Jag tog en promenad genom Malmö city häromdagen, var på väg till en föreläsning på S:t Gertrud. Jag valde Södergatan och passerade då Åhlénshuset som ju har genomgått ett par förändringar genom åren. Det byggdes som en ful, grå betonglåda, vet inte exakt när, men det måste ha varit på 70-talet, en tid då varken arkitekter eller politiker verkar ha brytt sig om slutresultatet. 1993 genomförde man en fasadförändring som jag minns blev ett lyft, i alla fall om man jämför med tidigare.
2005 gjordes så den senaste förändringen som gör att byggnaden nu närmast påminner om ett gigantiskt akvarium. Men det är ok, det är modernt, ligger i tiden och staden håller ju på att förvandlas till storstad. Vill man till äventyrs uppleva den gamla betongkänslan, kan man gå ner i Per Weijersgatan och låta blicken glida längs övre delen av Åhléns fasad.
En bit från Åhléns låg en gång det så kallade Butterickshuset som revs 1992. Numera ligger även där ett slags glashus. Butterickshuset, byggt på 1880-talet, ventilerades flitigt i pressen när det skulle rivas. Huset var tydligen väldigt förfallet invändigt men hade en mycket vacker fasad som folkopinionen ansåg värd att bevara. Byggföretaget som ägde fastigheten lovade dyrt och heligt att man skulle göra en avgjutning av den gamla fasaden och efter att ha byggt ett nytt hus skulle man klä huset med avgjutningen och vi vanliga förbipasserande skulle överhuvudtaget inte märka någon skillnad.
Men sedan gick tiden och de som protesterat mest intensivt hittade antagligen något annat, viktigare att protestera mot och bygget som engagerat så många pennor blev plötsligt helt oviktigt. Något att fundera över när man passerar detta hörn av Södergatan och Baltzargatan.
Caroli City stod klart 1973 och jag tror det var Malmös första verkliga shoppingtempel byggt för ändamålet. Mobilia fanns ju sedan några år, men butikerna där låg i gamla industribyggnader från 1898 som ursprungligen hyste Malmö Yllefabrik.
Jag har förstått att cityhandeln kämpar en hård kamp för sin överlevnad, och Caroli City är väl inget undantag. Kanske är det symboliskt att en bokstav har slocknat i skylten.
Kan nämnas att för att kunna bygga det här gräsligt fula enorma kolosskvarteret fick man riva några av stadens allra äldsta gator och kvarter med historia som sträckte sig tillbaka till 1200-talet. Caroli City får med detta representera ett av de grövsta kulturella övertrampen i Malmös historia.
Såg i tidningen att Malmös nuvarande ”starke man”, Ilmar Reepalu, har fått en utnämning för sina insatser beträffande design och arkitektur i Malmö. Skulle man ha gett någon motsvarande utnämning till hans företrädare på 70-talet, Nils Yngvesson, skulle detta i så fall vara som kulturens dödgrävare.
Granne till Caroli City ligger S:t Gertrud, kvarteret med anor från 1500-talet, som Yngvesson antagligen glömde bort och följaktligen fick finnas kvar till eftervärlden.
Så här såg det ut denna morgon på S:t Gertruds uteservering. Kanske var det så att man med hopp om en kort vinter och en tidig vår beslutade sig för att det inte var lönt att sätta undan utemöblerna när sommarsäsongen tog slut. Eller möjligen var det klimatdebatten som gjorde att man tog för givet att vintern skulle bli så mild att folk gärna skulle sitta ute och äta även den här årstiden.
