Några bilder från slutet av 50-talet

En bild av min far, iklädd skinnjacka och hatt, dock ingen Fedora som man brukar se på Indiana Jones utan en tysk Tyrolerhatt, där han sitter på en bänk i Smygehamn och tittar i sin kikare. Lägg märke till de blanka skorna. Det var mor som såg till att vi var en familj med alltid välputsade skor. Själv såg jag det enbart som en belastning att komma till skolan i alltför blanka skodon. De tuffa killarna putsade inte skorna och kunde betrakta något sådant som en ren provokation och en anledning att ge sig på en.

Kvalitetsbilar vid den här tiden var av tysk härkomst; Opel eller Mercedes. Visst fanns BMW men de var liksom inte att räkna med vid den här tiden, och Audi ska vi inte ens tala om, deras logga satt på en bil som hette DKW och var en riktig skitbil. Livslängden var kort på bilar, de rostade bort på några år och trafiksäkerhet fanns inte som försäljningsargument. 
Och bilarna snabba, ord som hastighetsbegränsning, vattenplaning och bilbesiktning skulle dröja. Visst, det var 50km/h inom tätbebyggda områden, men utanför dem var det fritt fram att dra på, och det gjorde ju folk. 
Vår bil var en Opel Kapitän av 1956 års modell, en grå, då den inte behövde tvättas så ofta. Min far var en rationell man.

Jag minns svagt att vi gjorde en resa till Norge vid den här tiden. Långa bilresor var inte min starka sida, dels blev det ju långtråkigt, men jag hade också tendenser till åksjuka. Vilket jag tror åtminstone delvis berodde på min fars vana att röka cigarr med han körde. Det var vid en tid då majoriteten rökte. Överallt.

Jag har inget minne av det, men tydligen åkte vi även bilfärja, en ganska liten sådan men desto mer välfylld. Antar att vår bil stod längre fram. Jag gillar ljuset i bilden, och även den hårda beskärningen som förstärker känslan av sardinlåda.

Jag såg aldrig min far som en stolt bilägare, men nu när jag går igenom det gamla negativarkivet hittar jag en hel del bilder på de bilar han hade genom åren. Den här bilden är lite rolig då man kan skymta både min mor i solbrillor i passagerarsätet och min systers uttråkade ansikte i baksätet. Jag syns inte, så antagligen hade jag följt med min far för att titta på utsikten eller liknande.

Det här har jag ingen aning vad det är för bil. Vi hade aldrig någon småbil. Jag tycker också att den ser engelsk ut, och en sådan skulle min far inte sätta sig i frivilligt. Och inte en fransk eller italiensk heller. Dessa nationer var helt odugliga till att tillverka vettiga bilar ansåg min far. 
Men eftersom han tagit bilden, antar jag att bilen tillhörde en kompis till honom.

Så småningom bytte vi bil. Det brukade komma en ny modell av Kapitän var fjärde år, så 1960 var det dags. (Fast det visar sig att det faktiskt kom en ny modell redan 1958). Lite modernare med bredare grill, men fortfarande rattväxlad, sexcylindrig och med en soffa till framsäte. Jag minns inte om den luktade ny, men det spelade nog mindre roll, jag misstänker att det gick snabbt att röka in den. Den hade också samma färg som sin föregångare, grå.

Vet inte var bilden är tagen, men det känns som västra kusten någonstans i Skåne. Lustigt är att kvinnan på bilden ser mer ut att höra hemma på 20-talet än tidigt 60-tal.

Alla bilder är hämtade ur farsans gamla negativarkiv och tagna med en 6x6-kamera, sannolikt en Voigtländer Perkeo. 

Tillägg
Jag har fått ett mail från Roland som skriver att min fars skinnjacka är en så kallad ”cykeljacka” tillverkad i getskinn, försedd med midjeresår och skärp. Han skriver också att sista bilden är en vy över Mölle från Italienska vägen på Kullaberg.

Stort tack för ditt mail, Roland!