Den optimala bildstorleken

Jag hittade en bunt gamla anteckningar vid en röjning i det gamla arkivet i källaren. Det är en bunt lösa handskrivna blad från tiden innan datorerna tog över. Anteckningarna består av diverse sammanställda fakta som jag skrev ner när jag började undervisa i fotografi.

Där hittade jag bland annat ett papper som handlar om bildstorlekar kontra betraktningsavstånd.

Vi är ju vana vid att ju större en bild är, desto längre ifrån står man när man betraktar den. Men kanske är det inte bäst alla gånger. Det finns nämligen en formel för optimalt betraktningsavstånd. Det handlar om bildens storlek i förhållande till den brännvidd man använt när man tog den. Avsikten är att ge betraktaren den mest korrekta upplevelsen av bilden.

Det låter kanske omständigt, men är ganska enkelt, man multiplicerar bara brännvidden med förstoringsgraden och får då det optimala avståndet.

Exempel

En kopia med måtten 30x45 cm, alltså 12,5 ggr förstoring från ett 24x36 mm negativ, tagen med ett 50 mm objektiv bör alltså betraktas på ca 60 cm avstånd för att perspektivet ska bli optimalt. (50x12,5=62,5 cm)

Jag läste för länge sedan att det i domstolar i USA var regel att alla bilder som användes i rättegångar gjordes för att betraktas på ett avstånd av just 60 cm. Alltså varierade bildernas storlek beroende på vilken brännvidd som bilden var tagen med.

Följaktligen

En bild tagen med ett 85 mm objektiv med ett negativformat på 24x36 mm och som ska betraktas på 60 cm avstånd bör alltså förstoras 7 ggr och kopian blir 17x25 cm.

Har man använt vidvinkel, tex 24 mm bör negativet förstoras 25 ggr och kopian blir då 60x80 cm.

Så långt är ju allt gott och väl, men skulle man använda sig av riktigt kort vidvinkel repektive kraftigt tele så blir ju resultatet ganska extremt med mycket små och jättestora bilder.

En annan sak är ju förstås om man upplever att det hela är värt besväret...