Plåtlådor och plastcyklar

 Korvgarage

På min morgonpromenad igår passerade jag den här korvlådan, som ännu inte öppnat. Den fick mig att tänka på min mor efter hennes första besök i Italien. Tror det var i slutet av 50-talet. Jag minns hur hon skrattande berättade att hon på sin första kvällspromenad hade blivit så överraskad över dessa mängder med “garage” i de centrala delarna av staden dom bodde i. Men sen förstod hon att butikerna såg ut så när de var stängda för dagen. Det var inget hon var van vid. Men nu finns det “garage” här också.

En något defekt Itera

Någon som minns Itera? Det var plastcykeln som skulle ta över världen. Den lanserades 1981 och man räknade med omedelbar succé (på fullt allvar). Man såg mängder av potentiella kunder i både Afrika och Kina. Det blev inte så. Kanske berodde det på att cykeln var tung, trögtrampad, vinglig och dyr. Och inte minst; ful. Den totala motsatsen till vad folk ville ha. Planen att tillverka 120 000 cyklar om året blev istället totalt 14 000 innan projektet lades mer för gott. Man säger fortfarande att “det finns gott om dem i ladorna men få på vägarna.” 
Den lär finnas avbildad på frimärken i Tanzania. Det ska också finnas en Iteraklubb i England, som bl.a. organiserar tävlingar i däckbyte som ska vara nåt av de värsta man kan utföra på en Itera. 
Itera räknas idag till en av de större designflopparna och finns av den anledningen med i alla böcker som handlar om svensk design.
En del säger att den håller för evigt, andra varnar för att plastens åldrade kan ha gjort cykeln livsfarlig; “Om du äger en, cykla inte på den!”

Fotnot
En vanlig hoj kostade i början av 80-talet ca 1200:-. Itera kostade 1650:-. Ursprungligen var det meningen att den skulle kosta 300:-. Men tillverkningen kom att bli ngt dyrare än planerat. Kanske påverkades produktionskostnaden av att projektet ju fick statligt stöd från början. Det började med ett utvecklingsbidrag på sex miljoner, men det var nog marginellt i det stora hela. Vad projektet totalt kostade skattebetalarna är det väl ingen som vågat räkna på. Plastföretaget i Vilhelmina som tillverkade cykeln gick också på statligt lokaliseringsstöd.