I Kongens by

Ytterligare några bilder från Kongens by, den här gången i svartvitt. Bilderna är konverterade i Silver Efex pro, sedan har jag småjusterat, tonat och ändrat storlek i Ps.

Kameran är som tidigare nämnts, senaste nyförvärvet; en Panasonic G5 med normalzoom 14-42. G5:an är en liten kompakt systemkamera som kom förra året (G6:an kom just) och som ska ersätta min G2:a, man måste ju byta upp sig ibland. Det här är små kameror men lika fullproppade med (onödiga?) finesser som alla andra. Vad jag spontant såg som en fördel med G5 är möjligheten att stänga av pekskärmen (något som jag aldrig lyckades med på G2). Det finns naturligtvis fler fördelar, men det ska jag återkomma till i ett annat inlägg länge fram.

Panasonic hör ju till de företag som uppdaterar sina kameramodeller varje år. Vilket ju gör det ekonomiskt fördelaktigt om man inte absolut måste ha det senaste utan kan nöja sig med förra årets modell.

Lite märkligt är att efter G3, kom G5. En förklaring till att det inte blev någon G4 lär vara att talet fyra förknippas med otur i Japan. Folket på Panasonic verkar betydlig mera skrockfulla än man är hos tex Nikon där man ju länge använt beteckningen fyra på sina toppmodeller.

En förklaring till talet fyra som olyckstal lär vara att uttalet av talet “fyra” är snarlikt ordet “död”. Talet nio ska inte heller vara populärt av något liknande skäl. Precis som västerlänningar gillar man inte heller talet 13. Det finns mycket för den skrockfulle att hålla reda på i Japan.

Jag ska redovisa mina (om än begränsade) erfarenheter av Panasonic och M4/3 i ett inlägg längre fram. Det är ju kameror som jag tidigare inte kunde förstå att de över huvudtaget gick att sälja; fula och med en sensorstorlek som borde sitta i en kompaktkamera. Som det kan bli...