Arkitekturen i Hyllie

För ett drygt år sedan gjorde jag ett besök i Hyllie för att titta på bebyggelsen, och nu var det dags igen. Trots att det hänt en hel del var det lika tomt på folk som vid mitt förra besök. Några människor jäktar förbi på väg till stationen. Några bilar passerar. En rad med taxibilar som väntar på uppdrag. Men annars är det tomt, ingen som går och dräller. Bara jag.

Jag tog en kopp kaffe med tilltugg på Subway. Där var inte helt öde, två tjejer som fikar och pratar vid ett bord och en man som såg ut att äta frukost vid ett annat. Tjejen bakom disken var vänlig och kaffet gott. Inget sorl, ingen dånande musik i bakgrunden. Ett trevligt besök. Ute reflekteras en del av Arena och vattentornet i ett tonat fönsterparti.

Emporia har fått en fasad i glas. Färgställningen skulle kunna kallas bärnsten, men associerar även till en annan nyans. Vet inte om jag gillade den precis.

Här var vi och såg Bob Dylan i november. Precis som Emporia är ju Malmö Arena ett bygge i kolossalformat. Här finns inga småhus. Färgställningen på Arena ligger väl närmast magenta.

Arkitekten till den här byggnaden måsta ha varit inspirerad av gamla tiders så kallade strykjärnshus. Hursomhelst gillar jag det.

Den koncentrerade bebyggelsen slutar tvärt för att övergå i åkrar, lera och gigantiska parkeringsplatser. Påminner lite om de samhällen man läst om som snabbt växte upp kring en järnvägsstation eller guldgruva.

Men visst är arkitekturen i Hyllie både spännande och spektakulär. Och så fjärran från de betonglådor som var självskrivna i Malmö på 70-talet.