Det här kan man läsa på konsthallens hemsida om utställningen som pågår nu:
"Utställningen sammanför konstverk som skapats under de senaste åren. Gemensamt för dem alla är att de berör en aktuell politisk situation och strategiskt iscensätter subjektivitet och dess politiska potential – eller vanmakt. Samtliga verk kretsar kring kameran – fotografier och filmer, kollage samt ett affischprojekt – och spänner från det rent dokumentära till en post-internet estetik centrerad runt gränssnittet. Även om de skiljer sig åt radikalt vad gäller strategi och estetik, så utreder samtliga verk den friktion som uppstått mellan det subjektiva, det kollektiva och det politiska."
Låter det spännande? Nä, det känns mest som en massa floskler staplade på varann. Man blir heller inte nyfiken och väl är det för då hade man kanske blivit besviken vid besöket. Nu går man mest runt tittar förstrött på obegripligheterna. Det är antagligen inte tillåtet att fotografera, men jag bryr mig inte. Som skattebetalare i kommunen ser jag mig som medsponsor i företaget. Och jag ser det heller inte som att jag plåtar föremålen som ställs ut. Jag plåtar de glesa besökarna och använder miljön som bakgrund.
Ska tilläggas att det visst har visats utställningar som varit både bra och intressanta. Som den här till exempel. Det är bara så glest mellan varven. Det känns som att ansvariga är paniskt förskräckta för att upplevas som folkliga. Trams, Malmö behöver en konsthall som vågar visa bredden inte bara det smala.
