Om gatufoto, fyren Malmö Inre och annat

På Analoga Utposten härskar för det mesta stillheten och förändringarna är små. Men det kanske ska nämnas att Lennart har avsatt en vägg i butiken för att ge möjlighet för hugade fotografer att ställa ut några av sina alster. Adam Hult ställer sedan en tid tillbaka ut bilder på män och deras hobbies; Mad Men. Den som vill visa bilder får ta kontakt med Lennart.

Fick en fråga häromveckan om när man först började prata om ”Gatufoto”. Jag vet inte när det började användas, men första gången jag själv kom i kontakt med ordet gatufoto var i förordet till en bok av Joel Meyerowitz 1978. Men första gången ordet dök upp i svensk fotografi vet jag inte. Företeelsen har ju alltid funnits, men benämningen känns relativt ny så jag gissade på att det kanske var ca 10 år sedan jag hörde ordet första gången.

Men, i en av tidningshögarna på Analoga Utposten så hittade jag i ett exemplar av tidningen Foto (nr 5, 1990) en notis om det årets Hasselbladspristagare, Wiliam Klein. Han presenteras som – konstnär och gatufotograf. För mig är det här den äldsta dokumentationen av den benämningen. Än så länge, ska väl tilläggas.

Har ju skrivit tidigare om Malmös fulaste gata, Östra Kanalgatan och dess lika fula tvärgata, Norra Långgatan. Har nu upptäckt att om man från den förstnämnda sneglar ner i den sistnämnda så kan man se att det faktiskt gjorts ett försök att lätta upp den dystra stämningen i kvarteret. Någon med samvete har målat fjärilar på den blottade gavel som tillhör den äldre fastigheten. Man får tacka för försöket i dessa monotona omgivningar.

Sockeln till fyren Malmö Inre från 1878 får en uppfräschning. Känns fint att man bevarat den trots att fyrens egentliga uppgift upphörde för ett bra tag sedan.

Jag passar på att dela med mig av information om fyrdagen (!) som jag läser på Svenska Fyrsällskapet hemsida:

”Den Internationella Fyrdagen firades första gången år 2002 och firas sedan dess varje år den söndag (även lördag på vissa platser) som infaller under den tredje hela helgen i augusti.”

Så kanske finns det en möjlighet att besöka fyren Malmö Inre i augusti.

Avslutar med ett gatumotiv från Västra Hamnen. Bilden tagen i samband med en kaffepaus utanför Gateau. 

Besök i Limhamns kalkbrott

Ja, då har man besökt kalkbrottet i Limhamn. En kompis ringde häromdagen och frågade ifall jag hade lust att hänga med på en tvåtimmars guidad tur i det gamla kalkbrottet. Dels lät det intressant eftersom jag inte varit där förut. Jo - också var det gratis, vilket kändes som ytterligare ett starkt argument.

Vi var en grupp på cirka tjugofem personer som samlades vid kalkbrottet för att delta i rundturen. Vår guide var mycket tydlig när han förklarade förutsättningarna för deltagandet. Rejäla skor, bra hjärta, inga dåliga knän eller andra krämpor, var en del av förutsättningarna.

Hundar och barnvagnar hade ingen tagit med, men för säkerhets skull förtydligade guiden att de hade icke varit tillåtna. Själv har jag har dåliga knän, men bestämde mig för att ligga lågt av rädsla för att bli utesluten ur gemenskapen. Vi fick också veta att vi skulle följa guiden i alla lägen, inte dröja oss kvar vid något och sacka efter, då det skulle rubba hela tidsschemat.

Inget smådrällande på egen hand med andra ord. Vi skulle också hålla oss på vägen. Det var absolut förbjudet att klättra upp på vallar och slänter.

För säkerhets skull hade han en medhjälpare med sig som skulle se till att reglerna efterlevdes och att gruppen hölls samlad. Man fick känslan av att tillhöra en grupp mellanstadieelever på utflykt. Eller en flock kinesiska turister.

Hursomhelst blev det en ganska trevlig rundvandring. Guiden var inte bara påläst på historik och flora och fauna i det drygt 60 meter djupa kalkbrottet. Han återberättade också massor av anekdoter och berättelser som han var noga att alla skulle lyssna på. De av deltagarna han tyckte stod lite för långt ifrån för att uppfatta alla nyanser i berättandet fick tillsägelse att komma närmare. Och eftersom det var lite skolutflykt över det hela så vågade man liksom inget annat. Det kändes säkrast att lyssna eftersom man ju vet hur det förhåller sig med skolutflykter; man brukar få lämna in en redogörelse efteråt.

Många av bilderna fick tas medan vi gick eftersom man fick tillsägelse ifall man inte höll tempot. Trots reglerna, så blev det som sagt på det hela taget en trevlig utflykt. Vet inte riktigt hur möjligheterna ser ut när det gäller enskilda besök, antar att det i så fall blir till att klättra över stängslet. Jag tror i och för sig inte att bevakningen är så rigorös. 

