Ett besök på Älgön

Har nu besökt ännu en ö. I somras var det Visingsö i Vättern, och nu har vi varit på Älgön som ligger i Bohusläns skärgård. För att komma dit tar man färjan från ett samhälle som heter Rörtången. Ortsnamnet har inget med verktyg att göra, utan rör står för vass och tånge är ett gammalt ord för udde. Så vassudden skulle kunna vara ett alternativt namn. Även om vi inte lade märke till nån vass vid vårt besök.

Det regnade en aning under färjeturen vilket gav lite extra karaktär till landskapet på andra sidan glaset. 

Det stod en papperskorg i ett hörn på färjan. I den låg en tidskrift med ett bistert ansikte som tittade på mig från korgen. Man blir klart nyfiken. Men jag bestämde mig för att avstå från att rota i korgen.

Färjkarlen hette Arne och han tog oss till vår destinationsort raskt och utan mankemang. 

Vid bryggan på Älgön står en fullmatad informationstavla samt en bänk där man kan slå sig ner och smälta all text.

Öns alla sevärdheter samlade på en skylt. Vi valde Toppen. 96 meter över havsytan vilket innebar en stundtals ganska brant stigning.

Vår ciceron heter Marianne och guidade oss säkert och tryggt både upp och ner, vilket kändes bra då stigen varken var tydligt skyltad eller upptrampad. Dessutom gick den till stor del genom skog där det var helt omöjligt för en turist att gissa vart man skulle gå.

På toppen tar vi del av den fantastiska utsikten. Någon har byggt på ett stentorn och höjt toppen ytterligare en meter. 

Det är gott om stenrösen på ön. En del är så glesa att man kan se dagsljuset genom dem.

En lagun vid Kalvhagen med brygga och båt.

På ön fanns för många år sedan industrier som tillverkade tranolja och fiskmjöl av sill. Bland annat  byggdes det i slutet av 1800-talet en fabrik med en 40 meter hög skorsten. Skorstenen blev ett välkänt sjömärke och kom att stå kvar till 1986.

Grönskan är emellanåt lummig, mycket ek som släpper ifrån sig massor med ekollon som stundtals täcker marken. Aldrig sett så många. Och gott om vackra staplade stenmurar som ramar in. Här är väldigt vackert.

Ibland finns det tid för inomhusaktiviteter. Här kopplar Paul av i fåtöljen med något läsvärt.

Ett litet monument av sten från det lokala stenbrottet.

Det är ett fascinerande vackert kargt landskap. Men man kan tänka sig hur bistert det kan bli på vintern när vindarna tar fart.

Avslutningsvis, en bild av Paul vid pianot.

Udda varor

Besökte Sopstationen i går. För den som inte är bekant med etablissemanget kan sägas att det är en av Malmös större försäljningsställe av begagnade varor. Dvs en loppis. Eller secondhand kanske låter mer seriöst. Jag har genom åren gjort åtskilliga besök här. Har väl inte gjort några större fynd, men en del bruksföremål har det blivit. Fast inte den här gången. Sopstationen har väl aldrig hört till de prydligare butikerna, men nu tycker jag nog att här var ovanligt skräpigt.

Här fanns bland annat ett helt gäng med motionscyklar. Kanske har folk tröttnat på att trampa sig svettiga i vardagsrummet? Hursomhelst, en av dem skiljde ut sig från de övriga genom att vara från en annan tidsålder. Visste inte ens att man ägnade sig åt såna här aktiviteter i hemmen för femtio år sedan.

Här har nån klåpare varit i farten. Ett desperat renoveringsförsök av en ful förvaringsmöbel som då blivit ännu fulare. Undrar hur man tänkt. Inte alls förmodligen. Undrar också ifall ett sånt här objekt överhuvudtaget går att sälja. Tittade inte på priset, men det borde vara i nivå med bränslevärdet för den som har vedpanna eller öppen spis.

Apropå öppen spis, så kan kanske en sån vara intressant som inredningsdetalj? Även om den råkar vara gjord i spånskivor. Den ser ut att härstamma från nåt av TVs mindre lyckade inredningsprogram. 

En cykelram för fyrti spänn och ett couronnespel utan prislapp. Jag spelade ofta couronne som barn och jag minns att jag tyckte om spelet. Kan väl ses som en slags fattigmansbiljard. Undrar om det skulle vara kul fortfarande? Frågan får stå obesvarad så länge. Just det här spelet var inget jag skulle släpa hem.

En ful paximatprojektor, prissatt till hundra kronor. Vet inte om den stått och blivit smutsig i väntan på köpare eller om den varit smutsig från början. Hursomhelst såg den för jävlig ut. Överpris kan man lugnt säga.

Skyltar och texade uppmaningar är av den tydliga sorten i affären. Ordkargt kan man säga. Inga inlindade budskap som föder tvivel om vad man menar.

Vågar man köpa en lampa? Det gäller att ha proppar hemma. Man vänder sig uppenbarligen till en händig kundkrets på lampavdelningen.

