På stan med Hasselblad SWC

Entusiastisk över den positiva upplevelsen med förra rullen, bestämde jag mig för att prova på att plåta människor på stan med SWC. Vilket var betydligt besvärligare än jag trodde. Dels är det svårt att vara diskret eftersom man måste gå ganska nära om det ska bli intressant. Och med det följer att perspektivet inte alltid blir så bra.

Såg den här mannen på långt håll och trodde först han var utklädd till ängel med vingar och allt. Men när jag kom närmare såg jag att det var en reklamskylt bakom honom. Men nöjer man sig med en flyktig blick, tycker jag ändå att något av illusionen finns kvar.

Plötsligt dök det upp några ungdomar med en vagn och började dela ut prover på någon ny produkt från Wasa knäckebröd.

Först var folk lite avvaktande, men efter bara ett ögonblick fick man känslan av att bevittna en matleverans till behövande. Folk drogs till vagnen som flugor till en sockerbit. Jag gillar normalt bilder i trängsel, men här blev inte perspektivet helt lyckat. Kolla på mannen till höger i bild. Fast jag minns inte, han kanske var en jätte? Jag ser också att jag borde gått betydligt närmare.

Något bättre, fast här har jag siktat lite illa, beskärningen blev inte helt lyckad.

Konstaterar att ska det bli bra bilder med en sådan här kamera måste man gå skitnära och jag vet inte om jag fixar det ens med sökare.

Trött på människor för den här gången, lämnade jag de centrala delarna för att söka mig till stillsammare områden.

På ett sätt gillar jag kvadratformat, även om det gärna blir lite stillsamt.

Börjar i alla fall bli lite vän med skannern och har hittat arbetsrutiner. Fast jag har mer problem med damm nu än vad jag tidigare hade i det analoga mörkrummet.

Den fria radion

Såg en film häromdagen som handlade om en olaglig radiostation i England på 60-talet. Radiostationen var belägen ombord på en båt och man sände från internationellt vatten, vilket gjorde att myndigheterna inte kunde stänga ner den. Vi här i Skåne hade en liknande situation vid samma tid med Radio syd.

Jag visste inte att byråkratin och myndighetsutövningen var lika stelbent i England som i Sverige vid den här tiden. Här genomfördes ju bland annat en grundlagsändring under kommunikationsminister Olof Palme för att vidmakthålla radiomonopolet till varje pris. Vilket man också tydligen gjorde i England. Kan tilläggas att man i England var så imponerade av Palmes hänsynslösa jakt på piratradiosändare att man bjöd in honom för att få tips om hur man skulle gå till väga. 

De här reklamfinansierade radiostationerna på 60-talet hade en stor trogen lyssnarskara. Alla man kände lyssnade på Radio Syd och på varje arbetsplats stod en radioapparat inställd på denna enda kanal som sände rock och pop dygnet runt. När Radio Syd var på toppen hade man fler lyssnare än de sammanlagda lagliga svenska kanalerna  Den statliga radion kontrade med att införa P3, även kallad ”skvalkanalen” för att försöka konkurrera, vilket de naturligtvis inte klarade av.

Radion fortsatte att vara inställd på Radio Syd och vi fortsatte lyssa på musiken och ta till oss reklam för Broddmans, Idealpersienner, Rosanders skor och många andra företag som annonserade i Radio Syd. 

Det blev tyst i etern när myndigheterna och vädrets makter till slut lyckades stänga ner Radio Syd 1966. Det skulle dröja till 1993 innan vi, som ett av de sista länderna i Europa, åter kunde lyssna på reklamfinansierad radio.

Fotnot

I USA har man haft reklamfinansierad radio sedan 1919. 

Hasselblad Super Wide

Tog en cykeltur med kamera och en film. Kanske borde jag haft mer film med, men man behöver ju inte slösa. Dessutom var utgångsdatum -03 och då den har legat i rumstemperatur kan det ju vara bra att köra en testrulle.

Kom också fram till slutsatsen att är man van att fotografera digitalt så är 12 exponeringar väldigt få.

Min kamera har ingen sökare, den har kommit bort. Men jag har en Helios-sökare för 35mm som jag brukar använda på min GF1:a. Jag gissar att SWCns 38mm motsvarar 22-23 i småbild (omräkningsfaktor 0,6?) så det kommer ju med en del extra kan man ju säga. Men jag kan i alla fall se var centrum i bilden hamnar.

Så det blir till att gissa både ljusvärde, avstånd och ungefärligt bildutsnitt. Ljusvärde är ju inte så svårt att gissa i bra ljus. Men ska jag plåta i gråväder måste jag ha mätare.

Avståndet är ju inte heller nåt problem. Skärpedjupet är ju enormt när man bländar ner. Bildutsnittet är värre, men med hjälp av Helios och vattenpasset så går det hjälpligt. Men det blir ändå mycket på höften så att säga.

Jag framkallade i T-Maxframk. kanske inte det bästa för HP5 men det är vad jag har. Rekommendationen var 6 1/2 min. Men då temp låg på 22 kortade jag ner till jämnt 6. Borde kanske kompenserat för förhöjd basslöja, men jag har hellre lite underframkallade neg än tvärtom.

Och visst märktes det att filmen var gammal, basen var tämligen grå. Men inte värre än att man skulle kunnat kopiera på traditionellt vis med hyggligt resultat.

Det finns nog ingen rubrik för den här typen bilder. Meningslös ödslighet i de urbana utkanterna, kanske. Man brukar se sånt när fotoklubbarna har utställning. Man kanske borde gå med i en?

Hasselblad SWC Ilford HP5+

Dämpade bilder

Jaha, så var sommarn tillända och hösten här och snart är det vinter med allt vad det betyder. Blir det som i fjol så kommer snön om sådär knappt två månader.

Det blir till att planera. Först rota fram varma kläder, se till att vintergarderoben finns lätt tillgänglig. Även de små tillbehören; mössor, vantar som har en förmåga att hamna lite vid sidan av (undrar var).

Har på senare åren upptäckt att livslängden på en mössa är knappt en säsong. De blir fruktansvärt noppiga. Undrar varför. Det verkar som mösstillverkarna letar material speciellt lämpat att noppa sig. Förra vintern var så lång att jag hann med två mössor. Man får sortera dem, finmössa eller fulmössa. 

På Ribersborg har man dragit upp flottarna och ska antagligen forsla iväg dem på vinterförvaring då det antagligen är svårt att hitta något alternativ användningsområde för en badflotte under vintern.

Den här ångestfyllda figuren står i skyltfönstret till ett galleri på Regementsgatan. Då jag förmodar att han är till salu kan jag inte låta bli att undra ifall han ska få något hem. Och hur det i så fall ser ut hemma hos dem som valt honom.

Regnbåge var det häromdagen, en hel båge med början och slut. Men den fick inte plats på bilden. Det fick bara bli den ena änden, början eller kanske är det slutet.

Canon S90

Analoga bilder

En repa på stan med nyaste Nikkormaten, Nikkor 105/2.5 och T-Max400

Jag passerar den här byggnaden emellanåt. Jag tror att det döljer sig någon slags alternativ teater där inne och att affischen på väggen är reklam för en pjäs man satt upp.

Känns kanske lite fuskigt att stå och vänta med kameran på andra sidan gatan och ta en bild när någon så att säga ”går in i” den tänkta kompositionen. Lite som naturfotografer man läst om, som strategiskt lägger ut något dött och sen väntar på att gamarna ska dyka upp.

I alla fall drog jag ner till Västra hamnen med ambitionen att hitta några stillsamma kompositioner som skulle passa mitt långsamma fotograferande. Den här till exempel, kallar jag för ”Buddah och bron”.

Det finns alltid en del motionärer i omgivningarna. Den här tjejen ropade till mig när hon passerade: ”Blev jag bra?”. Jag sade som det var, att jag visste inte säkert eftersom det var en gammal kamera och att man måste vänta och se. ”Coolt!”, blev svaret.

Den här mannen satt och betraktade en nyanländ fritidsbåt som höll på att lägga till. Fick känslan att han tyckte det var skönt att det inte var han som stod där och drog i trossar och tampar.

Det är alltid gott om folk med kameror i Västra hamnen. Arkitekturen är speciell och det går alltid att hitta intressanta vinklar. Fast här handlade det om att hitta en lämplig bakgrund.

