Udda varor

Besökte Sopstationen i går. För den som inte är bekant med etablissemanget kan sägas att det är en av Malmös större försäljningsställe av begagnade varor. Dvs en loppis. Eller secondhand kanske låter mer seriöst. Jag har genom åren gjort åtskilliga besök här. Har väl inte gjort några större fynd, men en del bruksföremål har det blivit. Fast inte den här gången. Sopstationen har väl aldrig hört till de prydligare butikerna, men nu tycker jag nog att här var ovanligt skräpigt.

Här fanns bland annat ett helt gäng med motionscyklar. Kanske har folk tröttnat på att trampa sig svettiga i vardagsrummet? Hursomhelst, en av dem skiljde ut sig från de övriga genom att vara från en annan tidsålder. Visste inte ens att man ägnade sig åt såna här aktiviteter i hemmen för femtio år sedan.

Här har nån klåpare varit i farten. Ett desperat renoveringsförsök av en ful förvaringsmöbel som då blivit ännu fulare. Undrar hur man tänkt. Inte alls förmodligen. Undrar också ifall ett sånt här objekt överhuvudtaget går att sälja. Tittade inte på priset, men det borde vara i nivå med bränslevärdet för den som har vedpanna eller öppen spis.

Apropå öppen spis, så kan kanske en sån vara intressant som inredningsdetalj? Även om den råkar vara gjord i spånskivor. Den ser ut att härstamma från nåt av TVs mindre lyckade inredningsprogram. 

En cykelram för fyrti spänn och ett couronnespel utan prislapp. Jag spelade ofta couronne som barn och jag minns att jag tyckte om spelet. Kan väl ses som en slags fattigmansbiljard. Undrar om det skulle vara kul fortfarande? Frågan får stå obesvarad så länge. Just det här spelet var inget jag skulle släpa hem.

En ful paximatprojektor, prissatt till hundra kronor. Vet inte om den stått och blivit smutsig i väntan på köpare eller om den varit smutsig från början. Hursomhelst såg den för jävlig ut. Överpris kan man lugnt säga.

Skyltar och texade uppmaningar är av den tydliga sorten i affären. Ordkargt kan man säga. Inga inlindade budskap som föder tvivel om vad man menar.

Vågar man köpa en lampa? Det gäller att ha proppar hemma. Man vänder sig uppenbarligen till en händig kundkrets på lampavdelningen.

Konst har dom också. Det här är väl Gauguin om jag inte misstar mej. Kanske inte originalet, men ändå.

Resväskor, patinerade av slitage och ålder är en populär inredningsdetalj. Dom här ligger väl lite mitt emellan kan man säga. Smutsiga är dom också. Fast priset är fascilt. Femti spänn.

I ett låst glasskåp på väg mot utgången hittar jag det här; Piko dat computer. Prissatt till 1.500:-. Hade ingen an om vad det var, men väl hemkommen googlar jag. Det visar sig vara en "electromechanical computer from the German Democratic Republic, 1969." 
Vill tillägga att jag inte kan komma på något som är tillverkat i DDR på sextitalet, utom kanske en Trabant i hyggligt skick, som man skulle betala femtonhundra för.