Skulle ut på ett cykelärende, fick en ingivelse och rotade fram min cykel-kamerahållare som inte blivit använd sedan jag höll på med mina cykelfilmer för drygt två år sedan. Fäste min Panasonic GF1 på kulleden och kopplade in min nyinköpta fjärrkontroll. De flesta av bilderna blev väl inte så bra, många riktigt dåliga. Men några blev hyggliga och dem kan man ju visa. Det blir ju lite gissande då man inte kan kolla i sökaren. Man måste vara närmare än man tror för att det ska bli ett bra utsnitt. Jag använde mig av programautomatik, vilket ju inte var så genomtänkt, så till nästa cykelfotoprojekt blir det bländarautomatik och 1/500 och 400 ISO (om det är hyggligt ljus vill säga).
Det hände egentligen inte så mycket i början av färden. Det mest spännande var den här framåtlutade cyklisten i korsningen Erik Dahlbergsg/Fersens väg. Tilläggas bör att det med en sådan cykelställning inte är nådigt att vara man på herrcykel ifall kedjan hoppar av.
Sen hände inget förrän jag kom till korsningen Storgatan/S. Förstadsgatan där det rörde sig lite folk.
Som cyklist ser man ju endast trafikregler och skyltar som rekommendationer, fast ibland måste man stanna till.
Här blir jag omkörd av en snabbtrampande tjej i storblommig klänning, mitt i korsningen Erik Dahlbergsg/Carl Gustavs väg.
Här borde väl egentligen högerregeln gälla, men är man cyklist så är man. Förkörsrätt är inget man har, det är något man tar.
Det blir ett lite annorlunda fotograferingssätt. Dels att man ju skjuter från höften och inte vet exakt vad som kommer med, vilket också beror på att man ju är i rörelse hela tiden. Och inte minst, man ser bilderna först när man laddar över dem till datorn. Inget kollande på displayen efter varje ruta inte.
Detta med "cykelbilder" är något nytt tror jag. Att ta bilder i farten på cykel, dessutom utan kontroll över det mesta, är unikt. Och ypperligt intressant tycker jag.
SvaraRaderaJag vill se mer av det!
Tack för din positiva kommentar, Fredrik! Jo, det är ganska kul så det blir nog mer sådant här efterhand.
SvaraRadera