Fotnot

Det var länge sedan jag fotograferade med film och ännu längre sedan jag stod i köket och framkallade. Jag har för det mesta haft tillgång till fotolab, och soppa film i köket var sådant man gjorde i tonåren. Men nu är jag alltså tillbaka där. Dvs inte i tonåren utan i köket och framkallar film.

Jag rotade fram framkallningsdosa med spiraler, termometer och annat som behövdes i källarförrådet och beställde framkallare, stopp och fix från Photax. Det var inte så billigt precis, men leveransen gick rykande snabbt. Jag beställde söndag kväll och fick grejorna på tisdag, och samma kväll framkallade jag filmen.

Jag valde T-Max framkallare och framkallade efter Digital Truth´s tabell; 6min och 45s. Filmen såg lagom tät ut, men blev inte så finkornig som jag väntat mig. Får se om jag överexponerar ett steg och kortar ner framkallningstiden nästa gång.

Filmen blev förvånansvärt jämnt exponerad, speciellt med tanke på att exponeringsmätaren i kameran verkade lite opålitlig så jag fick gå på känn. Jag valde 1/250 och ställde sedan bländaren efterhand som ljusförhållandena ändrades. Det var hyggligt ljus så det blev inte så stora variationer.

Det fanns lite angst då jag tyckte att luckan på kameran glappade en aning. Men det fanns inga tecken på ljusinslag så jag antar att dåliga packningar kom först på nyare kameramodeller.

Hursomhelst är det kul att köra lite analogt emellanåt. Nästa gång tror jag att det blir mellanformat. Har några rullar HP5 liggande. Får se om det blir med Beautyflex eller SWC.

Nikkormat FTN, Nikkor 105/2.5 Kodak T-Max400

Industrifastigheter

Blandade industrifastigheter från det gamla varvsområdet i Malmö hamn

De här bilderna är från området kring Södra varvsbassängen, tagna från Beijerskajen.

Jag hade hoppats hitta fler riktigt gamla byggnader, men där finns faktiskt inte så många kvar.

Jag tycker att ett område blir mer intressant om man blandar olika sorters bebyggelse. Att man i möjlig mån låter det gamla få stå kvar.

Fast det är klart de stora plåtskjulen från 60-talet och framåt är kanske inte så fina. Jag föredrar de gamla tegelbyggnaderna.

Men ett sådant här nybygge i glas och tegel är också fint. Undrar vad den här byggnaden ska användas till?

Från Beijerskajen ser man även Kungsörnens silos.

Går man över klaffbron, kommer man strax till Kockums kontorsskrapa som jag berättat om tidigare. Fast här kommer den i helbild.

Strax intill ligger den här gamla byggnaden.

En intressant port som det inte är helt enkelt att tidsbestämma.

Från Neptunigatan har man den här stilla vyn av varvsbassängen.

Avslutningsvis åter en bild av Malmös kanske enda ruin. Undrar vad här kommer att bli så småningom?

Nikon D80, Nikkor 28-70/3.5-4.5D. Tokina 20-35/3.5-4.5, stativ

När ett filter har fastnat

Det har hänt mig några gånger att ett filter fastnat på ett objektiv. Senast var häromveckan när jag köpte några äldre objektiv på Tradera. På ett av objektiven satt ett original Nikkor UV-filter benhårt. Det var alltså helt omöjligt att ta av. Förr fanns det speciella grepp i plast som man kunde använda, men sådana har jag inte sett på evigheter. Har letat på nätet men förgäves.

Eftersom jag hade ytterligare ett objektiv liggande med ett filter som satt fast, var det verkligen dags att finna en lösning. Har funderat på om jag skulle ta dem till kameraverkstaden, men det fick i så fall bli sista utvägen.

Googlade på ”filter stuck on lens” och fick en del tips. En del hade jag provat redan men några var nya. Man har ju hört att man ska värma tex muttrar som fastnat, men här rekommenderades motsatsen dvs kyla.

Först, placera objektivet på en frysklamp ca 3-4 minuter.

Sedan med en gummihandske på ena handen, tryck objektivet mot handflatan och vrid moturs. Och minsann, filtret lossnar lätt som en plätt, och tekniken fungerade på båda mina objektiv. Så, har du ett filter som sitter fast; testa!

Canon S90