Bilder med Iphone del 2

Några bilder från vintern som aldrig tycks ta slut. Bilderna är precis som förra inlägget, tagna med min Iphone SE och efterbehandlade med Photoshop Express. 

Redan i mitten av december rådde det julstämning, åtminstone här på gården i Jönköping. Men snön töade raskt bort och när julen kom var det barmark.

En morgon med rimfrost på en grindstolpe på Köpenhamnsvägen i Malmö

Is på Munksjön i Jönköping

Bänk med utsikt mot Vättern

Båt i vintervila

Frälsarkrans på stolpe

Vinter i Härryda

På väg mot postlådan i Härryda

Ny kamera

Skaffade mig en ny telefon i höstas. Motvilligt ska sägas efetrsom den gamla fungerade alldeles utmärkt. Som telefon alltså. Nu ställer man ju fler krav än att bara bli uppringd och kunna ringa. Det är väl det en telefon används minst till. Hursomhelst; appar som man anser sig behöva för ett bekvämt liv går inte att installera när en telefon passerat den aktningsvärda åldern av 3 år. Nåväl, en Iphone fick det bli eftersom det finns en del andra äppleapparater i hushållet som den måste kunna kommunicera med. Efter att ha skannat marknaden på vad som ger mest för pengarna bestämde jag mig för en Iphone SE. Stor som en femma men modern som en 6s. Allt enligt marknadsföringen. Räknar med att den ska fungera oklanderligt i 2.5 års tid. Än så länge fungerar allt som tänkt, en del tom bättre och snabbare. Största överraskningen är nog kameran. 

Detta är min tredje Iphone och jag har aldrig använt dom att fotografera med, annat än i nödfall. Inget som jag använt i blogg, annonser eller annat mer seriöst sammanhang. Tills nu. Begränsningen är förstås att bara ha ett objektiv. Lite som att vara tillbaka på 70-talet med en Minox 35. Zooma digitalt är  meningslöst. Då kan man lika gärna beskära i efterhand. Skärpedjupen är stort, inte konstigt med en brännvidd runt fyra millimeter.
Exponeringen är helautomatisk. Tid-bländare-ISO. Genom att peka på skärmen kan man kompensera exponeringen så den passar motivet. Vilket fungerar rätt så bra. Lite pilligt, men en vanesak. Bildkvaliten är hygglig så länge det inte är för mörkt. Då blir det riktigt grötigt. Men det är ju inte så konstigt med den lilla sensorn.

Lite efterforskning ger följande kameradata:
Sensorstorlek: 1/3" (dvs 4,8x3,6 mm) 
Brännvidd: ca 4mm (motsvarar ca 28mm i småbildsformat)
Ljusstyrka: f2.2 vilket är kameras enda bländare
Exponeringsautomatik: fast bländare, tid 1/2 - 1/8000
ISO: automatisk 32 - 1600
Närgräns: 7,5 cm (3 tum)
Hyperfokalavstånd: 137 cm (dvs under det avstånd som optiken behöver fokusera)
Upplösning: 12Mp
Bildstorlek: 4032x3024, ca 3-4 MB Jpeg

Fast jag gillar väl inte riktigt hur man tvingas hålla kameratelefonen när man plåtar. Avtryckarens placering känns också bakvänd. Men man vänjer sig väl. Tills vidare har jag löst det genom att plåta i kvadratformat, eftersom jag då slipper vrida å vända utan kan hålla kameran som det faller sig. Beskärningen till kvadratformat gör också att man tappar vidvinkeln och optiken blir mer som en normal. Man får bara tänka på att kvadraten lätt blir för stillsam. Att gå nära motivet kan skapa lite mer dynamik i en annars tråkig komposition.
Efterbehandla bilderna gör jag i Photoshop express i min IPad. Där finns förutom standardreglagen även några intressanta presets som man kan reglera styrkan på. 

På Bergsgatan i Malmö. Såg tiggaren och löpsedeln som hörde liksom ihop. Det gick snabbt. Fanns bara möjlighet att ta en bild. Dörren till vänster gick plötsligt upp och in i bild. Med en större sensor hade det ju gått att beskära, men inte nu.

På Ribban i Malmö. Använde en preset som gav lite sommarkänsla fast det råkar vara en solig dag i februari.

Vid Vätterns strand står en man med stativ och stor kikare. Lugnt därute ligger Visingsö. men det kan knappast vara den han kikar på. Han ser nåt som vi andra inte ser.

Vid Vätterns strand finns också en kiosk. Den är inte öppen på vintern, men den är varken förbommad eller igenspikad som ju brukar vara vanligt med den här typen av säsongsöppna verksamheter. Skylten lyser välkomnande och man får en känsla av att innehavaren bara gått ett ärende en kort stund.

En regnig dag i centrala Jönköping.

En båt i vintervila vid Vättern.

Att tåg är försenade är en vanlig företeelse. Tur man har telefonen att pilla med.

