På varuhuset

Tog en julrepa på stan. Säsongsrunda kan man säga. Gick in om Triangeln för att köpa en kopp kaffe hos Kahls. Där hade det hänt något nytt; han hade satt ut tre stolar. Nu gjorde det ingen större skillnad eftersom de var upptagna. Där satt tre unga män iklädda vad som verkade vara nån slags arbetskläder. Fast det kan också vara nån modedesign som gått snett. Sånt ser man ibland. Jag fick mitt kaffe, gick en sväng och satte mig på en strategisk bänk utanför Kjell o Co. Där var det full rulle. Folk som stod, satt eller bara hängde, allt medan de skärskådade Kjells kataloger som det fanns drivor av. Den här julen verkar det som årets julklapp kommer från Kjell.

Vid sidan om Kjells affär ligger Lagerhaus. Stor diverseaffär med en massa prylar. Några tjejer höll på att packa upp varor. De hade tröjor med text på ryggen. Jag satt på lite avstånd, men tyckte mig urskilja ordet “kuli”, vilket kändes ovanligt. Jag minns ordet från tidiga pojkböcker som handlade om upptäcktsresanden till främmande länder. Jag associerade ordet till folk som arbetade under närmast slavliknande förhållanden. Kändes lite oväntat att se det tryckt på ryggen på personalens tröjor. Tänker på facket och så. Jag blev helt enkelt tvungen att gå in i butiken och diskret kolla närmare på dessa kulier. Det visade sig vid denna granskning att texten var en uppmaning till att shoppa, eftersom “det är kul!”. Ordet “kul” var större än övrig text och jag hade läst utropstecknet som ett “i”. Efter jag konstaterat att det inte jobbade några kulier på Lagerhaus och druckit upp mitt kaffe, lämnade jag varuhuset i min jakt på nya spännande äventyr.

Åter till Baltiskan

Tornet efter stormen 28 sept 1914

Jag fick några intressanta kommentarer till förra inlägget om Baltiska utställningen. 
Först ett tips från Benny som jag vill vidarebefordra. En intressant bok “ Malmö 1914 - en stad inför språnget till det moderna” som jag definitivt tänker inhandla.
Jag fick också en kommentar från Jan, som handlar om stormen som skadade utställningens utsiktstorn. Tornet (läser jag mig till) var en 87 meter hög träkonstruktion(!) och i en storm bara några dagar innan utställningen skulle avslutas, blåste taket av. Det sägs att olyckan berodde på att träkonstruktionen hade torkat under sommaren vilket hade gjort att bultarna som höll ihop stommen hade lossnat. Jan berättar också att olyckan av en del människor kom att betraktas som “Guds straff”, orsakats av att man grävt upp och flyttat gravar för att kunna dra Slottsgatan genom gamla kyrkogården. Detta för få en paradgata till Baltiska utställningen. Att flytta gravar rörde upp starka känslor.

När jag googlar runt på nätet hittar jag bl.a. en artikel från Sydsvenskan (26/3-13) där man berättar vad vi kan vänta oss av 100-års jubileet. Och det är faktiskt en hel del. Dels ska Pildammsparken renoveras och vara klar lagom till mitten av maj nästa år. Men det kommer mera. Jag citerar:

Malmö museer kommer att ta fram jätteförstoringar av bilder från Baltiska utställningen. Bilderna ska placeras ut i parken så att man ska kunna stå på den plats som avbildas och på så vis kunna jämföra nu och då. (Detta beskrev jag som en tanke i mitt förra inlägg, helt ovetande om att det redan var bestämt!)
Även Sommarscen Malmö kommer att involveras i jubileumsplaneringen. Nästa sommar ska repertoaren på Pildammsteatern ha en anknytning till 1914. 
Under hösten 2014 kommer Malmö museer att göra en utställning för att visa hur människor i Malmö hade det 1914.
Malmö konstmuseum ska också visa delar av den ryska konstsamling som, på grund av krigsutbrottet, blev kvar i Malmö efter Baltiska utställningen.

Visst verkar det spännande, och jag tror det kommer att bli hur bra som helst.

Måste rätta mig själv; jag skrev i förra inlägget att Baltiska utställningen hölls i Pildammsparken. Så var det ju inte. Vi tiden före Baltiskan var området åkrar och ängar och dammen var stadens gamla vattenreservoar. Under kriget användes området till potatisodling och park blev det först på 1926. 

