Gatubilder från Köpenhamn

Var på besök i Köpenhamn i veckan som gick. En av de stora fördelarna med att bo i Malmö är att ha en riktig storstad på bekvämt avstånd.

Nackdelen för en svensk är att den danska valutan fortfarande ligger ganska stark mot vår krona.

Men det går faktiskt att äta och ta en öl till ganska hyggligt pris i sidogatorna och storstadsmiljön är ju gratis så man ska inte klaga.

Det finns även en hel del matställen i stan som serverar buffé till riktiga lågpriser, men det brukar inte vara nåt vidare, så det hoppar vi över.

De flesta tycks hålla sig till Ströget som går som en pulsåder genom byen.

För en anländande svensk som kommit till Köpenhamn för att bara drälla en dag, blir det gärna den traditionella promenaden från Rådhuspladsen till Kongens nytorv och tillbaka.

Fast en gång i tiden var det ju tvärtom; när man anlände med färja så började promenaden vid Kongens nytorv.

Ett besök på Magasin bör man hinna med. Även om man inte hittar något som passar så handlar det mycket om ta in atmosfären.

Jag har fastnat för kvadratformat. Hittade inställningen på min GF1:a och det känns bra. Man slipper vrida kameran till höjdformat tex. Det är också ett format som blir bra i bloggen.

Panasonic GF1 är trevlig att använda och att ha med sig och den känns gedigen. Dock har den några avigsidor.

Avsaknaden av en vettig sökare är en. Man kan köpa till en elektronisk för 2´, vilket jag ser som hutlöst.

Slutarljudet är förfärligt. Med tanke på att det inte finns någon spegel skulle alltså kameran kunna vara näst intill ljudlös.

Men man har valt att lägga in ett slutarljud som verkar vara samplat från en gammal Pentax Spotmatic där dämpningen av spegeln har gett upp.

Det hade varit fint om man kunnat byta eller sänka ljudet, men det verkar inte vara möjligt. Man får tydligen leva med skramlet.

Panasonic GF1, 20/1.7

Dokumentärfotografering i Malmö hamn

Jag har ju förvarnat tidigare om ytterligare ett inlägg med bilder från ett ödsligt Malmö hamn. Som en motvikt till gatufotografering så kommer här ett gäng bilder helt utan människor.

Jag kan rekommendera ett besök i hamnen ifall man gillar att fotografera tex gamla byggnader, ödsliga platser eller industriella motiv. Eller om man söker slitna omgivningar att använda som bakgrund i något sammanhang.

Bogserbåten Björn, var den enda båten i hamnen, i alla fall under mitt besök.

Här på den övergivna Hullkajen kan man ana en balkong med ogräs.

Ödsligheten är bedövande, man kan tycka att ytorna borde användas bättre.

Rep, eller tross som kanske är en mer korrekt benämning, kan bli ganska dekorativt i större format.

En rostig pollare och mera rep.

En trappa som naturen kämpar med att ta tillbaka.

Ännu en pollare att förtöja vid.

I det här ensamma huset på Frihamnsallén arbetade min far i början av 60-talet. Infarten till frihamnen låg då vid den låga byggnaden med blått tak, till vänster i bild. Omgivningarna såg likadana ut då som nu.

På andra sidan stängslet ligger Malmö frihamn med sin parkering för nyanlända bilar.

Lastkaj på Kinagatan.

Lastkaj på Grimsbygatan.

Här på Vintergatan fanns på 80-talet en yrkesfotobutik som hette Warehouse Professional Photo, förkortat WPP. Affärsläget var inte så strålande och man flyttade härifrån efter några år, men skylten på husväggen lämnade man kvar. Du ser den över dörren till vänster i bild.

Cykelbilder

Skulle ut på ett cykelärende, fick en ingivelse och rotade fram min cykel-kamerahållare som inte blivit använd sedan jag höll på med mina cykelfilmer för drygt två år sedan. Fäste min Panasonic GF1 på kulleden och kopplade in min nyinköpta fjärrkontroll. De flesta av bilderna blev väl inte så bra, många riktigt dåliga. Men några blev hyggliga och dem kan man ju visa. Det blir ju lite gissande då man inte kan kolla i sökaren. Man måste vara närmare än man tror för att det ska bli ett bra utsnitt. Jag använde mig av programautomatik, vilket ju inte var så genomtänkt, så till nästa cykelfotoprojekt blir det bländarautomatik och 1/500 och 400 ISO (om det är hyggligt ljus vill säga).

Det hände egentligen inte så mycket i början av färden. Det mest spännande var den här framåtlutade cyklisten i korsningen Erik Dahlbergsg/Fersens väg. Tilläggas bör att det med en sådan cykelställning inte är nådigt att vara man på herrcykel ifall kedjan hoppar av.

Sen hände inget förrän jag kom till korsningen Storgatan/S. Förstadsgatan där det rörde sig lite folk.

Den här bilden gillar jag, trots oskärpan (orsakad av vägbeläggningen).

Som cyklist ser man ju endast trafikregler och skyltar som rekommendationer, fast ibland måste man stanna till.

Här blir jag omkörd av en snabbtrampande tjej i storblommig klänning, mitt i korsningen Erik Dahlbergsg/Carl Gustavs väg.

Här borde väl egentligen högerregeln gälla, men är man cyklist så är man. Förkörsrätt är inget man har, det är något man tar.

Det blir ett lite annorlunda fotograferingssätt. Dels att man ju skjuter från höften och inte vet exakt vad som kommer med, vilket också beror på att man ju är i rörelse hela tiden. Och inte minst, man ser bilderna först när man laddar över dem till datorn. Inget kollande på displayen efter varje ruta inte.

Söndag i Mellersta hamnen

Var nere i Mellersta hamnen i söndags. Tänkte att en söndag skulle vara en perfekt dag att ta lite ödsliga bilder på gamla industribyggnader. Jag har inte varit i de krokarna på många år och man kan lugnt säga att ödslighet var ett understatement. Under de timmar jag tillbringade i området såg jag bara några lastbilschaufförer vid infarten till frihamnen och två gubbar som fiskade vid Hullkajen. Ingen av dem erbjöd något motiv så jag fick koncentrera mig på den industriella ödsligheten som det ju var tänkt från början.

Eftersom jag aldrig vill släpa på mer grejor än nödvändigt utan brukar nöja mig med kamerahus och ett objektiv, gäller det att välja rätt.

Jag hade först tänkt ta min D40X med en 28/3.5, men hittade i kameraskåpet en 28-70 som jag glömt bort att jag hade. Jag köpte den för 520 kronor på Tradera i höstas. Jag lade ett bud efter att ha läst i en test (Ken Rockwell) att det skulle vara en mycket bra, prisvärd optik. Objektivet tillverkades mellan 1992-99 och var som nytt ganska dyrt (jag tror drygt 3 000 kronor). Mitt exemplar är tillverkat omkring 1997.

Objektivet har autofokus, men bara med kamerahus som har autofokusmotor. Så det fick bli min D80-hus, som jag inte använt på ett tag då jag på senaste tiden kört mycket med mina gamla Pre Ai-objektiv som ju inte passar det huset.

Jag måste säga att jag blev imponerad av bildkvaliteten som jag upplever som högre än hos mina andra modernare zoomobjektiv. Jag gillar också att bländaren har 9 lameller vilket borde ge (har inte testat) en ganska snygg oskärpa, eller bokeh som det numera heter, när man vill ha kort skärpedjup. Objektivets kontrast är visserligen något lägre än hos modernare konstruktioner men det tycker jag spelar mindre roll.

Har använt mig av HDR, tre exponeringar automatisk gaffling, framförallt för att få bättre teckning i skuggpartierna. Det kommer ett lass ”vanliga” bilder också längre fram.

Fotnot
Det ligger nära till hands att tro att beteckningen ”D” på objektivet står för ”digital” men det står för ”distance” och betyder att det går information från objektivet till kamerahuset om vilket avstånd skärpan är inställd på. Detta för att få mer korrekta exponeringar vid fotografering med blixtautomatik under särskilda omständigheter. När objektivet tillverkades var detta en innovation men är nu så självklart att det inte längre skrivs ut på objektiven.

Ännu några bilder från staden Lund

Förutom kvadratiska färgbilder i Lund, blev det även en del bilder som jag tycker lämpar sig bäst i svart-vitt.

Som den här pastorala idyllen som jag tycker känns som en miljö i en Edvard Persson film från 50-talet.

En lång fasad och en öde gata där man nästan kan tänka sig att cykeltjuven skulle kunna komma trampande vilket ögonblick som helst.

Mer 50-tal. Ett lågt perspektiv förstärker ödsligheten, dock råkade där komma med en gestalt i höger bildkant.

Katolska kyrkan i Lund. Stilren och ganska vacker arkitektur tycker jag.

Nu har vi kommit riktigt långt tillbaka i Lunds historia. Här känns det nästan som medeltiden.

Nu närmar vi oss de lite mer centrala delarna.

Bakdörren till Domkyrkan. Här kan prästen slinka ut i fall det skulle bli upploppsstämning på grund av missnöje med predikan.

Dokumentärkamera: Panasonic GF1, 20/1,7.

Rött i kvadrat i Lund

Jag var på utflykt till Lund idag, med buss 130 från Södervärn. Det blev några stopp på vägen, bland annat vid Värnhemstorget.

Den här lille killen satt framför mig på bussen

Vi anlände vid 12-tiden till en mycket stillsam stad som inte verkade ha vaknat riktigt. Knappast något folk i rörelse, vissa gator låg helt öde i solskenet.

Det var min fotokompis Rei som föreslog en fotografisk utflykt till Lund. Han agerade även ciceron och bjöd på en guidad rundvandring i den äldre bebyggelsen.

Vissa gator var inte helt öde. Som framgår av titeln, är det kvadratformat och rött som är temat på dagens inlägg.

Här skymtar vi ett rött uthus genom porten in på gårdsplanen.

Den här vänliga mannen hittade vi utanför Amnestys lokaler. Jag frågade om jag fick ta en bild av honom. Jag brukar sällan fråga om lov, men vid det här tillfället kände jag att det blev nödvändigt då jag missade tillfället att ta en bild av honom obemärkt. Tyvärr blev han lätt oskarp; "Slightly out of focus".