Konst har dom också. Det här är väl Gauguin om jag inte misstar mej. Kanske inte originalet, men ändå.

Resväskor, patinerade av slitage och ålder är en populär inredningsdetalj. Dom här ligger väl lite mitt emellan kan man säga. Smutsiga är dom också. Fast priset är fascilt. Femti spänn.

I ett låst glasskåp på väg mot utgången hittar jag det här; Piko dat computer. Prissatt till 1.500:-. Hade ingen an om vad det var, men väl hemkommen googlar jag. Det visar sig vara en "electromechanical computer from the German Democratic Republic, 1969." 
Vill tillägga att jag inte kan komma på något som är tillverkat i DDR på sextitalet, utom kanske en Trabant i hyggligt skick, som man skulle betala femtonhundra för.

Besök på Louisiana

Vi gjorde ett besök i Danmark och Louisiana för ett tag sedan. Egentligen ett bra tag sedan, i början av juli. Men jag har glömt bort bilderna. Det kom antagligen nåt emellan. Vet ju att man ju ska ta tag i saker direkt. Men jag kan inte slanga bilderna direkt från kameran till bloggen. För mig måste dom ta en vända i datorn först. Det är väl då det kommer saker emellan.
Besöket på Louisiana var en färgsprakande upplevelse. Man fick se det som kompensation för vädret; det regnade som himlen var öppen. Lite synd naturligtvis eftersom att strosa runt i anläggningen och titta på konstverk och utsikt är en ganska stor del av besöket. Men vi får återkomma, förhoppningsvis en regnfri dag nästa sommar. 
Kameran var en Panasonic GM-1 med 20/1.7; en kompakt kombination. Min Ps är för gammal för att hantera råfiler från kameran så jag fick börja med att köra dom genom Adobe DNG converter (gratis). Ett tips till den som likt mig själv kanske inte alltid har det senaste i programväg.

Visingsö

Så blev det då äntligen av; rundtur med cykel på Visingsö. Från Näs slottsruin i söder till flygfältet i norr. Vi hade tur och lyckades pricka in en strålande sommardag. Tyvärr i slutet av turistsäsongen vilket gjorde att en del redan var stängt. Men å andra sidan var det behagligt stillsamt, inte nån trafik att tala om. Visingsö är precis lagom stor för en dag på cykel, ca 14 km lång och 3 km bred. Hoj hyr man på Leklandet en bit från färjeläget. 

 Näs slottsruin

Kan det månne vara Tunnerstad brygga? Här stannade vi och åt medhavd fika.
Korrigering! Är inte alls Tunnerstad brygga, utan Näs brygga. Alltså längre söderut. Trodde faktiskt vi hade hunnit längre innan vi stannade för att fika...

I kuren finns automat för läsk å godis. Också kan man vid behov pumpa hojen.

Visingsö Sparbank passerade vi

Tempelgården är ett konstmuseum. Var tyvärr stängt vid vårt besök. Får bli en annan gång.

Här kan man välja mellan golf och flygfält

Vi valde flygfältet. Öde och gräsbevuxet. Inga asfalterade landningsbanor. Inga synliga flygplan heller för den delen. 

 Äldre byggnad av något slag

Återfärd mot Gränna med färjan

Loppisfynd och dylikt

Jag gillar att gå på loppisar och i secondhandbutiker. Man vet inte riktigt vad man kommer hem med. Man får ha ett öppet sinne och brett behov. Flera av butikerna har också inrett kaffehörna där man kan fika för en billig peng. Stillheten och mysfaktorn får man på köpet. Där brukar också finnas böcker och tidskrifter man kan bläddra i medan man dricker kaffe. Rekommenderas!

För några år sedan såg jag en dokumentärfilm som handlade om att man återfunnit Robert Capas negativ från spanska inbördeskriget. Den hette "The Mexican Suitcase". Jag fick då för mig att jag också skulle förvara mina gamla negativ i en gammal skamfilad resväska. Inte för att det skulle göra mitt arkiv mer intressant, det innehåller tyvärr mest skräp. Men, det var känslan jag var ute efter. Och så fick det bli. Loppisfynd naturligtvis. Fast nu har gamla reseffekter blivit populärt i inredningssammanhang vilket inneburit att priserna skjutit i höjden. Fast har man tur kan man fortfarande hitta en gammal resväska under hundralappen.
Så här skrev jag om filmen när den visades på SVT:
https://vanligabilder.blogspot.se/2013/07/den-mexikanska-resvaskan.html

Idag var jag på Drottningtorgets loppis. Hittade två askar som jag gillade. Säljaren sa att dom var köpta i Kyoto, Japan. Askarna är lätta, tillverkade av många lager tunt papper som är limmat och sedan lackerat. Dom verkar gamla och är lite slitna. Men sånt stör inte, jag tycker snarare att det tillför att det syns att saker är gamla; patina. Utom glas och porslin förstås, det ska vara helt. Hursomhelst fick jag askarna till ett bra pris. Så här i efterhand skulle jag ha frågat mer om dom. Men tänkte inte på det just då. Synd.