Bilden överst är från en samling bilder med motiv från Baltiskan som jag haft sedan slutet av 70-talet. Jag hjälpte då ägaren till bilderna att reproducera dom. Jag gjorde det gratis mot att jag fick göra en omgång bilder för egen del. Vem som är fotograf har jag inte lyckat få reda på. Men det kan vara Alfred Wilhelm Rahmn (1871-1947). 

Skolfilm

En dag när jag passerade Stortorget stod det en skolklass och väntade utanför biografen. Man kunde märka en viss uppsluppenhet kombinerad med rastlöshet i gruppen. Helt normala väntande barn med andra ord. 
Jag kom att tänka på filmvisningar från min egen skoltid. Det var aldrig några biobesök, utan filmvisningen försiggick i skolans aula. Ofta med kort varsel, vilket gjorde glädjen desto större. Filmerna som visades var naturligtvis ingen underhållning. Det var dokumentära epos med syftet att visa Sverige som en självförsörjande nation. Filmerna andades stolthet och handlade oftast om gruvdrift, järnverk, skeppsvarv eller älvar och elproduktion. Gemensamt var att de alltid visade produktionen som enormt storskalig. Människan anonymiserades till en producerande robot som aldrig kom till tals i filmerna. Det förekom inga närbilder och aldrig några intervjuer. Enda ljudet förutom den mässande pålagda rösten var delar ur lämpliga musikstycken vars tempo passade händelserna på vita duken.

Men varför blev vi då så glada över dessa, vad vi idag nog skulle se som lätt förljugna propagandafilmer? Svaret är enkelt; vi betraktade all film som underhållning, och detta var vad som erbjöds. Och i jämförelse med övrigt skolarbete blev de här filmerna ett kärt avbrott. Idag tillämpas en annan metodik. Skolfilm är av en helt annan kaliber och visas på bio. Men, eleverna tvingas som regel att skriva en redogörelse när de återvänder efter dessa organiserade upplevelser utanför skolan. Det slapp vi. Tack och lov, eftersom de flesta av oss slappnade av så fullständigt i den mörklagda aulan att när gardinerna hissats upp, återstod bara fragmentariska minnen av den cineastiska upplevelsen.

Utflykt

Gjorde en utflykt i lördags. Jag inledde med en promenad till Södervärn för att där ta bussen till Arlöv. Min fotokompis Rei ställer ut bilder tillsammans med några andra på Arlövs bibliotek, och det är ju alltid kul att titta på bilder. Därav utflykten.
Reis bilder från utställningen kan du se här.

Dagens lärdom blev annars att bussar inte är att lita på. Speciellt de gula bussarna verkar inte bry sig så mycket om tidtabellen. Men färden mot Arlöv gick bra. Visserligen gick bussen, lite överraskande, 10 minuter tidigare än den skulle. Men jag kom med ändå. Hemresan gick sämre. Bussen var en halvtimme försenad. Men när den väl kom hade den sällskap av ytterligare en. Man fick alltså två identiska bussar att välja mellan. Jag valde den första och när vi kom in i Malmö, bestämde jag mig för att hoppa av redan vid Konserthuset. Var lätt frusen efter en dryg halvtimmes väntan i Arlövs snålblåst, så jag bestämde mig för en rask promenad till Triangelns köpcentrum, för att där köpa en god kopp kaffe hos Kahls. Jag vet att jag vid tidigare tillfällen skrivit om vem som har det godaste kaffe i stan. Men, nu är det alltså Kahls som gäller. Tyvärr finns det ingen mysfaktor hos Kahls, det finns inte ens stolar. Man får sätta sig på någon lämplig bänk i varuhuset med sitt kaffe. Det finns så klart andra caféer i huset som har både mysfaktor och stolar med deras kaffe är ingen höjdare. Man får välja.
Utanför varuhuset lutade julgranen betänkligt. Den ser tveksam ut, hoppas det blir jul i år också.

Fridhemstorget

 För några år sedan skrev jag ett inlägg om Fridhemstorget (med rubriken “Waste Land”). Kan väl säga direkt att det har inte hänt så mycket sen dess. Det är antagligen ett av de mest öde torgen i Malmö. Så “Waste Land” får nog gälla fortfarande. Fast det lär vara torghandel här någon gång under veckan, och då kanske det hettar till.

