Tiderna förändras. Nu ligger här en fruktaffär och för inte alls länge sedan låg här en videouthyrningsbutik. Går man ännu längre tillbaka, som till 50-talet, så låg här förmodligen en speceriaffär. Så man kan nästan säga att cirkeln är sluten. Hur som helst är det positivt att det går att få lönsamhet i en liten butik trots att det ligger två stormarknader, Coop och Hemköp, alldeles i närheten.
Coop extra heter den här livsmedelsmarknaden. Tidigare hette den AGs Favör och när huset byggdes i slutet av 60-talet, då var det Epa som huserade här. Som framgår av bilden har man generösa öppettider, men trots alla konkurrensmedel överlever fruktaffären bara några steg bort.
På den här tomma plattan var tänkt att det skulle stå ett konstverk. Jag vill minnas att det skulle bli en slags triumfbåge i trä. Så var det tänkt när man byggde om Värnhemstorget år 2000. Men vad hände? Varför blev det aldrig någon utsmyckning? Kanske var man rädd för att det skulle bli en julbockseffekt, att någon vandal skulle sätta fyr på verket. Men då kunde väl torget ha fått någon annan utsmyckning istället för att bara lämna en tom platta?
Innanför staketet på den här, inte särskilt spännande bilden från Exercisgatan 1, finns en av de större byggskandalerna i Malmö. Och detta trots att där ju inte finns någonting egentligen. Jo, en parkeringsplats som egentligen är en fotbollsplan och en basketplan (vad hände förresten med ordet korgboll?) Nåväl, tillbaka till skandalen som naturligtvis inträffade på 70-talet, (närmare bestämt 1978) när de folkvalda i Malmö var i närmast total avsaknad av känsla för kulturella och historiska värden i stadsplaneringen. Här låg ursprungligen en slottsliknande byggnad som hyste Dahlgrenska stiftelsen. Bör även nämnas att byggnaden dessutom var K-märkt. Men nu var det så att skattekontoret, som på 70-talet kunde ha hur många anställda som helst då man ansåg att framtiden låg i den offentliga sektorn, behövde expandera. Och så fanns det en lämplig tomt vid sidan om befintlig skatteverksbyggnad, men där låg en idrottsplats och den gick ju inte att bebygga hur som helst.
Men så kom något snille på att om man river den jättelika gamla villan och gör en ny fotbollsplan på tomten, så kan man ju sedan bygga hus på den gamla idrottsplatsen. Alla tyckte detta var en strålande idé. Haken var att byggnaden ju var K-märkt, men den kunde ju länsstyrelsen häva. Så skedde och därför ser det ut som det gör. Sedan går tiden och även skattekontoret har fått dra åt svångremmen och begränsa antalet anställda. Nu vet jag inte vem som huserar i ”rörhuset”, men den gamla K-märkta villan lär ju inte återuppstå. Och behovet av idrottsplats är inte större än att man idag använder tomten som parkeringsplats. Må vi aldrig få tillbaka 70-talets okunniga diktatoriska betongpolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar