Ännu några bilder från Wien. Den här gången tagna med Lumix GF1 med 20/1.7. Det tar lite tid att vänja sig, att snabbt veta vad som är ett bra avstånd för en bild. En del säger zooma med fötterna, men det stämmer ju inte riktigt eftersom olika brännvidder ger olika karaktär i bilderna. Perspektiv och skärpedjup påverkas, vilket märks framförallt på bakgrunden.
Men framförallt måste man vänja sig vid att gå nära. På den analoga tiden plåtade jag mycket med Pentax Me och 40mm optik som ju gav samma utsnitt som GF1:ans 20. Men i dagens gatufotografi, går man betydligt närmare vilket man ju influeras av.
Att gå närmare innebär också att folk lägger märke till en i större utsträckning. Ibland kan ögonkontakt ge en bättre bild, men inte alltid. Det blir en del irriterade blickar.
En byggnadsarbetare på övergångsstället, han gav mig ingen vänlig blick.
På gathörnet längre fram stod det här gänget, just som jag tar bilden vänder sig den ene mot mig. Han ser lite bister ut, men det gör inget, jag tycker det gjorde bilden bättre.
Mannen med papper och en cigg ser inte heller så glad ut, vi är fortfarande på samma bistra gata.
Taxichauffören bryr sig inte, han har fullt upp med sin telefon.
Bild från tvärs över gatan på en dam som titta i bokhandel kan man väl inte kalla gatufoto precis, då hon bara blir en komponent i kompositionen.
Österrikisk Alumaförsäljare, fast här heter tidningen Augustin.
På hållplatsen vid universitetet är det alltid massor av människor.
Övergångsställen kan ibland ge intressanta bilder då alla har bråttom.
Ännu en bild från universitetets hållplats.
På konstmuseet var det inte tillåtet att fotografera och den som bar på en kamera blev extra bevakad. Då får man vara extra diskret.
De här kostymnissarna hade nån slags briefing på trottoaren.
Ett hjärtligt återseende vänner emellan mitt i rusningen på Graben.
Mannen med stativet i högsta hugg hade vi sett tidigare på dagen då han försökte ta in sin kamerautrustning på konstmuseet Belvedere. Han fick dock lämna stativet i garderoben. Lite kul att några timmar senare springa på honom i en helt annan del av miljonstaden Wien. Han var iofs lätt att identifiera.
I Malmö skulle den här klädseln med största säkerhet rendera diverse elaka kommentarer och kanske ännu värre saker. Men i Wien väcker mannens klädsel ingen som helst uppmärksamhet. Vi har lite att lära om tolerans innan vi kan kalla Malmö för storstad.
Tycker att du har tagit väldigt intressanta, välkomponerade och fina bilder från Wien. Har många favoriter redan. Men speciellt gillar jag den med mannen som gick ensam under bron från del 1, och den med de två gamla kvinnorna från tre bilder upp.
SvaraRaderaLinda hälsar också detsamma!
Malmö sägs vara mångfaldens stad, men det märks inte tycker jag. Bra övning att gå närmre och framför allt att härda ut reaktioner. Dock är det ett vågspel att peta på den privata sfären. :-)
SvaraRaderaTack så mycket för positiva kommentarer!
SvaraRadera