Apple-datoraffären (fruktaffären) är en av få verksamheter på torget. I de lokalerna huserade förr en biografen Fontänen. Men det var länge sedan den försvann. Det känns inte som datoraffären har varit här så länge. Där borde ha varit någon verksamhet i glappet mellan filmens värld och datorernas. Kan inte komma på vad. Förutom Äpplebutiken så är det i stort sett bara kyrkan, alltså S:t Andreas och en förskola som håller liv i torget. Också förstås torghandeln. När den nu är.

Apropå S:t Andreas så läser jag att kyrkans klocktorn, eller kampanilen som den kallas, håller på att vittra sönder. Går tydligen inte att reparera, utan det verkar som det blir till att riva och bygga en ny. Byggnaden är K-märkt så enligt reglerna måste ersättaren se likadan ut som det nuvarande tornet. Fast helt säker kan man aldrig vara. Politiker har ju förmågan att kunna omforma reglerna när det passar. Jag minns att man 1978, rev den slottsliknande Dahlgenska stiftelsen på Kungsgatan trots att den var K-märkt. Den avlägsnades häsynslöst, och vad blev där istället? Jo, några parkeringsplatser och en bollplan. Så man får vara beredd på det värsta.

Det sitter en skylt på hörnet av fasaden vid datoraffären. Där står det “Elon Arenhill”. Jag minns att han hade sin guldsmedsverkstad på torget för säkert 40 år sedan. Trodde först skylten var en kvarglömd relik, men när jag svängt runt hörnet såg jag en ny skylt i ett fönster mågon trappa upp. Och minsann, där uppe lyste flitens lampa trots att det var söndag eftermiddag. Han måste vara av segt virke, Arenhill. Över nittio och still going strong. (Fast han kanske sov middag och hade glömt släcka lampan.)

I kvarteret vid sidan om kyrkan ligger Fridhemsskolan. Den byggdes i samma svep som torg och kyrka, och skolan stod klar att tas i bruk lagom till höstterminen 1958. Jag ingick i en av de första klasserna som fick börja här när skolan var alldeles nybyggd. 

En tur till fots

Tog en motionssväng ner mot Ribban i söndags. Vädret var behagligt vilket gjorde att vi var många som fått samma tanke. Men det gör inget, det finns ju gott om plats. En del hade förutom mobiltelefon, även tagit med sig sina hundar.

Det finns ju alltid de som inte kan nöja sig med förflyttning i maklig takt utan bara måste stressa till det. Här ljuger förresten kameran; det som ser ut som en skogsglänta är bara ett par av de mycket få stora träden i Öresundsparken.

Man kan inte bara härja omkring, utan ibland måste man bara stanna, hoppa av cykeln och uppdatera sin Facebooksida. Det är ju inget kul att vara ensam om att veta vad man sysslar med just nu.

På hemvägen passerade jag Kronprinsen. Här håller man sedan ett bra tag på att återställa torget till sitt ursprung. Man skalar bort alla dekorationer som tillkommit genom åren och miljön ska nu återfå den stramhet som rådde när huset byggdes. Jag minns att för länge var väggen på bilden klädd med varuautomater. Undrar om man ska sätta upp dem igen?

Gamla och nya Malmö

Jag fick några vykort häromdagen, gamla Malmöbilder i nytryck. Fyra bilder tagna i början av 1900-talet. Jag stoppade bilderna i fickan, tog en kamera och gav mig ut på stan för att se om det hade hänt nåt på 100 år.

Första motivet var korsningen S. Förstadsgatan och Spårvägsgatan på 1910-talet. Huset var sig på något vis ganska likt, inte bara det avkapade hörnet med butiksingång, utan även fönster och fasad. Det var bara det att huset nu har fyra våningar och på den gamla bilden bara två. Har man byggt på två våningar, eller rivit och byggt ett nytt i samma stil? Hmm...
Tillägg
Har fått veta att jag är helt fel ut. Det är inte samma hus. Hoppsan, så kan det bli. Läs kommentar nedan.

Nästa motiv är från Möllevångstorget på 1920-talet. Den position som skulle varit den bästa för att få en torghandlare i förgrunden och ungefär samma perspektiv var tyvärr inte möjlig. Där står torgets julgran. Får väl återkomma till våren.

Tredje motivet är ingången till Folkets Park nån gång på 1920-1930 talet. Här har fotografen haft tillgång till en stege eller liknande för att få en översiktsbild. Även om jag sträckte på mig så gott jag kunde, räckte det inte till. Det hade också varit kul med lite folkliv. Får väl återkomma med stege och lite statister vid nåt tillfälle.

Sista stoppet var ett motiv från Malmö Centralstation 1900-1910. Då hette gatan Östra Kajgatan. Jag läser att gatan fick sitt nuvarande namn Skeppsbron, 1911. På bilden känns den nästan som något av en paradgata med sin symmetriska stenläggning och allé. Välklädda människor promenerar och det står några pojkar utspridda och tittar på fotografen. Först tyckte jag det var egendomligt att grabbarna, som är i ungefär samma ålder, inte står i klunga och kollar. Men förmodligen hänger dom i omgivningarna vid stationen för att kunna tjäna lite pengar på att hjälpa folk med bagage och annat, och då är ju alla konkurrenter. Det sitter en skylt på stationsbyggnaden med texten “Stadsbuden”, antagligen hör kuskarna med sina hästar och vagnar dit.

 Tyvärr blev dagens bild ganska rörig på grund av att det just nu pågår ett omfattande gatuarbete här. Får väl återkomma när allt blivit klart. Kanske kommer det att bli som på den gamla bilden? Det skulle vara trevligt. 
Hursomhelst är Ferdinand Bobergs posthus sig likt och även stationshuset, bortsett från att det har blivit en våning högre. Där stadsbuden höll till finns nu en restaurang. Folk får bära sina väskor själv.

Som synes bör den seriöse fotografen följa upp projektet. Till våren blir nog bra. Då är julgranen borta på Möllevångstorget. Kanske finns det lite folkliv runt entrén till Folkets Park, och förmodligen har man avslutat gatuarbetet vid Centralstationen. 
Kanske har också jag kommit över några fler gamla Malmöbilder.

Besök på Sopstationen

Jag gör då och då ett besök på Sopstationen för att se ifall där finns något fynd av fotografisk karaktär. Tyvärr är det sällan förekommande. Och för det mesta hittar jag inget annat heller. Men det kan ändå bli ett intressant besök, man får lite insikt i vad folk vill ha och vad som verkar svårsålt. Här finns tex en stor avdelning för kontorsmöbler. Verkar inte så attraktivt. Soffor och soffbord däremot verkar mer populärt. Skrivbord av äldre modell likaså. Och små möbler. Lättplacerade antagligen. Vilket skulle förklara varför det finns drösvis med stora tunga skåp. Det verkar heller inte vara nån rusning till avdelningen för lampor. Beror kanske på skylten man satt upp. Att grejorna eventuellt är trasiga får nog ses som en begränsande faktor när det gäller försäljning av elektriska ting. Ingen vill ju bli strömförande när man testar nya lampan.
Annars kan ju den lyhörde besökaren passa på att ta passivt del av resonemang kunder emellan. Även diskussioner bland personalen kan vara intressanta. Man lär sig alltid något.

Inte så populära

 Marknadsföring?

Sanning 

Inte så bra

Igår såg jag Bergs bärbara talkshow på TV. Gäst var skådespelaren och författaren Michael Nyqvist som visade sig vara en underhållande och trevlig person. Och tydligen populär bland kvinnorna. En storvuxen kvinna i Bergs bärbara publik berättade med stor entusiasm för kameran (oss) att hon tyckte att Michael Nyqvist inte bara var sexig utan rentav porrig. Hon berättade vidare att det nästan gick för henne när hon såg honom i filmen Mission Impossible.
Det lät lite märkligt, men jag tror inte det väckte någon större uppmärksamhet hos tittarna. 
Men om man tänker sig exakt samma replik, fast fälld av en storvuxen entusiastisk man i samband med en kvinnlig skådespelares besök i en show. Då skulle den kommentaren knappast passera lika obemärkt. Antagligen skulle man inte våga ha den med i programmet överhuvudtaget utan klippt bort den. Vilket jag gott tycker man kunde gjort med den här också. I jämlikhetens tecken.

Lite vid sidan av

Bara lite vid sidan av Västra hamnen och Dockans fashionabla kvarter hittar man en del skräpiga rester av industri och hamn. Men civilisationen tränger sig på och det är en tidsfråga innan allt fått en mer homogen framtoning. Det ligger i nuet och Malmös tid som industristad är ju sedan länge utmätt.
De styrande har ju sedan ett bra tag bestämt sig för att kalla Malmö “kunskapsstad”. Men det vet i fan. Jag tycker nog “handelsstad” känns mer korrekt. Visst var Malmö en handelsstad för riktigt länge sedan då sillen satte staden på kartan. Det var långt innan bönderna flyttade till stan för att jobba på fabrikerna och hjälpte till att göra Malmö till en industristad. Men att jag nu tycker handelsstad känns som rätt epitet beror varken på att sillen skulle ha återvänt eller på någon annan export (vi tillverkar ju praktiskt taget ingenting). Nej, jag tänker på alla flotta varuhus som finns här. Som Emporia, ombyggda Mobilia, ombyggda Triangeln, ombyggda Caroli och förstås Entré som lätt glöms bort (de får väl också bygga om). Alla dess supermoderna försäljningsställen borde väl räcka för att kalla Malmö handelsstad. Eller i alla fall försäljningsstad. Dessa köpcentrum har gjort det svårare för enskilda butiker på stan, och där en butik lägger ner öppnar istället ett cafe. Det blir många caféer; lattestad.

Bilderna är tagna en dyster dag förra veckan på just den här platsen “vid sidan av”. Motiven fanns inom en radie på ett par hundra meter.

Storm

Stormvarning utfärdad. Det kan man väl lugnt säga om gårdagen. Media tog sitt ansvar på fullt allvar och började redan på morgonen förse oss med diverse varningar för vad som komma skulle.
Man kan nästan ana att det ligger oväder på lur bakom Malmö Stadsteater.

På Bergsgatan diskuterar fotobutiksinnehavare Lennart med Roger, bokhandlaren, ifall man kanske lika gärna kan stänga tidigare och åka hem eftersom ingen ändå kommer att våga sig ut i det kommande ovädret.

Inne på Triangels köpcentrum är det stillsamt och det mesta verkar vara ombyggt och klart efter lång tids renovering. Fast där cirkulerar fortfarande en och annan byggjobbare. Helt färdiga blir dom kanske aldrig.

Vid baksidan av köpcentrat har kastvindarna kommit igång på allvar och de få felparkerade cyklarna ligger kors och tvärs över gångbanorna. 

Konsthallen har öppet i mindre omfattning även om skylten och den välkomnande lyktan tillfälligt fått vika sig för vädrets makter.

Men den stora utställningshallen är stängd för renovering. Och med tanke på den röra som ändå råder i omgivningarna är det ju lika bra att passa på.

Det ser ut som det varit kravaller. Men det är vinden som skapat en hinderbana med en del av avspärrningarna till byggarbetsplatsen.  

Bron

Nya Kaptensbron har tydligen varit klar ett tag. Den har faktiskt hunnit bli invigd med både pompa och ståt. Något som passerat mig fullständigt obemärkt. Det var inte förrän igår som jag tog en ordentlig titt i samband med att jag använde mig av den. Så det är bara att instämma i hyllningskören. Med sina svängda former är den nog en av de vackraste broarna i Malmö. Jag var tvungen att ställa hojen och ta en promenad på den. “Känna av den”, som Ernst Kirchsteiger antagligen skulle ha sagt. Kan konstatera att den kändes bra.

Folkfest i Malmö 1977

Jag har tidigare haft ett inlägg om folkfesten i Malmö 1974 som blev ganska uppskattat. Så här kommer ännu ett inlägg på samma tema, nu med bilder från folkfesten i Pildammsparken den 11 och 12 juni 1977.

Bilderna är tagna med en Canon Dial, fjäderdriven halvformatskamera. Att fotografera på halvformat innebar att man fick 72 bilder på en rulle vilket gjorde att man kunde känna sig rik och slösaktig. Lite som idag när ingen bryr sig om antalet bilder.

I alla fall så var filmen en Ilford HP5, som råkade bli lätt överframkallad. Detta i kombination med halvformat gjorde att resultatet blev ganska kornigt. Men jag kom på att man faktiskt kan använda brusreducering för att minska kornet. Man får kompensera med att lägga på lite extra skärpa, men slutresultatet blev ändå betydligt bättre.

Jag minns inte vilka band som uppträdde på folkfesten, har heller inte lyckats hitta det någonstans. Men jag är ganska säker på att artisten på kvällsbilden är Peps Persson.

Jo, också ser man på en av bilderna att Lunds Kommunistiska Blåsorkester var närvarande. Läser att orkestern fortfarande existerar fast dom numera kallar sig Röda Kapellet. Men det här var ju vid en tid när vänstern var stolt över att kalla sig kommunistisk.