En tur till inre hamnområdet

Jag gillar att besöka Malmös hamnområden. Både de äldre industridelarna och de uppfräschade delarna med bostäder är lika intressanta. Jag tar mig alltid dit med cykel. Det är i och för sig det smidigaste transportmedlet nästan oavsett vart man ska. Malmö är inte större än så.

Jag tar Slottsgatan norrut och kan inte låta bli att stanna vid gamla väster och ta en bild ner i Jakob Nilsgatan.

Precis efter bron på Gibraltargatan ligger Engelbrektsbodens bygge från 60-talet. Engelbrektsboden har förstås sedan länge övergett huset som nu istället rymmer en gymnasieskola.

Lite längre fram, vid korsningen med Neptunigatan ligger en ruin och den gamla valskvarnen.

Jag följer Neptunigatan österut och tar norrut längs med hamnbassängen. Där ligger bland annat Malmö högskolas gröna jättebyggnad.

Vänder man ryggen till Malmö högskola får man den här vyn tvärs över hamnbassängen. Där vid Skeppsbron lade Köpenhamnsbåtarna till förr i världen. Nu ligger där en annan båt som jag inte vet vad det är för en.

Utanför högskolan pågår nån slags naivistisk fulmålning på uppspända lakan.

Fyren kallas Malmö Inre och är byggd 1878. Den är släckt sedan 1983, men jag tycker den med heder fyller en viss dekorativ funktion.

Från Universitetsbron kommer både det gamla posthuset, en del av centralstationen och skeppsbron med båt med på bild.

I den yttre delen av inre hamnen håller koggarna till. Jag läser att stiftelsen som driver koggmuseet gått i konkurs och att båtarna kanske ska säljas.

Ännu ett besök på Drottningtorget

Upptäckte att jag hade en optik i sortimentet som jag köpt före jul men ännu inte använt. Låter kanske konstigt, men så kan det bli när man köper vid vad som känns som ett bra tillfälle, och inte när behov uppstår. Men det kanske känns igen? Hursomhelst köper jag mest begagnade grejor och tittar då på nyskick för runt halva nypriset, det är alltid någon som tröttnar snabbt. Och i det här fallet var det en Panasonic 14/2.5 som jag kunde köpa fördelaktigt. Det är klart att man kan ju också säga att eftersom det inte fanns ett egentligt behov så hade det blivit ännu billigare att avstå...

I vilket fall har det nu blivit av att testa optiken ifråga. Den fick följa med på loppis. Det gick väl hyfsat, men jag måste säga att jag i såna här sammanhang nog föredrar 20/1.7. Man får gå så förbaskat nära med 14 att man blir väl påträngande. Diskret påträngande...

Alla bilder: Panasonic GF1 och 14/2.5

Malmö hamnområde

Det projekteras och byggs konstant i Malmö hamnområde, vilket innebär att vid varje rundtur man tar i de här environgerna så har det hänt något nytt. Jag har alltid tyckt mycket de här områdena så det känns fint att man släpper in nytt liv och nya funktioner när man ersätter gamla ödsliga industriområden med kontor, bostäder, restauranger och caféer.

Första stoppet på min cykeltur blev på Norra Neptunigatan med sin välvda husrad. Här höll bland annat en fotogrossist till på 90-talet. Nu verkar här ganska ödsligt, hoppas det händer något.

I bakgunden skymtar Nordmills anläggning; valskvarnen med anor från 1880-talet.

Den gamla valskvarnen med sina silos har fått Malmö högskola, ett hypermodernt bygge i stål och glas, som närmsta granne.

Betraktar man byggnaderna från Beijerskajen tvärs över Inre hamnbassängen får man känslan av att valskvarnen och högskolan hänger ihop. Men det finns faktiskt en gata emellan.

Från Beijerskajen ser man också att det pågår rivning av en stor gammal industrifastighet på Kockums gamla varvsområde. Jag läser på kartan att området numera benämns "Varvsstaden". Får se vad det kommer att innebära.

Det är också fint att man bevarat den gamla klaffbron. På den passerade tusentals människor dagligen till fots och på cykel när Kockums var Malmös största arbetsplats.

Lite längre norrut, mot Dockan vid Krankajen ligger en fyr som jag inte lagt märke till förut. Men det behöver i och för sig inte betyda att den är ny för det.

Här vid torrdockan stod kockumskranen i nästan 30 år. Den var med sin höjd på 140 meter, världens största bock-kran, en symbol för Malmö som industristad. Nu har torrdockan blivit småbåtshamn och kranen, ja den såldes till Korea 2002 för en dollar.

Jag följer Östra Varvsgatan norrut förbi bland annat Mediegymnasiet (ej på bild) som ligger i den gamla ubåtshallen som jag förstår att Malmö stad hyr för svindlande belopp trots att man har gott om egna glest befolkade skolfastigheter. Det verkar som att de som bestämmer i den kommunala skolan i Malmö disponerar för mycket pengar i förhållande till sitt förstånd.

Från Östra Varvsgatan blev det Riggaregatan västerut till Västra Varvsgatan och sedan söderut förbi Turning torso. Därefter blev det lagom med en kopp gott kaffe hos Gateau innan hemfärden.