Östra Kanalgatan är en liten gata i centrala stan som man sällan färdas på. Av flera skäl. Den har ursprungligen varit en förbindelse mellan Storgatan och Drottninggatan, men har blivit en återvändsgata då den är avstängd för trafik till och från Drottninggatan (om man inte är cyklist förstås, då skiter man i såna påbud). Men det verkliga skälet till att denna centrala gata verkar helt bortglömd tror jag måste vara de deprimerande fasader som omger den. Fasaderna tillhör fyra massiva monotona huskroppar av anonym, hänsynslös industrikaraktär. Och då menar jag inte gamla tegelbyggnader från den tidiga industrialismen. De var ju fina. Nej, det här får väl snarare benämnas som Stalinarkitektur.
Byggnaderna är så fruktansvärt fula att de få minuter det tar att ta sig förbi fasaderna är tillräckligt för att ångesten ska slå till med full kraft. Plötsligt infinner sig känslan att man befinner sig vid några snabbuppförda Stasikvarter någonstans i det gamla östblocket på 70-talet. Monotona betonglådor som inte hör hemma i stadsmiljön, är här placerade utan någon som helst känsla för estetik eller miljö. Huskroppar hastigt uppförda helt utan tanke eller framförhållning.
Gatan är en skamfläckoch får väl ses som representant för det kulturella armod som verkar ha dominerat stadsplaneringen under 60- och 70-talen. Sådan här fängelsearkitektur kan till nöds accepteras när man har möjlighet att passera den i 90 km/h. Men det är ju inte är möjligt här. Så för vad ni gör; undvik Östra Kanalgatan, detta resultat av symbios mellan inkompetenta politiker och ansvarslösa arkitekter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar