Post Scriptum på Dunkers

 Tog tåget till Helsingborg i fredags. Jag besökte Dunkers kulturhus för att titta på deras utställning; Christer Strömholms Post Scriptum. Jag har faktiskt inte sett en större utställning med Strömholms bilder förut. Det har blivit lite här och där. Så jag tänkte det skulle vara intressant att få se en översikt över hans fotografiska gärning. Och jag måste säga att det är riktigt lyckat. Utställningen är både intressant och framförallt välexponerad (!). Jag köpte en kombibiljett för en hundring, vilket innebär att jag på samma biljett kan kolla på utställningen om svensk fotografi på Moderna Museet i Malmö.

Post Scriptum är som sagt en välproducerad utställning. Den ger en mycket bra överblick över Strömholms samlade produktion. Upplägget med olika rum samt möjligheten att disponera hörlurar i vilka man genom att peka på en liten mojäng i varje rum, kan höra Joakim Strömholm berätta dels om bilderna på väggarna, men även om historiken bakom, är både genomtänkt och bra. Joakims sätt att berätta och hans förhållning gentemot sin far känns både naturlig och äkta.
Jag måste säga att jag verkligen gillar bilderna. Bildinnehållet naturligtvis, men också att kompositionerna, uttrycket, mångsidigheten; allt ger en helhet som är imponerande.

I ett rum visas Joakim Strömholms dokumentär om sin far. Jag har sett den förut, men sätter mig ändå en halvtimme, för att där avsluta min rundtur. 
Tyvärr är det som vanligt när det handlar om biografi över Strömholm. Valda delar av vad som utspelades under 30- och 40-talet retuscheras hårt, mycket utlämnas helt. Man nämner hans insatser som kurir vid spanska inbördeskriget, men undviker sorgfälligt att nämna på vilken sida hans lojaliteter låg. Hans nazistiska sympatier nämns inte alls. Iofs behövs det ju inte heller om levnadsteckningen bara skulle handla om hans fotografiska gärning och inte göra anspråk på att vara komplett. Men tyvärr, även här gör man en levnadsteckning som ska ge intryck av att vara i det närmaste fullständig. Men det finns en hel del obesvarade frågor. Dels frågor som Strömholm själv föredrog att lämna därhän. Och så finns det frågor som man undviker att ställa. En hel del av svaren finns dokumenterade på annat håll och är heller inte svåra att hitta, men det tycks som man föredrar att låta obehagliga saker falla i glömska.

Utställningen pågår till 18 maj. Missa den inte, den är absolut sevärd och en inspiration för alla som har ett intresse för fotografi och bilder. Själv tillbringade jag två timmar här och det känns som rimlig tid att avsätta. Bäst vore förstås att återkomma efter ett tag. Utställningen pågår till den 18 maj. Jag får se.

En negativ notering i marginalen; det finns inget fik på Dunkers!
Korrigering! Fick just veta att det visst finns både restaurang och fik på Dunkers! (Fast man får leta lite..)