Bilder från gatan

Första gången jag träffade på benämningen gatufotografi var i boken ”Cape Light” av Joel Meyerowitz som kom ut 1978. Där står det så här i förordet:”Meyerowitz’s earlier work is part of a modern tradition of ”street” photography in witch Cartier–Bresson and Robert Frank are central figures. This black-and-white work, made with a small (35 mm) hand-held camera, involves lightning-fast decisions, which results in images characterized by unusual angles of vision, stronggraphic patterns, surprising juxtapositions, and a livelyfeeling for irony and wit. ”Intressant är att ordet street står inom citationstecken, gatufoto verkar alltså inte vara en genrebenämning ens i USA vid den här tiden. När ordet gatufoto dök upp i vårt svenska fotovokabulär vet jag inte, men det är inte så många år sedan.

Sakkunskapen påstår dock att gatufoto faktiskt har sin uppkomst runt 1890-talet då emulsionerna blivit så pass snabba att man (nåja, relativt) obehindrat kunde söka sig utanför ateljén och ta bilder på gatan. Och att det gjordes liknande bilder redan på 1860-talet.

Fast ibland undrar man vad det är för skillnad på en bra turistbild, ett dokumentärfotografi och ett gatufoto? Och är det någon mening med regler i såna här sammanhang? En bild skulle antagligen kunna uppfylla eventuella regler men ändå vara både ointressant och kanske tom dålig. Många bilder blir också bättre med åren. En hel del gamla turistbilder ser man med nya ögon när det gått några decennier.

Ibland kan man se ordet ”obeskuren” under ett fotografi och man kan ju undra varför. Är det skryt eller kanske en ursäkt varför kompositionen inte blev mer bättre än så? För egentligen är det ju tämligen ointressant ifall bilden är beskuren i kameran eller efteråt. Det är ju så att när jag tar en bild, väljer jag ett utsnitt av det som finns omkring mig och väljer samtidigt bort allt annat, eftersom det av mig bedöms som mindre intressant, eller kanske rent av störande i just detta ögonblick. Dvs en bild visar alltså inte nödvändigtvis hela sanningen. Vad finns eller sker utanför ramen? Naturligtvis är det bara fotografen som får beskära bilden. Man gör inte ingrepp i andras bildmaterial.

Puritanerna ser förstås helst att man använder analog tysk mätsökarkamerasom var omodern redan för 40 år sedan och som har överlevt som märke endast på grund av att man började tillverka sk ”samlarkameror” som kommit att placeras i vitrinskåp av ekonomiskt välbärgade köpare snarare än att användas av fotografer.

Hursomhelst så riktigt inspirerande bilder hittar du här http://www.humansofnewyork.com