Det här inlägget består av drygt 20 år gamla bilder som jag skannade in i vintras. Nu är det dags:
Ett besök på World Trade Center i New York 1990
När man stod på observationsdäcket 417 meter upp i norra tornet och såg bort mot det södra, kunde man i sin vildaste fantasi aldrig ana att de här byggnaderna bara skulle finnas ett drygt decennium till.
Vi var ett gäng som blev bjudna på en kortresa till New York i mars 1990. Mina reskompisar valde alla att ta med sig med sig avancerade systemkameror.
Autofocus och inbyggd motor i kamerahusen hade gjort att kamerorna vuxit rejält i storlek i förhållande till tidigare. Utvecklingen hade ju under 70-talet gått mot att systemkamerorna hade blivit mindre, kompaktare men ändå gedigna. Men nu gick det nu raskt på andra hållet; större och plastigare.
Eftersom jag ogillar att kånka på mer grejor än jag har användning för, valde jag från samlingen ett 15 år gammalt Pentax ME-hus med en 40/2,8. Jag tog med ett tele också, minns inte vilket men det var kort i alla fall, förmodligen en 85:a. Filmen blev Ilford XP1 som jag exponerade efter 200 ASA.
Naturligtvis blev jag utsatt för diverse kommentarer från mina modernare kompisar. Frågor som: ”Har du lånat kameran på museet?” och liknande tillrop förekom. Ännu roligare blev det när de fick reda på att jag fotograferade i svartvitt. Viss avund väckte det dock när det visade sig att jag var den ende som kunde stoppa min systemkamera i rockfickan och sålunda ha den med överallt.
Det blev ganska få bilder från WTC och egentligen rena turistbilder. Men nu har ju tiden gjort att man kan se andra värden i bilderna.
Jag har aldrig varit begränsad av den utrustning jag haft. Jag tror att man missar fler bilder på grund av att man köpt på sig alltför omfattande och tung utrustning som man sedan inte gitter släpa med sig.
Pentax ME, 40/2.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar