Jag har åter gjort några utgrävningar i det gamla analoga arkivet.Hittade några filmer från en resa till Venedig i maj 1980. Jag kommer ihåg att jag kopierade en hel del av bilderna när jag kommit hem och gjorde en liten utställning. Jag minns också att bilderna blev ganska uppskattade. Men nu när jag har skannat in de fem filmer jag hittat känner jag mig ganska besviken. Var det inte mer än? Om än hyggliga kompositioner, så ganska tråkiga. Nästan inga människor, inget liv. Känns nästan som pesten dragit fram i mina bilder. Jag har tidigare berättat om mina öde bilder, och de här är faktiskt ifrån ungefär samma tidsperiod. Min ödsliga period. Kanske blir de bättre om man tittar på dem ett tag? Jag vet att jag också har några rullar diafilm från resan någonstans. Med förmodligen likartade motiv.
Kameran var Nikon FM och jag brukade resa med två objektiv; 35 och 85mm. Filmen var Trix, det fanns inget annat.
Apropå skanning så tycker jag att jag börjar bli om inte kompis så i alla fall lite bekant med min skanner. Jag torkar glaset med antistaticduk, negativen med en stor mjuk pensel och blåser till sist negativen med gummiblåsa. Det blir praktiskt taget dammfritt.
När det gäller inställningarna på skannern så har jag börjat använda exponeringsautomatiken, men sänker generellt kontrasten och ändrar mättnaden till mörkare vid behov. Oskarp mask stänger jag av (programmet envisas med att ha den på som standard). Automatisk dammborttagning använder jag inte, dels tar det för lång tid, dels tar den bort detaljer som den tror är damm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar