Förfalskning i Skånska Dagbladet

Jag har av olika anledningar sparat en del gamla tidningsurklipp genom åren. De dyker upp i olika sammanhang, oftast när man rotar efter något helt annat. Häromdagen hittade jag det här tex; första sidan på Skånska Dagbladet 5 juli 1972. Rubriken berättar om knuttar och raggare som genomfört en demonstration för USA dagen innan. Det hade deltagit ett 80-tal personer med 25 bilar och 15 motorcyklar. Huvudparollerna vid demonstrationen var: ”Hipp hurra för USA!” och ”Fred ett helvete – bomba Hanoi! Det står också att man sökt tillstånd för demonstrationen. Vietnamkriget pågick för fullt vid den här tiden och det framgår av artikeln att det var ganska vanligt att knuttar och raggare störde ordningen vid FNL-demonstrationer. Så den här proamerikanska manifestationen var nog mest tänkt som en provokation. Men någon motdemonstration förekom inte.

Vad är då anledningen till att det här urklippet blivit sparat, det får väl närmast ses som en parantes från 70-talet? Jo, i bildtexten framgår att demonstrationen fick poliseskort genom staden. Men visst ser väl motorcykelpolisen lite märklig ut? Man får intrycket att han svävar över gatan. Som utklippt eller snarare infogad. Tittar vi noga ser vi att det faktiskt är ett montage, men också att det verkligen inte är något snyggt utfört arbete. Man verkar ha använt en kökssax på redaktionen. (Klicka på bilden för att förstora)

Det är bara att konstatera att Skånska Dagbladet den 5 juli 1972 publicerade en förfalskad bild på första sidan! 

Ljusmätare i papp

Ljusmätare var länge en exlusivitet. De blev inte speciellt vanliga bland hobbyfotografer förrän en bra bit in på 50-talet. När man köpte en filmrulle fanns i kartongen en så kallad exponeringsguide som utgick från Sunny 16 och de flesta klarade sig med den. Det fanns också mer ambitiösa exponeringstabeller att köpa. Som Hasselblads exponeringssticka med bifogad 30 sid bruksanvisning från 1948. Den har en slogan; ”12 lyckade bilder på dussinet.” I inledningen står att man absolut inte behöver läsa manualen för att kunna använda stickan, vilket får ses som ett försök att göra exponeringsguiden enklare än det intryck den ger vid första ögonkastet. Man kan nog lugnt säga att ambitionen har varit att täcka upp de mest skiftande belysta motiv en fotograf kunde tänkas ställas inför.

Några exempel:

Fjälltoppar i snö

Fjällvidder i snö

Gator, landskap

Skuggiga gator

Badbilder

Personer i lätt skugga

Personer under fristående träd.

Personer i öppna båtar.

Närbilder i skugga

Arkitektur, medelljus

Arkitektur, mörk

Fjärrvyer

Det finns fler motiv att välja bland; forsar vattenfall, segelbåtar etc. Man får också veta att man vid fotografering av personer mot snötäckt mark bör öka exponeringen med två steg och vid fotografering av snötäckta landskap bör öka exponeringen med tre steg. Man rekommenderar exponeringstider på 1/25 och 1/50 "om ej motivets rörelse fordrar snabbare ögonblick." 
Jag tror detta är det mest (över)ambitiösa försök jag har sett i att teoritisera en ljusmätare.

Kolorera bilder

På det analoga sättet

Den här bilden är en svart-vit bild som är kolorerad efter den gamla tekniken med oljefärger. Samma teknik som man använde för länge sedan innan det fanns färgfilm. När färgfilmen sedan kom ansågs kolorering inte fint längre utan betraktades som ”billigt”. Under lång tid undanbad man sig kolorerade bilder till fototävlingar. Men på 70- och 80-talet uppstod ett visst intresse för helt eller delvis färglagda bilder. Men eftersom plastpapperet då hade slagit igenom så fick man färglägga med en slags lasyrfärg.

Det är inte speciellt svårt att kolorera bilder. Man behöver förstås ha tillgång till ett mörkrum och vara en hygglig kopist. Man bör också ha lite tålamod.

Så här går det till

Först gör man en sv/v bild på matt fiberpappar och sköljer den noggrant. Bilden ska ha bra teckning i både skuggor och högdagrar, något lägre kontrast än normalt, men absolut inte grå. Efter sköljning (bilden behöver inte ha torkat), så bruntonar man den i Kodak Sepia, Agfa Viradon eller liknande. Därefter sköljning och torkning. När bilden är genomtorr gnider man med bomull in bildytan med ett tunt lager vaselin. Detta för att kunna lägga på färgen jämnt. Lägg ut en klick oljefärg på en pappskiva som får fungera som palett. Doppa en bomullssudd i färgen och gnid ut den jämnt det det parti som du vill färglägga. Använd bomull till de större ytorna och tops till de mindre. Det här blir inga kraftiga färger utan transparenta, ganska skira. Blir det fel tar man bort färgen med lite vaselin på en bit bomull. Eventuell retusch får man spara till sist eftersom den försvinner när man gnider in färgen.

När man är klar får bilden ligga och torka, vilket tar ganska lång tid. Ska den ramas in bör man vänta cirka en vecka.

Digitalt

Den här bilden är kolorerad i Photoshop. Att kolorera i datorn är egentligen inte så svårt det heller, om man har lite vana vid Photoshop. Fast det tar minst fyra gånger så lång tid och är mycket tråkigare än att kolorera analogt. Som all digital bildbehandling sker arbetet naturligtvis med mycket mer precision än den analoga färgläggningen. Men resultatet blir ungefär det samma.

Så här går det till

Man öppnar ett nytt lager, väljer lämplig färg och ställer in blandningsläget ”color”. Sedan är det bara zooma in, välja penselstorlek och måla. Eventuellt gör man en mask med lasson. Färgnyansen är det inte så petigt med, den justerar man sedan i varje lager för sig, i läge ”hue & saturation”. Det kan bli många lager så det är idé att döpa dem efter hand, vilket underlättar när man ska gå tillbaka och justera. Men som sagt, det är pilligt, tar en gräslig tid och är inte speciellt kul heller.