Lite vid sidan av

Bara lite vid sidan av Västra hamnen och Dockans fashionabla kvarter hittar man en del skräpiga rester av industri och hamn. Men civilisationen tränger sig på och det är en tidsfråga innan allt fått en mer homogen framtoning. Det ligger i nuet och Malmös tid som industristad är ju sedan länge utmätt.
De styrande har ju sedan ett bra tag bestämt sig för att kalla Malmö “kunskapsstad”. Men det vet i fan. Jag tycker nog “handelsstad” känns mer korrekt. Visst var Malmö en handelsstad för riktigt länge sedan då sillen satte staden på kartan. Det var långt innan bönderna flyttade till stan för att jobba på fabrikerna och hjälpte till att göra Malmö till en industristad. Men att jag nu tycker handelsstad känns som rätt epitet beror varken på att sillen skulle ha återvänt eller på någon annan export (vi tillverkar ju praktiskt taget ingenting). Nej, jag tänker på alla flotta varuhus som finns här. Som Emporia, ombyggda Mobilia, ombyggda Triangeln, ombyggda Caroli och förstås Entré som lätt glöms bort (de får väl också bygga om). Alla dess supermoderna försäljningsställen borde väl räcka för att kalla Malmö handelsstad. Eller i alla fall försäljningsstad. Dessa köpcentrum har gjort det svårare för enskilda butiker på stan, och där en butik lägger ner öppnar istället ett cafe. Det blir många caféer; lattestad.

Bilderna är tagna en dyster dag förra veckan på just den här platsen “vid sidan av”. Motiven fanns inom en radie på ett par hundra meter.

Storm

Stormvarning utfärdad. Det kan man väl lugnt säga om gårdagen. Media tog sitt ansvar på fullt allvar och började redan på morgonen förse oss med diverse varningar för vad som komma skulle.
Man kan nästan ana att det ligger oväder på lur bakom Malmö Stadsteater.

På Bergsgatan diskuterar fotobutiksinnehavare Lennart med Roger, bokhandlaren, ifall man kanske lika gärna kan stänga tidigare och åka hem eftersom ingen ändå kommer att våga sig ut i det kommande ovädret.

Inne på Triangels köpcentrum är det stillsamt och det mesta verkar vara ombyggt och klart efter lång tids renovering. Fast där cirkulerar fortfarande en och annan byggjobbare. Helt färdiga blir dom kanske aldrig.

Vid baksidan av köpcentrat har kastvindarna kommit igång på allvar och de få felparkerade cyklarna ligger kors och tvärs över gångbanorna. 

Konsthallen har öppet i mindre omfattning även om skylten och den välkomnande lyktan tillfälligt fått vika sig för vädrets makter.

Men den stora utställningshallen är stängd för renovering. Och med tanke på den röra som ändå råder i omgivningarna är det ju lika bra att passa på.

Det ser ut som det varit kravaller. Men det är vinden som skapat en hinderbana med en del av avspärrningarna till byggarbetsplatsen.  

Bron

Nya Kaptensbron har tydligen varit klar ett tag. Den har faktiskt hunnit bli invigd med både pompa och ståt. Något som passerat mig fullständigt obemärkt. Det var inte förrän igår som jag tog en ordentlig titt i samband med att jag använde mig av den. Så det är bara att instämma i hyllningskören. Med sina svängda former är den nog en av de vackraste broarna i Malmö. Jag var tvungen att ställa hojen och ta en promenad på den. “Känna av den”, som Ernst Kirchsteiger antagligen skulle ha sagt. Kan konstatera att den kändes bra.

Folkfest i Malmö 1977

Jag har tidigare haft ett inlägg om folkfesten i Malmö 1974 som blev ganska uppskattat. Så här kommer ännu ett inlägg på samma tema, nu med bilder från folkfesten i Pildammsparken den 11 och 12 juni 1977.

Bilderna är tagna med en Canon Dial, fjäderdriven halvformatskamera. Att fotografera på halvformat innebar att man fick 72 bilder på en rulle vilket gjorde att man kunde känna sig rik och slösaktig. Lite som idag när ingen bryr sig om antalet bilder.

I alla fall så var filmen en Ilford HP5, som råkade bli lätt överframkallad. Detta i kombination med halvformat gjorde att resultatet blev ganska kornigt. Men jag kom på att man faktiskt kan använda brusreducering för att minska kornet. Man får kompensera med att lägga på lite extra skärpa, men slutresultatet blev ändå betydligt bättre.

Jag minns inte vilka band som uppträdde på folkfesten, har heller inte lyckats hitta det någonstans. Men jag är ganska säker på att artisten på kvällsbilden är Peps Persson.

Jo, också ser man på en av bilderna att Lunds Kommunistiska Blåsorkester var närvarande. Läser att orkestern fortfarande existerar fast dom numera kallar sig Röda Kapellet. Men det här var ju vid en tid när vänstern var stolt över att kalla sig kommunistisk.

Gamla Malmöbilder

Jag lägger vinn om att alla bilder jag lägger ut här är tagna av mig själv. Men ibland dyker det upp gamla negativ i gömmorna som blivit sparade av olika anledningar. Som nu till exempel; några gamla 9x12 negativ med Malmömotiv. Fotograf okänd, men sannolikt tidiga elever vid Fotoskolan på Malmö Yrkesskola. Så man kan sätta en bakre gräns vid 1957 när utbildningen startade.

S:t Andreaskyrkan med sin 41 meter höga kampanil vid Fridhemstorget invigdes 1959 och Thure Thörns skulptur Passionsblomma placerades i en fontän på torget framför kyrkan 1963. Eftersom fontänen ligger öde på bilden måste den följaktligen vara tagen någon gång mellan de här båda årtalen.

En underexponerad interiörbild från samma kyrka. Det är stilla i kyrkan, man kan endast skymta två kyrkobesökare i bildens vänsterkant. Jag är konfirmerad i S:t Andreaskyrkan, men det har inte blivit många besök där sen dess.

Ett något ljusskadat negativ från Simhallsbadet (invigt 1956) långt före äventyrsbadens tid. Svårt att tidsbestämma, men ser man på takarmaturerna skulle man väl gissa nån gång i skarven mellan -50 och 60-talet, kanske senare.

Det mest spännande med den här bilden är nog platsen den är tagen ifrån. Nämligen den slottsliknande byggnaden tillhörande Dahlgrenska stiftelsen som revs 1978. Ett oförlåtligt övergrepp från styrande politiker. Läs mer om det här.

Hursomhelst ser vi i fonden några industriskorstenar som är borta nu och även den gamla gasklockan som revs 1969.

Man ser också en äldre personbil i vänstertrafik (vi fick ju högertrafik 1967). Yrkesskolan som dominerar bilden, byggdes i etapper och stod helt klar 1959. Men man tog emot elever redan 1957. Så bilden bör vara tagen någon gång mellan 1959 och 1967.

Ännu en bild av Yrkesskolan (nuvarande Värnhemsskolan). Bilden tagen före 1967. Bilarna utanför skolan är ju parkerade i vänstertrafik. En kul grej är att vi ser skuggan av fotografen och hans kamera nere i bildens vänsterkant.

När det gäller den här bilden finns det ju inte så mycket att gå efter. Men eftersom den kommer ur samma kuvert som de andra bilderna kan man väl gissa på någon gång mellan 1957 och -65. Hursomhelst har den betydligt mer charm än de andra bilderna.

Negativen är avfotograferade på ljusbord med en Nikon D5100 och Micro Nikkor 60/2.8

Vasli Souza - Fotografiskt galleri

Häromdagen fick jag veta att det finns ett fotografiskt galleri i stan. Det var Viggo Persson på Perssons galleri som tipsade. Det här galleriet ligger på Gustav Adolfs torg 10 B och heter Vasli Souza. Det ligger inte i gatuplanet, men ändå enkelt att hitta. Det sitter en stor skylt på husväggen som vetter mot torget. Man får lämna gatubruset, gå in i portgången och sen ta hissen ner till källarplanet. Lite spännande, för det är inte vilken källare som helst; det är luftiga fina lokaler som lämpar sig perfekt för galleriverksamhet.

Just nu pågår här en utställning som heter “Övergångsriter”. Om man som jag kommer direkt från att ha kollat på 50 år gamla svartvita dokumentärbilder, så blir kontrasten enorm. Att ta till sig denna stora mängd av delvis minimala färgbilder blir nästan bedövande. Kanske får jag återkomma. Ska i alla fall hålla koll på vad som visas framöver och rapportera.

Besök på Galleri Persson

 Så blev det då äntligen av att besöka galleri Persson på Jöns Filsgatan för att titta på Strömholms Spanienbilder. I sista minuten kan man säga eftersom utställningen avslutades i söndags. Men det blev ett trevligt besök och en intressant diskussion om bilderna med den sympatiske och påläste galleriägaren Lars Viggo Persson. Jag passade också på att ta ett porträtt på honom. Svartvitt förstås.

Utställningen bestod av 40 bilder tagna av Christer Strömholm i samband med en resa som han och författaren Lasse Söderberg gjorde till Spanien 1962. Man utgick från Paris där båda vid det här tillfället var bosatta. Ambitionen var att göra ett resereportage från Spanien 25 år efter inbördeskriget. Det var en resa i all enkelhet, man färdades i Christers Saab med enkel packning, sovsäckar och campingkök. Lasse Söderberg som kunde spanska skulle sköta snacket och skriva, Strömholm fotografera. Tanken var att reportaget skulle bli en bok. Det blev det också, så småningom, efter dryga 50 år.

Att boken inte blev publicerad som det ursprungligen var tänkt kan ha berott på att förlaget såg Strömholms engagemang på den fascistiska sidan under inbördeskriget som negativt för projektet.

Jag har tidigare läst “Anteckningar om fotografen Christer Strömholm” av Lasse Söderberg, där han berättar om sin syn på Strömholm som fotograf. Den publicerades i tidskriften Paletten 3/86. Här nämner han bland annat “Irrfärderna i Spanien”. Jag förmodar det handlar om den här resan. Han skriver att, “Christer ofelbart stannade bilen så fort vi passerade en kyrkogård, ett hus i ruiner eller ett dött djur vid vägkanten.”

Jag upplever hans beskrivning av Christer Strömholm som ovanligt ärlig. Bland annat förvånas han över att Strömholm fullständigt ogenerad ställer sig och tar bilder av människor som lever i misär.

Det blev alltså en bok till sist. En bok med mjuka pärmar i ett behagligt format och till ett överkomligt pris. Trycket kunde förstås ha varit bättre, bilderna känns lite platta. Undrar också lite över den anspråkslösa titeln “Resa i svartvitt”.

Hursomhelst köpte jag boken och ser fram emot att läsa den. Dels ska det bli intressant att ta del av Lasse Söderbergs reseberättelse om människorna de mötte på spanska landsbygden för 50 år sedan. Men det ska också bli intressant att läsa om hans relation till Christer Strömholm.

Folkfest i Malmö 1974

Det var folkfest i Slottsparken i Malmö den 15 och 16 juni 1974.Arrangör var Föreningen Huset som höll en mycket tydlig (vänster)politisk profil. Detta gjorde att man kom på kollisionskurs med betongsossen Ulla Sandell som svarade med att dra in det tidigare utlovade bidraget på tiotusen kronor. Men folkfesten blev av i alla fall och Ulla Sandell fick heta “Drakulla” till allmän förtjusning. Folkfesten var mycket populär och det kom tiotusentals besökare för att delta i festligheterna och lyssna på artister som Röde Mor, Hoola Bandoola Band, Grus i Dojjan, Blå Tåget och en hel del andra mindre kända band.

Intressant är att 1974 när kulturen verkade vara som mest vänstervriden gick Abba och vann melodifestivalen med Waterloo. 

Kamera: Pentax Spotmatic, 55/1.8