Limhamnsvägen i Malmö

Byggnaden i bakgrunden är Malmö Opera. Den hette tidigare Malmö Stadsteater. Troligen det som inspirerat namnet på gatuköket. Det blev nästan rätt...

En grå förmiddag på ribersborg med Turning Torso i bakgrunden

Tillbaka på Vätterns strand

En dansperformance på Nässjö konsthall i samband med litteraturfestivalen där

Senare på litteraturfestivalen. Smålit som den kallas. Här blir Åsa Moberg intervjuad på scen av Erik Lindfelt. Här blir ljuset för svagt och bilden blir minst sagt grötig

I centrala Jönköping vid Östra Storgatan hittar man den här pampiga entren

Resebild från perrongen i Nässjö

Interiör från Nils Ericssonterminalen i Göteborg

På resa i en äldre, fast ganska futuristisk buss. nästan som att sitta i en slag rymdfarkost. Fast man såg att den hade några år på nacken. Det fanns nämligen askoppar vid sätena. En rest från en svunnen tid

På Malmös gator

Lite blandade gatubilder från sensommar/höst. Här finns också några kvarglömda bilder från Malmöfestivalen. 

Den här bilden är från när vi ställde ut på Linan. Då passerade plötsligt ett gäng Star Wars krigare å lite andra karaktärer förbi. 

Närbild på gatumusiker på S Förstadsgatan.

Här kommer Super Mario, också på S Förstadsgatan.

Mårten Werners altare på Södergatan.

Gustav Adolfs torg. Gamla Malmö Theater i fonden.

Malmöfestivalen 2017

Ett gäng bilder från den nyss avslutade Malmöfestivalen. Tidigare sa man att det var ett evenemang som folk antingen älskade eller hatade. Tror inte det, tittar man på folk som går omkring i myllret, så ser de flesta ganska liknöjda ut. Kanske är det som Tommy Hansson, en gång i tiden sångare i Malmöbandet Namelosers, som på 60-talet var ett av Sveriges absolut bästa band, sa när jag sprang på honom på stan i veckan: "En företeelse som överlevt sig själv." Han tyckte också att priserna på gatumaten var alldeles för höga, det blir billigare att besöka en restaurang. Där kan man dessutom sitta ordentligt och slipper äta på papptallrik. 
Har också hört att näringsidkarna i centrum är avskyr festivalen. Och naturligtvis dom som bor där. Och så förstås alla som påverkas av avstängda gator och flyttade hållplatser. Jag har kommit fram till att de som verkligen gillar malmöfestivalen är lantisarna. Så var det för mig när jag bodde på landet och dottern var liten. Då åkte vi till stan och åt langos och munkar och köpte marknadsskräp. Nu är dottern vuxen sedan länge, och jag bor i Malmö och tycker som Tommy Hansson att festivalen känns ganska avslagen.

Malmö Konsthall

Allt emellanåt besöker jag Malmö konsthall. Tyvärr är det sällan någon intressant upplevelse. Det är oftast mer konstigt än konst. Lokalerna är fina med fantastiskt ljusinsläpp. Men det hjälper ju inte när det som visas knappast kan få mer än en gäspning som betyg. Och jag är inte ensam om den åsikten. En del jag pratat med säger att dom helt slutat med att gå dit. 
Det här kan man läsa på konsthallens hemsida om utställningen som pågår nu:

"Utställningen sammanför konstverk som skapats under de senaste åren. Gemensamt för dem alla är att de berör en aktuell politisk situation och strategiskt iscensätter subjektivitet och dess politiska potential – eller vanmakt. Samtliga verk kretsar kring kameran – fotografier och filmer, kollage samt ett affischprojekt – och spänner från det rent dokumentära till en post-internet estetik centrerad runt gränssnittet. Även om de skiljer sig åt radikalt vad gäller strategi och estetik, så utreder samtliga verk den friktion som uppstått mellan det subjektiva, det kollektiva och det politiska."

Låter det spännande? Nä, det känns mest som en massa floskler staplade på varann. Man blir heller inte nyfiken och väl är det för då hade man kanske blivit besviken vid besöket. Nu går man mest runt tittar förstrött på obegripligheterna. Det är antagligen inte tillåtet att fotografera, men jag bryr mig inte. Som skattebetalare i kommunen ser jag mig som medsponsor i företaget. Och jag ser det heller inte som att jag plåtar föremålen som ställs ut. Jag plåtar de glesa besökarna och använder miljön som bakgrund.

Ska tilläggas att det visst har visats utställningar som varit både bra och intressanta. Som den här till exempel. Det är bara så glest mellan varven. Det känns som att ansvariga är paniskt förskräckta för att upplevas som folkliga. Trams, Malmö behöver en konsthall som vågar visa bredden inte bara det smala.

 Och utanför konsthallen tornar inte bara ovädret upp sig utan även den nya offentliga utsmyckningen; tre pelare som ger intryck av något som långsamt har pressats ut ur en förstoppad jättes bak.