Tog en motionssväng ner mot Ribban i söndags. Vädret var behagligt vilket gjorde att vi var många som fått samma tanke. Men det gör inget, det finns ju gott om plats. En del hade förutom mobiltelefon, även tagit med sig sina hundar.
Det finns ju alltid de som inte kan nöja sig med förflyttning i maklig takt utan bara måste stressa till det. Här ljuger förresten kameran; det som ser ut som en skogsglänta är bara ett par av de mycket få stora träden i Öresundsparken.
Man kan inte bara härja omkring, utan ibland måste man bara stanna, hoppa av cykeln och uppdatera sin Facebooksida. Det är ju inget kul att vara ensam om att veta vad man sysslar med just nu.
På hemvägen passerade jag Kronprinsen. Här håller man sedan ett bra tag på att återställa torget till sitt ursprung. Man skalar bort alla dekorationer som tillkommit genom åren och miljön ska nu återfå den stramhet som rådde när huset byggdes. Jag minns att för länge var väggen på bilden klädd med varuautomater. Undrar om man ska sätta upp dem igen?
Jag fick några vykort häromdagen, gamla Malmöbilder i nytryck. Fyra bilder tagna i början av 1900-talet. Jag stoppade bilderna i fickan, tog en kamera och gav mig ut på stan för att se om det hade hänt nåt på 100 år.
Första motivet var korsningen S. Förstadsgatan och Spårvägsgatan på 1910-talet. Huset var sig på något vis ganska likt, inte bara det avkapade hörnet med butiksingång, utan även fönster och fasad. Det var bara det att huset nu har fyra våningar och på den gamla bilden bara två. Har man byggt på två våningar, eller rivit och byggt ett nytt i samma stil? Hmm...
Tillägg
Har fått veta att jag är helt fel ut. Det är inte samma hus. Hoppsan, så kan det bli. Läs kommentar nedan.
Nästa motiv är från Möllevångstorget på 1920-talet. Den position som skulle varit den bästa för att få en torghandlare i förgrunden och ungefär samma perspektiv var tyvärr inte möjlig. Där står torgets julgran. Får väl återkomma till våren.
Tredje motivet är ingången till Folkets Park nån gång på 1920-1930 talet. Här har fotografen haft tillgång till en stege eller liknande för att få en översiktsbild. Även om jag sträckte på mig så gott jag kunde, räckte det inte till. Det hade också varit kul med lite folkliv. Får väl återkomma med stege och lite statister vid nåt tillfälle.
Sista stoppet var ett motiv från Malmö Centralstation 1900-1910. Då hette gatan Östra Kajgatan. Jag läser att gatan fick sitt nuvarande namn Skeppsbron, 1911. På bilden känns den nästan som något av en paradgata med sin symmetriska stenläggning och allé. Välklädda människor promenerar och det står några pojkar utspridda och tittar på fotografen. Först tyckte jag det var egendomligt att grabbarna, som är i ungefär samma ålder, inte står i klunga och kollar. Men förmodligen hänger dom i omgivningarna vid stationen för att kunna tjäna lite pengar på att hjälpa folk med bagage och annat, och då är ju alla konkurrenter. Det sitter en skylt på stationsbyggnaden med texten “Stadsbuden”, antagligen hör kuskarna med sina hästar och vagnar dit.
Tyvärr blev dagens bild ganska rörig på grund av att det just nu pågår ett omfattande gatuarbete här. Får väl återkomma när allt blivit klart. Kanske kommer det att bli som på den gamla bilden? Det skulle vara trevligt.
Hursomhelst är Ferdinand Bobergs posthus sig likt och även stationshuset, bortsett från att det har blivit en våning högre. Där stadsbuden höll till finns nu en restaurang. Folk får bära sina väskor själv.
Som synes bör den seriöse fotografen följa upp projektet. Till våren blir nog bra. Då är julgranen borta på Möllevångstorget. Kanske finns det lite folkliv runt entrén till Folkets Park, och förmodligen har man avslutat gatuarbetet vid Centralstationen.
Kanske har också jag kommit över några fler gamla Malmöbilder.
Jag gör då och då ett besök på Sopstationen för att se ifall där finns något fynd av fotografisk karaktär. Tyvärr är det sällan förekommande. Och för det mesta hittar jag inget annat heller. Men det kan ändå bli ett intressant besök, man får lite insikt i vad folk vill ha och vad som verkar svårsålt. Här finns tex en stor avdelning för kontorsmöbler. Verkar inte så attraktivt. Soffor och soffbord däremot verkar mer populärt. Skrivbord av äldre modell likaså. Och små möbler. Lättplacerade antagligen. Vilket skulle förklara varför det finns drösvis med stora tunga skåp. Det verkar heller inte vara nån rusning till avdelningen för lampor. Beror kanske på skylten man satt upp. Att grejorna eventuellt är trasiga får nog ses som en begränsande faktor när det gäller försäljning av elektriska ting. Ingen vill ju bli strömförande när man testar nya lampan.
Annars kan ju den lyhörde besökaren passa på att ta passivt del av resonemang kunder emellan. Även diskussioner bland personalen kan vara intressanta. Man lär sig alltid något.
Inte så populära
Sanning
Igår såg jag Bergs bärbara talkshow på TV. Gäst var skådespelaren och författaren Michael Nyqvist som visade sig vara en underhållande och trevlig person. Och tydligen populär bland kvinnorna. En storvuxen kvinna i Bergs bärbara publik berättade med stor entusiasm för kameran (oss) att hon tyckte att Michael Nyqvist inte bara var sexig utan rentav porrig. Hon berättade vidare att det nästan gick för henne när hon såg honom i filmen Mission Impossible.
Det lät lite märkligt, men jag tror inte det väckte någon större uppmärksamhet hos tittarna.
Men om man tänker sig exakt samma replik, fast fälld av en storvuxen entusiastisk man i samband med en kvinnlig skådespelares besök i en show. Då skulle den kommentaren knappast passera lika obemärkt. Antagligen skulle man inte våga ha den med i programmet överhuvudtaget utan klippt bort den. Vilket jag gott tycker man kunde gjort med den här också. I jämlikhetens tecken.
