Det säljs många stora kameror nu för tiden. Jag kallar dem för ”monsterkameror”, dvs när kamera med objektiv väger runt två kilo. Det har blivit allt vanligare att dessa kameror avsedda för yrkesbruk köps av hobbyfotografer för ganska sparsam användning. Jag har fått anledningen förklarad för mig. Man vill vara säker på att bildernas kvalitet ”håller”. Jag antar att kvalitetskraven även för hobbybruk idag är större än någonsin.
Men den krispighet dagens bilder har, är ju egentligen en ganska ny företeelse. Tittar man på gamla klassiska ögonblicksbilder så har förvånansvärt många en lätt oskärpa. Kanske därför Robert Capa döpte sin biografi till ”Slightly out of focus”?
En hel del bilder av Henri Cartier-Bresson är ganska luddiga. Men där finns något annat som mer än väl uppväger den här typen av tekniska brister. Där finns komposition och känsla. Man kan nog med fog anta att om Cartier-Bresson varit verksam idag så hade han inte köpt en monsterkamera. Hade han kört digitalt hade han nog varit nöjd med en av de kompaktare systemkamerorna, eller kanske rent av någon med fast optik. Anledningen är också att Cartier-Bresson var en person som inte ville synas. Inte bara det att han inte ville ha sitt porträtt publicerat, han ville framförallt inte inte märkas som fotograf. Anonymiteten var en förutsättning för hans sätt att arbeta. Han hoppades att de som råkade se honom fotografera skulle uppfatta honom som en kontorist med fotografering som hobby, inte en yrkesfotograf. Kanske tvärtom mot många idag som köper en monsterkamera i hopp om att bli uppfattade som proffs.
Smygfotograferade Cartier-Bresson? Ja, det kanske man kan säga. Han gjorde sitt bästa för att dölja kameran, kunde svepa in den i en näsduk eller liknade, sköt från höften etc. Men anledningen var inte blyghet, utan hans ambition att fotografera obemärkt berodde på att han inte ville påverka det som skedde framför kameran. Det var viktigt för honom att inte påverka det han registrerade. I en del fall struntar kanske människor i ifall de blir fotograferade, men i de flesta fall förändras deras beteende när det finns en kamera närvarande. En del blir irriterade, men det är ett fåtal så det kan man bortse ifrån. Men de allra flesta blir medvetna, på ett sätt som Cartier-Bresson upplevde påverkade skeendet på ett ibland subtilt men onaturligt sätt.
Cartier-Bresson använde Leica-kameror i en tid när de flesta yrkesfotografer använde större kameror. Det var vid den här tiden en annan känd fotograf, W.Eugene Smith fick sparken från Newsweek för han använde en "miniatyrkamera" (mellanformat) istället 4x5 tum som var standard. Att då som Cartier-Bresson endast använda 24x36 var nydanande.
Henri Cartier-Bresson är en stor inspiration för alla som är intresserade av någon form av dokumentärfotografering. Hans tålamod att invänta rätt ögonblick för att få den perfekta kompositionen gör honom till en av de största.
Monsterkameror är inget nytt. Nikon F2 med motor och normalobjektiv passerar lätt tvåkilosgränsen. Ingen kamera för Bresson.
Kanske hade han gillat den här?
Fotnot
Anledningen att jag inte visar några bilder av Henri Cartier-Bresson är att jag bara använder mig av egna bilder i bloggen. Översta bilden är tagen i Barcelona 2009 med en Nikon D80.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar