Besök på Galleri Persson

 Så blev det då äntligen av att besöka galleri Persson på Jöns Filsgatan för att titta på Strömholms Spanienbilder. I sista minuten kan man säga eftersom utställningen avslutades i söndags. Men det blev ett trevligt besök och en intressant diskussion om bilderna med den sympatiske och påläste galleriägaren Lars Viggo Persson. Jag passade också på att ta ett porträtt på honom. Svartvitt förstås.

Utställningen bestod av 40 bilder tagna av Christer Strömholm i samband med en resa som han och författaren Lasse Söderberg gjorde till Spanien 1962. Man utgick från Paris där båda vid det här tillfället var bosatta. Ambitionen var att göra ett resereportage från Spanien 25 år efter inbördeskriget. Det var en resa i all enkelhet, man färdades i Christers Saab med enkel packning, sovsäckar och campingkök. Lasse Söderberg som kunde spanska skulle sköta snacket och skriva, Strömholm fotografera. Tanken var att reportaget skulle bli en bok. Det blev det också, så småningom, efter dryga 50 år.

Att boken inte blev publicerad som det ursprungligen var tänkt kan ha berott på att förlaget såg Strömholms engagemang på den fascistiska sidan under inbördeskriget som negativt för projektet.

Jag har tidigare läst “Anteckningar om fotografen Christer Strömholm” av Lasse Söderberg, där han berättar om sin syn på Strömholm som fotograf. Den publicerades i tidskriften Paletten 3/86. Här nämner han bland annat “Irrfärderna i Spanien”. Jag förmodar det handlar om den här resan. Han skriver att, “Christer ofelbart stannade bilen så fort vi passerade en kyrkogård, ett hus i ruiner eller ett dött djur vid vägkanten.”

Jag upplever hans beskrivning av Christer Strömholm som ovanligt ärlig. Bland annat förvånas han över att Strömholm fullständigt ogenerad ställer sig och tar bilder av människor som lever i misär.

Det blev alltså en bok till sist. En bok med mjuka pärmar i ett behagligt format och till ett överkomligt pris. Trycket kunde förstås ha varit bättre, bilderna känns lite platta. Undrar också lite över den anspråkslösa titeln “Resa i svartvitt”.

Hursomhelst köpte jag boken och ser fram emot att läsa den. Dels ska det bli intressant att ta del av Lasse Söderbergs reseberättelse om människorna de mötte på spanska landsbygden för 50 år sedan. Men det ska också bli intressant att läsa om hans relation till Christer Strömholm.