Lutande tornet i Pisa 1980

Vid resan till Venedig 1980 blev det också tid för en vecka i Florens samt ett besök i Pisa. Bilderna från Florens har jag inte hittat och det enda jag minns från Pisa är lutande tornet, men det är ju det som staden är känd för. Tornet som är klocktorn till katedralen (som ingen bryr sig om) började luta redan under bygget. Totalt tog det över hundra år att få tornet klart. Men inte bara på grund av att man var osäker på stabiliteten, det kom också ett krig emellan. Hursomhelst, 1372 stod det klart; 54 meter högt med sju rejäla klockor i rummet överst. Det verkar som man haft lite bekymmer med att få upp alla klockorna då det sägs att de sista inte var på plats förrän nån gång på 1700-talet. Man kan se att klockrummet överst har en lite annan vinkel än de övriga sju våningarna. Får väl ses som ett försök att kompensera för lutningen. Arkitekten till tornet är okänd, kanske av förklarliga skäl.

Det fanns åtminstone då, inga skyddsräcken och sådant runt de första sju våningarna så man undvek att gå för nära kanten. Man kunde se en del människor stryka längs väggarna med lätt panikartad blick. 54 meter motsvarar ju ungefär ett hus på 17-18 våningar så det är ju ganska högt. Faktiskt högre än man förväntar sig. Klockrummet överst saknar tak, men det gick att ta sig upp kransen och härifrån kunde man se de sju kyrkklockorna hänga i en ring.

Vad som slår mig när jag tittar på bilderna nu är den nästan totala avsaknaden av människor. Men så var det att turista vid den här tiden. Glest med folk, sällan några avgifter och framförallt: inga köer.

Vid mitt besök kunde man röra sig obehindrat i tornet, men det stängdes 10 år senare då man ansåg att risken var överhängande att det skulle rasa. Efter att ha förstärkt grunden och även rätat upp tornet en aning kunde man åter öppna för besök 2001.