatan med sin välvda husrad. Här höll bland annat en fotogrossist till på 90-talet. Nu verkar här ganska ödsligt, hoppas det händer något.

I bakgunden skymtar Nordmills anläggning; valskvarnen med anor från 1880-talet.

Den gamla valskvarnen med sina silos har fått Malmö högskola, ett hypermodernt bygge i stål och glas, som närmsta granne.

Betraktar man byggnaderna från Beijerskajen tvärs över Inre hamnbassängen får man känslan av att valskvarnen och högskolan hänger ihop. Men det finns faktiskt en gata emellan.

Från Beijerskajen ser man också att det pågår rivning av en stor gammal industrifastighet på Kockums gamla varvsområde. Jag läser på kartan att området numera benämns "Varvsstaden". Får se vad det kommer att innebära.

Det är också fint att man bevarat den gamla klaffbron. På den passerade tusentals människor dagligen till fots och på cykel när Kockums var Malmös största arbetsplats.

Lite längre norrut, mot Dockan vid Krankajen ligger en fyr som jag inte lagt märke till förut. Men det behöver i och för sig inte betyda att den är ny för det.

Här vid torrdockan stod kockumskranen i nästan 30 år. Den var med sin höjd på 140 meter, världens största bock-kran, en symbol för Malmö som industristad. Nu har torrdockan blivit småbåtshamn och kranen, ja den såldes till Korea 2002 för en dollar.

Jag följer Östra Varvsgatan norrut förbi bland annat Mediegymnasiet (ej på bild) som ligger i den gamla ubåtshallen som jag förstår att Malmö stad hyr för svindlande belopp trots att man har gott om egna glest befolkade skolfastigheter. Det verkar som att de som bestämmer i den kommunala skolan i Malmö disponerar för mycket pengar i förhållande till sitt förstånd.

Från Östra Varvsgatan blev det Riggaregatan västerut till Västra Varvsgatan och sedan söderut förbi Turning torso. Därefter blev det lagom med en kopp gott kaffe hos Gateau innan hemfärden.

Mirotar 35/2.8 för Sony Nex 5N

För ett tag sedan anpassade jag en optik från en Minox 35EL från mitten av 70-talet till att passa Micro 4/3. Det var ganska enkelt och resultatet blev bra. Då jag hittade ytterligare en trasig Minox hos Analoga Utposten fick jag för mig att anpassa den optiken till Sony Nex. Den här Minox-kameran var lite nyare, en 35 PL från 1982/83. Men optiken är samma; Color-Mirotar 35/2.8 vilket motsvarar ungefär 50mm på Sony Nex.

Kameran är enkel att plocka isär, en liten stjärnskruvmejsel är allt som behövs. Själva anpassningen är också ganska enkel. Förutom optiken och ett kamerahuslock behövs en svart filmburk. Burken kapar jag och använder som fläns för att anpassa registeravståndet så att objektivets avståndsskala stämmer.

Monteringen gick fint. Först limmar jag fast optiken i filmburken. Sedan justerar jag in avståndet, det är små marginaler och det är ju viktigt att det verkligen blir skarpt på oändlighet. När allt stämmer limmas flänsen fast i kamerahuslocket. Allt limmas med tvåkomponentslim.

Jag fick för ett tag sedan ett mail från en man som jobbat som kamerareparatör åt företaget som på sin tid importerade Minox. Han berättar om problemen med Minox 35 EL:

"Det fanns en plastplatta med spår inne i optiken och efter ett tag krympte plasten och slutaren upphörde fungera. Plattan fick bytas på i stort sett alla kameror vars serienummer började på 37xxxx.

Av Minox-kamerorna var nog GL-modellen den bästa. Men annars var det största problemet med alla Minox 35 att kamerorna inte var tätade mot smuts."

Nu är jag fått ett nytt objektiv till min Sony Nex måste det ju testas.Så det fick följa med till Västra Hamnen förra veckan. Optiken har ingen bländarskala, man får ställa på känn. Kan vara lite knepigt eftersom bländaröppningen inte är rund. Jag ser att jag borde bländat ner mer då kantskärpan inte blev så bra, speciellt inte i vänsterkant.

Det var ödsligt, kallt och blåsigt i Västra Hamnen, så bilderna fick lite undergångskänsla. Det är inte HDR, utan jag har maskat himlen, höjt kontrasten och mörkat ner.

Mera Sony 16/2.8

Tog en tur till Västra Hamnen häromdagen. Det var en förmiddag med dramatiska moln och stundtals bröt solen igenom. Jag hade med mig Sony Nex med E 16/2.8 (samt ytterligare ett objektiv som jag kommer att återkomma till i ett senare inlägg). Temperaturen låg runt nollan och det blåste ganska kraftigt, vilket gjorde att jag var ganska ensam om att uppskatta ljuset därute.

Vid förra tillfället när jag var ute och fotograferade med den här optiken använde jag bländare 5,6 vilket enligt alla regler borde gett ett bra resultat. Men det blev inte helt lyckat i bildkanterna. Så den här gången fick det bli bländare 8, och nu blev resultatet betydligt bättre. Det vill säga; jag är nöjd. Riktiga skärpefantaster som inte går ut och plåtar utan håller sig hemma på väggen och plåtar test-tavlor kan förstås ha en annan åsikt.

Så min slutsats är att med Sony E 16/2.8 bör man inte använda större bländare än 8 om man vill ha god skärpa över hela bildfältet. Och kanske inte mindre än bländare 11, även om diffraktionen inte borde märkas förrän vid mindre bländare än 16.

Bör noteras att Sony E 16/2.8 är en billig optik. Den kostar ny 2 595 på Scandinavian Photo och man kan köpa en i nyskick på Tradera eller Blocket för 12 – 1 300. Anledningen är antagligen att den sålts i paket med kamera och normalzoom.