Sigma 30/2.8 Nex

Köpte ett Sigmaobjektiv 30/2.8 förra veckan. En tämligen plastig, lätt (135 gram) ochganska ful optik. På Nex5N motsvarar brännvidden 45mm, alltså en normal. Men när man plåtar med den känns den av någon anledning lite vidvinklig. Närgränsen på 30 cm, är helt okej, men inte mer. Filtergängan är liten: 46mm. Ljusstyrkan på 2.8 motsvarar det skärpedjup man får på fullformat med bländare 3.5. Hade naturligtvis varit kul om den varit lite ljusstarkare, men då får man antagligen räkna med en helt annan budget. Det här är nämligen en lågprisoptik. En märklig sak är att något låter inuti optiken när man vänder på den, sitter optiken på kameran låter det bara när kameran är avstängd.

Spontant tycker jag att det är en riktigt bra och mycket prisvärd optik som är kul att plåta med. Man kan säga att optiken gör sig bra på kameran. Känns som en favoritkombo. Vi får se hur det utvecklar sig, men som sagt, spontant känns det bra. Jag är lite fascinerad av att den typen av objektiv tillverkas. Jag tror en del kameramärken av vinstintresse nöjer sig med att producera två segment; enklare zoomar för hobbyfotografen som tillverkas i stora volymer och riktigt dyra ljusstarka objektiv för att tillfredsställa yrkesfotografen. Därför är det roligt att Sigma ser en marknad för den här typen av prisbilliga fasta objektiv som ger tekniskt bra bilder.

Förutom det optiska kvaliteterna uppskattar jag att totalvikten kamerahus, objektiv, rem och motljusskydd hamnar runt 430 gram. Det vill säga ca hälften av vad en gammal Pentax Spotmatic med normalobjektiv väger och som var en trogen följeslagare under 70-talet. Räknar man vikt och storlek kontra bildkvalitet kan det nog inte bli mycket bättre än så här.

Bilderna är tagna i Malmö Hamnområde, inre och västra delarna.  Jag passade på att testa ett autoHDR-läge på kameran, vilket innebär att kameran tar tre exponeringar som den sedan lägger ihop till en. Men jag blev kanske inte helt lyrisk över resultatet. Dels får man ju begränsa sig till stillastående motiv. Dels gick det inte att använda RAW i det fotograferingsläget utan får hålla tillgodo med Jpeg. Jag upplevde heller inte att inställningen förenklade efterbehandlingen av bilderna. Plåtar man i RAW kan man i ACR skapa tre exponeringar som man sedan lägger ihop med ungefär likvärdigt resultat.
Det är vid sådana här tillfällen man blir sur på kameran, eftersom det är ganska pilligt att gå in i menyerna och ändra inställningarna. Jo, också komma ihåg var i menyerna man ska leta. För leta det får man. Är väl en vanesak naturligtvis. Men ibland saknar man några tydligt märkta rattar att skruva på.