Älgön revisited

Ibland, i synnerhet vid sommartid, känns det som man gott kan lämna staden med sin asfalt och söka sig ut i naturen. Vi har även i år haft möjligheten att besöka Älgön och precis som vid vårt besök förra året var det hur trevligt som helst. Bara känslan att vistas på en ö är speciell. Vädret kunde kanske ha varit bättre men sånt rår man ju inte över. I gott sällskap har man trevligt i alla fall.

En grodman på tork

Stenmurar och grönska

Ett av de finaste badrum jag sett. En härlig känsla av sommar. Hoppas dom aldrig får för sig att renovera.

Paul är en man med många gåvor. Spelar både piano och schack.

Projekt pågår med att stensatta gångarna i växthuset.

På spaning efter färjan som ska återföra oss till fastlandet.

Precis som vid vårt besök förra året, heter färjkarlen Arne.

Här lämnar vi Älgöns brygga. Stort tack för den här gången.

Det var förhållandevis mycket folk på färjan.

 Det gäller att klä sig om man ska fiska i dåligt väder.

Rörtången heter färjeläget. Jag tycker om att färjelägen ofta påminner om varann och har en snarlik känsla oavsett vilket land man befinner sig i.

Ett besök på Älgön

Har nu besökt ännu en ö. I somras var det Visingsö i Vättern, och nu har vi varit på Älgön som ligger i Bohusläns skärgård. För att komma dit tar man färjan från ett samhälle som heter Rörtången. Ortsnamnet har inget med verktyg att göra, utan rör står för vass och tånge är ett gammalt ord för udde. Så vassudden skulle kunna vara ett alternativt namn. Även om vi inte lade märke till nån vass vid vårt besök.

Det regnade en aning under färjeturen vilket gav lite extra karaktär till landskapet på andra sidan glaset. 

Det stod en papperskorg i ett hörn på färjan. I den låg en tidskrift med ett bistert ansikte som tittade på mig från korgen. Man blir klart nyfiken. Men jag bestämde mig för att avstå från att rota i korgen.

Färjkarlen hette Arne och han tog oss till vår destinationsort raskt och utan mankemang. 

Vid bryggan på Älgön står en fullmatad informationstavla samt en bänk där man kan slå sig ner och smälta all text.

Öns alla sevärdheter samlade på en skylt. Vi valde Toppen. 96 meter över havsytan vilket innebar en stundtals ganska brant stigning.

Vår ciceron heter Marianne och guidade oss säkert och tryggt både upp och ner, vilket kändes bra då stigen varken var tydligt skyltad eller upptrampad. Dessutom gick den till stor del genom skog där det var helt omöjligt för en turist att gissa vart man skulle gå.

På toppen tar vi del av den fantastiska utsikten. Någon har byggt på ett stentorn och höjt toppen ytterligare en meter. 

Det är gott om stenrösen på ön. En del är så glesa att man kan se dagsljuset genom dem.

En lagun vid Kalvhagen med brygga och båt.

På ön fanns för många år sedan industrier som tillverkade tranolja och fiskmjöl av sill. Bland annat  byggdes det i slutet av 1800-talet en fabrik med en 40 meter hög skorsten. Skorstenen blev ett välkänt sjömärke och kom att stå kvar till 1986.

Grönskan är emellanåt lummig, mycket ek som släpper ifrån sig massor med ekollon som stundtals täcker marken. Aldrig sett så många. Och gott om vackra staplade stenmurar som ramar in. Här är väldigt vackert.

Ibland finns det tid för inomhusaktiviteter. Här kopplar Paul av i fåtöljen med något läsvärt.

Ett litet monument av sten från det lokala stenbrottet.

Det är ett fascinerande vackert kargt landskap. Men man kan tänka sig hur bistert det kan bli på vintern när vindarna tar fart.

Avslutningsvis, en bild av Paul vid pianot.