Eftermiddagsfika och P1

Eftermiddagsfika

Lyssnar en hel del på radio. P1 blir det eftersom man ju vill hålla sig uppdaterad. Dessutom upplever jag de andra kanalernas programledare väl flamsiga. Det smala urvalet av musik tilltalar mig inte heller. Samma låtar som spelas om o om igen. Jaja, allt är inte så kul på P1 heller. Massor av repriser som man tycker kunde köras i en annan kanal. Eller inte alls. Det finns ju SVT play. Ska det vara så förbaskat svårt att göra bra radio?

Häromdagen råkade jag höra ett slags debattprogram där man dryftade huruvida det skulle gå förbjuda folk att resa iväg och slåss i konfliktdrabbade länder och områden.  Man kom fram till att det inte skulle vara möjligt. Man tog exemplet att det ju reste svenskar till Spanien på 30-talet för att kämpa för demokratin. Men vad som inte nämndes var att det inte var tillåtet för svenskar att resa till Spanien och delta i kampen mot fascismen. De 530 svenskar som ändå valde att delta i inbördeskriget reste till Paris där det ordnades transitering till Spanien av de internationella brigaderna där svenskarna kom att ingå. Jag vet inte straffsatsen för återvändande svenskar men återvändande från Holland och Belgien blev fråntagna sitt medborgarskap med motivationen att de representerat annan makt i krig. Generellt var man i Europa och USA mycket hårda mot de som deltagit i inbördeskriget i Spanien. En anledning kan vara att man ansåg att en stor del av de som engagerade sig var kommunister. Själv har jag alltid sett de spanienfrivilliga som hjältar oavsett partitillhörighet.

Jag här skrivit om det här i samband med filmen Den Mexikanska Resväskan, som handlade om fotografen Robert Capas engagemang i Spanien.  
Också ett inlägg om det dåligt pålästa gråskägget på Fotosidan som försökte lura i oss att Christer Strömholm var spanienfrivillig.