Några bilder från Prag

Prag är en trevlig stad att vistas i. Promenadvänlig och allting inom rimliga avstånd. Billigt att äta, och går man några kvarter från centrum, blir priserna ännu lägre.

Maten känns kanske lite enahanda efter några dagar, men är ändå helt okej.

För den som är intresserad av gammal arkitektur som jugend, finns här massor att titta på och vill man plåta på gatan så finns här ännu fler motiv.

Vill man bara drälla och kanske ta en öl, så är Prag en mycket drällvänlig stad med låga ölpriser.

Fördelen med att bo i Malmö är att man har nära till en internationell flygplats och med den en stor del av Europa inom ett mycket bekvämt avstånd.

På gång i stan & möte med en kändis

Läste i en tidning att projektet World village tycks ha kommit av sig. Denna arkitektoniskt spektakulära jättesatsning, (världens största) på kvinnlig idrott har blivit lagd på is. Vet inte varför, men det verkade handla om politik (inte så ovanligt) Första delen av bygget räknade man tidigare skulle stå klart nästa år, men nu får vi se. Man har ju börjat så smått med att klä in några baracker på Fågelbacksgatan, kanske blir det inte mer än så?

Var ett ärende till Matton häromdagen och cyklade då över Kaptensbron. Här har någon döpt om bron genom att knyta fast tygremsor i räcket. Några bokstäver har försvunnit, men jag tror att där har stått ”Kärlekens bro”. Rätt så fint!

Vid ett annat ärende kom jag förbi Mobilia och så här ödesmättat såg det ut där. Den norra byggnaden har helt försvunnit, och det återstår bara en jättehög tegel av Mab & Myas gamla industribyggnad. Vet inte vad som ska byggas istället, men Mobilia verkar köra på hårt med att utveckla sitt koncept. Antagligen för att i god tid kunna möta konkurrensen från Emporia i Hyllie som ska öppna nästa år.

Jag var på Analoga utposten igår för att få gjort några utskrifter. Lennart har en bra skrivare och bilderna blir betydligt bättre än utskrifter från tex Japanfoto. Här träffade jag på Tommy Hansson, en gång sångare i Malmöbandet Namelosers. De var i mitten på 60-talet ett av Sveriges bästa band. Till skillnad mot mespoppare som Tages och Hep Stars, stod Namelosers med sitt ruffigare sound betydligt närmare band som Stones och Animals. Jag minns inte när de splittrades, de liksom bara försvann. Men deras versioner av låtar som New Orleans, Susie Q och inte minst Land of a 1000 dances glömmer vi aldrig.

Tommy berättade att bandet fick sitt namn genom en tävling utlyst av Radio Syd. Namelosers hette tidigare Beatchers, men tvingades till ett namnbyte då det i Göteborg fanns ett band som hette Beachers och som hotade Malmöbandet med rättsprocess då namnen var så lika. Beatchers fick avstå sitt namn och antog namnet Namelosers som var det vinnande förslaget i Radio Syds tävling. Förslaget var insänt av en trettonårig tjej som vann en middag med sina idoler.

Fotnot

Radio Syd var en illegal radiosändare på ett fartyg som sände från internationellt vatten i Öresund. Man sände rock och popmusik dygnet runt varvat med reklam. Olof Palme som var kommunikationsminister vid den här tiden lyckades dock genom diverse lagändringar sätta stopp för verksamheten genom att sätta ägaren av radiostationen, Britt Wadner, i fängelse. Sverige hade vid den här tiden statligt radiomonopol och kommersiell radio var inte tillåten.

Gamla grejor och så en blomma

Visst är det en fin design på fotogrejor från 50-talet. Blank metall, och en gedigen känsla även om de inte var på långa vägar så användarvänliga som dagens motsvarigheter.

Allt som oftast ser man hur det här utförandet inspirerar till nya grejor med ”vintagelook”. Som ofta bygger på att man klär in plastkonstruktioner med en tunn hinna av metall. Själv skulle jag nog inte köpa en nytillverkad kamera bara för att den ser gammal ut.

Ibland hör man att kamerorna höll bättre förr, vilket verkligen är en sanning med modifikation då gemene man fotograferar mycket mer nu än någonsin tidigare. Canon gjorde på 80-talet en undersökning för att se hur många bilder genomsnittsanvändaren tog med sin systemkamera (OBS! Icke proffs). Man kom fram till ca 10 rullar om året. Det vill säga 36x10=360 bilder.

Jag skulle tro att den genomsnittlige digitala fotografen idag kanske tar 3 000 bilder om året. Men jag tror också att det är stor skillnad på antalet om man jämför olika åldersgrupper. En äldre användare med rötterna i det analoga är nog fortfarande ganska återhållsam i sitt fotograferande medan den yngre generationen som vuxit upp med att bilder är gratis, antagligen tar tio ggr så många bilder under samma tid. Själv plåtar jag praktiskt taget dagligen och tar ungefär 5 000 bilder/år.

Skulle man ha använt kamerorna lika frekvent på 60-talet har de antagligen totalhavererat på några få år. Nu handlar detta inte om proffskameror, det är viktigt att påpeka. Men generellt var kamerorna definitivt inte bättre förr, tro mig, jag var med då.

Men visst är det är kul att titta på gamla grejor och fascineras över utförande och av hur krångligt allt var då. Och nånting måste man ju samla på…

På gatorna i Wien del 3

Tredje svängen av bilder från Wiens gator. Dessa är tagna med min kompaktkamera, Canon S90, kameran som alltid finns med.

Totalt tog jag ca 650 bilder med tre kameror under fyra dagar, vilket ju egentligen inte är speciellt mycket, inte med dagens mått mätt. Men har man rötterna i den analoga världen och dessutom avskyr sorteringsarbete, så tar man inte en massa likadana bilder. Och ingen sprutmålning heller. Jag letar motiv när jag fotograferar, inte när jag sorterar tagna bilder.

Jag skulle tro att jag av dessa bilder kommer att använda drygt 100 i olika sammanhang. Vilket känns rätt så bra.

Det såg lite avätet ut till en början då det just hade varit påskmarknader lite här och där i staden och nu man höll på plocka undan.

Jugend, med sina ornament är rikligt representerat i Wien.

En hästskjuts med turister kom förbi, guiden sitter vänd mot passagerarna för att engagerat förklara sevärdheterna man passerar.

En gatuartist visar upp sina talanger. Hans gåva är att han kan orma sig igenom en tennisracket (dock utan strängar).

Jag vet inte om mobiltelefonen gör oss mer sociala eller om det är tvärtom. I vilket fall tycks den ofta vara mer intressant än vad som händer i omgivningen.

Inne i Stephansdomen är människor sysselsatta med att tända ljus för sig själva och för andra.

Katolska kyrkan har alltid varit duktig på att göra en hacka på sin verksamhet. Jag såg en gång en prislista i en kyrka i Italien som omfattade alla möjliga välsignelser. Men här fanns ingen sån, bara en skylt som talade om att ett ljus kostade 70 cent, inte så farligt.

Den här rocksymbolen hittade jag på en pelare i kyrkan, vet inte hur länge den suttit där, men minst sedan 1500-talet skulle jag tro. Lika inne idag.

Detta är utsikten från tredje våningen i H&Ms butik på affärsgatan Graben.

Här verkar råda viss osäkerhet över kartan, men bilden är i alla fall tagen på konstmuseet Belvedere.

Ljuset flödar i passagen mellan byggnaderna

En elegant dam iklädd mössa och blomsterbukett, njuter av en kopp kaffe i värmen.

En gentleman med nästan lite gammal grosshandlarstil; linnekavaj, halmhatt och fet cigarr.

Det blir alltid en del bilder av människor på övergångsställen.

Vanligtvis på våra resor gör vi så att vi tar lämpligt transportmedel till någon sevärdhet och sedan promenerar och stannar till på lite andra ställen på vägen tillbaka. I Wien blev det en del spårvagn och tunnelbana, och mycket promenader.

Tjej med cello på ryggen på stationen vid Stadtpark.

På gatorna i Wien del 2

Ännu några bilder från Wien. Den här gången tagna med Lumix GF1 med 20/1.7. Det tar lite tid att vänja sig, att snabbt veta vad som är ett bra avstånd för en bild. En del säger zooma med fötterna, men det stämmer ju inte riktigt eftersom olika brännvidder ger olika karaktär i bilderna. Perspektiv och skärpedjup påverkas, vilket märks framförallt på bakgrunden.

Men framförallt måste man vänja sig vid att gå nära. På den analoga tiden plåtade jag mycket med Pentax Me och 40mm optik som ju gav samma utsnitt som GF1:ans 20. Men i dagens gatufotografi, går man betydligt närmare vilket man ju influeras av.

Att gå närmare innebär också att folk lägger märke till en i större utsträckning. Ibland kan ögonkontakt ge en bättre bild, men inte alltid. Det blir en del irriterade blickar. 

En byggnadsarbetare på övergångsstället, han gav mig ingen vänlig blick.

På gathörnet längre fram stod det här gänget, just som jag tar bilden vänder sig den ene mot mig. Han ser lite bister ut, men det gör inget, jag tycker det gjorde bilden bättre.

Mannen med papper och en cigg ser inte heller så glad ut, vi är fortfarande på samma bistra gata.

Taxichauffören bryr sig inte, han har fullt upp med sin telefon.

Bild från tvärs över gatan på en dam som titta i bokhandel kan man väl inte kalla gatufoto precis, då hon bara blir en komponent i kompositionen.

Österrikisk Alumaförsäljare, fast här heter tidningen Augustin.

På hållplatsen vid universitetet är det alltid massor av människor.

Övergångsställen kan ibland ge intressanta bilder då alla har bråttom.

Ännu en bild från universitetets hållplats.

På konstmuseet var det inte tillåtet att fotografera och den som bar på en kamera blev extra bevakad. Då får man vara extra diskret.

De här kostymnissarna hade nån slags briefing på trottoaren.

Ett hjärtligt återseende vänner emellan mitt i rusningen på Graben.

Mannen med stativet i högsta hugg hade vi sett tidigare på dagen då han försökte ta in sin kamerautrustning på konstmuseet Belvedere. Han fick dock lämna stativet i garderoben. Lite kul att några timmar senare springa på honom i en helt annan del av miljonstaden Wien. Han var iofs lätt att identifiera.

I Malmö skulle den här klädseln med största säkerhet rendera diverse elaka kommentarer och kanske ännu värre saker. Men i Wien väcker mannens klädsel ingen som helst uppmärksamhet. Vi har lite att lära om tolerans innan vi kan kalla Malmö för storstad.

SparaSpara

På gatorna i Wien del 1

Lite blandade bilder från en resa till Wien härförleden.

Bilderna här är tagna med en av Nikons billigare kameror; D40X och objektivet var en 18-135mm. Jag hade flera kameror med på resan och kommer att lägga in bilder efter hand.

Det blev en hel del besök på museer och även en upptäcktsfärd i fotspåren av ”Tredje mannen”, den klassiska filmen från 1949 som till stor del spelades in här. 

Den här ”Kaninmannen” stod vid ingången till Prater som är ett gammalt nöjesfält. Här står fortfarande kvar det pariserhjul där en av scenerna i filmen Tredje Mannen spelades.

Många vägar utan bilar, och en ensam välklädd man på rask promenad. Kanske har hans bil gått sönder så han blev tvungen att gå tillbaka till civilisationen?

En ensam fotgängare som tålmodigt väntar på grön gubbe.

De här två guidade en grupp resenärer på konstmuseet Belvedere och skulle efteråt ta en bild på gruppen. Alla i gruppen ville ha var sin bild så det blev till att samla in kamerorna och plåta på.

Belvedere är uppdelat på två byggnader, övre och nedre, med en stillsam park emellan.

En kvinna har läspaus under ett förfärligt ryskt kolossal-monument från krigsslutet. Att uppföra segermonument tycks ha varit en prioriterad uppgift för ryssarna 1945. Jag har sett några andra stora fulheter i Berlin tidigare, som dock inte nådde upp till den här storleken.

Ett helt gäng står i startposition vid trafikljusen. Det är en lång väntan på grönt och när det väl slår om hinner man knappt över.

En ensam segwayåkare. Man brukar se dem i grupp, men den här tycktes ha kommit på efterkälken. An hastigheten att döma gjorde han sitt bästa för att komma i kapp.

På Graben, en av de stora affärsgatorna fanns även en HM-butik.

Den här killen med skylt på ryggen håller en kort paus med energidryck och en cigg mitt i rusningen.

Att se staden med hjälp av häst och vagn verkade ganska populärt, åtminstone fanns det gott om den typen av ekipage att tillgå. Här håller man lunchpaus.

En turist har just upptäckt en intressant vy vid Albertinaplatz.

Biljettförsäljning till diverse konserter skedde ofta på gatorna av killar klädda i rockar som verkade sydda av möbeltyg.

Albertina är ett av de större museerna i staden och inrymmer en av världens finaste samlingar av grafisk konst.

På Albertina finns en jätteterass med utsikt över torget. Fast jag tyckte nog inte utsikten var så speciell som den här famijen.

Gatuartister finns överallt där det passerar mycket folk. Här står det en Mozart på Graben vid sidan av en skylt som saluför Mozartkuglen.

Vad vore livet utan bärbar telefon med sms?

Den här killen sålde tidningar på Graben.

En stressad servitris på ett av Wiens otaliga caféer.

Det pågick någon slags sportevenemang för den yngre generationen som den här lille killen laddar upp inför.

Den här mannen tar en kontemplativ paus lite vid sidan av storstadsvimlet.

Ett ungdomsgäng på hjul.