Beijing är en stor stad, ca 20 milj. invånare och massor av turister, de flesta kineser. Man träffar inte på många västerlänningar på gatorna. Vilket gör att man i vissa områden betraktas som något exotiskt. Barn och många gamla stirrar ohämmat. Vilket gör att det är nästan omöjligt att fotografera obemärkt.
De flesta pratar bara kinesiska. Någon kan några få ord på engelska, men till största delen är det teckenspråk som gäller. Vi hade med oss ett block med ord skrivna på kinesiska som goda vänner hade hjälpt oss med, och som var till stor hjälp.
Diskret bild från en restaurang där vi med hjälp av vår hemma gjorda parlör lyckades beställa både kyckling och biff.
Marknaden var liten men trängseln stor.
Matosen låg tät och här fanns både traditionella kineska rätter och mer ovanliga delikatesser som friterade skorpioner och sjöhästar.
Ett vanligt fordon är trehjuliga cyklar med elmotor. Vanliga besindrivna mopeder finns inte, allt går med el, helt ljudlöst så man får se sig om hela tiden även på trottoarerna.
Luften lär vara ganska förorenad så det är inte helt ovanligt att man ser någon som bär ansiktsmask. Fast jag undrar om det hjälper.
Positiv flanör gör tummen upp till kameran. Men alla var inte lika positiva. En del ville inte alls vara med på bild.
En man slipar till ett smycke på en jadefabrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar