Parkbilder, byggprojekt & gamla elever

Mitt skanningprojekt av det gamla bildarkivet har tagit en längre paus eftersom jag fick en överdos av den typen av arbete i vintras. Det är bara att konstatera att skanning inte är något roligt arbete. För att få ett bra resultat måste man göra inställningarna för varje bild manuellt, och en bra upplösning gör att skanningen av varje enskild bild tar ett par minuter. Och skannern är inte ljudlös...

Middagslur

Jag kommer att återuppta projektet igen, men just nu håller jag på att organisera mitt digitala arkiv på Flickr. Det är ganska kul, men tar tid. Det som tar mest tid är att förse alla bilder med taggar. Ibland blir det lite tokigt men det är lätt att gå tillbaka och göra om.

I förra veckan fikade jag med Martin som arbetar som filmfotograf och han gav mig en del bra tips om hur han jobbar med just Flickr. Jag fick även en snabbkurs i Lightroom som han föredrar framför Camera Raw, Det är lite kul då Martin är en gammal elev till mig, så man kan ju säga att det nu är ombytta roller. Vi hade mycket att snacka om så det blev en lång fika.

Punka

Jag fick ett mejl häromdagen från en annan gammal elev, Fredrik. Han läser nu foto på Östra Grevie Folkhögskola och trivs bra. Fredrik är också en som gett mig många goda digitala tips. Ibland undrar jag vem som lärde vem mest.
Nu undrade han om jag någon gång provat att konstruera ett tilt n shift objektiv. Jag har ju byggt en del fototillbehör genom åren men aldrig ett sådant, Fredrik bifogade en länk till en kille som byggt ett av en vaskrensare och ett objektiv till en rysk mellanformatare. Man måste ju ha ett objektiv med stor skärpecirkel, så mellanformatsoptik bör ju fungera bra. Konstruktionen blev inte vacker, men verkade fungera och som Fredrik konstaterade; det ser inte så svårt ut! Det är bara att hålla med.

Hursomhelst tänkte jag nu, inspirerad av Fredrik, försöka bygga ett tilt n shift, fast av lite andra grejor som jag har liggande. Objektivet är från en Zeiss Ikon kamera för mellanformat och bälgen kommer från en Agfa-kamera också mellanformat. Objektivfattningen är ett vanligt Nikon kamerahuslock med ett stort hål uppsågat i. Sedan är det bara att foga ihop delarna. Kanske är det en begränsning att brännvidden är lite lång och att bälgen är fyrkantig, men det får vi se. Återkommer med resultatet så småningom.

Frukostbok, promenad & pannkaka

Började dagen med frukost och ett kapitel ur ”Che”, biografin av Björn Kumm. Har nu bla fått reda på att Che Guevara kom från ett välbärgat hem, utbildade sig till läkare, blev frikallad från militärtjänst pga astma och arbetade en tid som fotograf i Mexico City. Där lärde han känna Fidel Castro och reste så med honom för att befria Cuba.

Guevaras ideologi kan väl närmast beskrivas som Marxist-Leninistisk. Dock var en del av hans åsikter ganska konservativa. Kvinnorna fick gärna delta i revolutionen men fick nöja sig med uppgifter som tex att stryka männens uniformer. Vi får se vad som händer härnäst…

Gick en motionssväng i Pildammsparken och blev omgående nästan nersprungen av en blåklädd hurtbulle. Jaja, vi får se vem som lever längst.

Mitt i parken på den s k Tallriken ligger högar med snö. De har legat där ett bra tag, ändrat färg från vitt till gråsvart. Vet inte avsikten med högarna, om man dumpade snön här eftersom man inte hade någon annan plats tillgänglig eller om avsikten var att skapa ett snölandskap åt barnen? I så fall var det ju en god tanke även om det nu mest liknar en soptipp.

Passerade en kulle bakom gallergrindar. Högst uppe på kullen satt en ung man. Jag kom att tänka på Beatles och låten ”Fool on the hill”.

Bara pannkaka

Det pratas ju mycket om så kallade pannkaksobjektiv. Pentax lanserade sin 40/2,8 redan 1976. Det blev ingen större succe då. Allmänt tyckte man att objektivet var för kort och svårfokuserat. Men jag gillade det, speciellt i kombination med ett Me-hus, då det blev riktigt kompakt. Det var första gången man kunde ha en systemkamera i rockfickan. Och nu verkar de vara populära, jag tror att de kostar mera idag än vad de kostade nya.

Kortbesök på Ribban

Tog en cykelsväng till Ribban häromdagen. På vägen dit stannade jag till vid Turbinen och tog den här stilla bilden av en demolerad flotte i kanalen.

Vid hundrastplatsen på Limhamnsfältet stod den här maskinen och puttrade, fastsurrad på en lastpall. Maskinen pumpar bort smältvatten från de mörka snöbergen i bakgrunden. Det var länge sedan jag var här senast och tydligen är det hit man fraktar snö från röjningen i de centrala delarna av staden. Med tanke på hur länge det är sedan det snöade och på de högar som fortfarande återstår kan man ju tänka sig hur här har sett ut.

Ett ensamt fastlåst framhjul i cykelstället. Antar att resten av cykeln måsta ha varit attraktiv. Jag menar den har ju knappast stulits av någon som inte orkade gå hem. Fast tjuven kan ju i och för sig ha snott ett framhjul någon annanstans…

Strandkiosken ser lite dyster och lätt bedagad ut så här utanför säsongen.

Fult inslag i stadsmiljön

Gammal bild från Östberlin? Nejdå, nytagen vid Kronprinsen i Malmö

Den här fula jättelådan står vid Mariedalsvägen intill Kronprinsen. Jag har länge undrat vad den är till.

Man har ju inte försökt dölja den som man annars brukar göra med fula grejor som man av olika anledningar inte kan ta bort.

Eftersom det står bänkar på ömse sidor om den så kan man ju utgå från att den inte står här tillfälligt.

Någon har försökt försköna den med en affisch men det har inte hjälpt.

Det sitter rester av en vattenkran och något som liknar en ringklocka på ena sidan. Kanske är det ett monument över den bensinstation som fanns här förut?

Jag tror inte det är ett konstverk. Inte för att den ser mycket tråkigare ut en det som visas på konsthallen utan för att det då alltid brukar finnas en skylt som upplyser om upphovsmannen.

På ena kortsidan har någon försynt klottrare lämnat spår efter sig. Man kan ju inte säga att det påverkat utseendet negativt.

Frågan kvarstår: Vad är det för något och måste den vara så ful?

Gammalt objektiv & ny kamera och lite annat

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om min nya kamera; Lumix GF1 med adapter för Nikonobjektiv. Den här kombinationen öppnar för alla möjliga alternativ. Tex har jag i objektivlådan en riktigt gammal mässingsoptik. Vet inte riktigt närifrån, men 1895-1905, känns som en rimlig gissning.

Den heter Extra Rapid Aplanat No 2. Den är trots namnet inte så snabb, i vart fall inte med dagens mått mätt. Största bländaröppning begränsas till 8, å andra sidan kan man en solig dag blända ner till 64.

Det står ingenting om brännvidd på objektivet. Men med hjälp av en Nikonbälg och min nya adapter blev det enkelt att montera objektivet på GF1:an, fokusera på något långt borta (oändlighet) och sedan med hjälp av en linjal mäta avståndet från optikcentrum (bländaren) till sensorn i kameran. Resultatet blev 180mm.

Bälgutdraget som är normalt på en större kamera blir nästan groteskt på GF1:an. Ingen pannkaka precis. Bälgens maximala utdrag ger en närgräns på ca 2,5 meter. Optiken tecknar ganska mjukt och här finns även en släng av kromatisk aberration. Kan ju säga direkt att begränsningarna i den här kombinationen inte precis passar min typ av fotografering.

Objektivet är med största sannolikhet byggt för en kamera med negativformatet 9x12cm, vilket gör optiken till ett kort tele (en normal är på 150mm), förmodligen avsett för porträtt. Det är en kompakt konstruktion, kanske var det avsett för den resande fotografen. Trots det lilla formatet är skärpecirkeln är väl tilltagen vilket ger utrymme för viss restitution.(Det här fick jag kolla med en bälg och en mattskiva)

Bländarförval: 1/800 bl.8, ISO 400

Brännvidden är alltså 180mm, vilket gäller oavsett storlek på sensor eller negativformat. Men eftersom micro 4/3 bara utnyttjar en yta på ca 13x17mm av vad linsen är byggd för så blir det ju en stor beskärningsfaktor. Man kan enkelt uttrycka det så att den här konstruktionen kommer att motsvara en optik på ca 360mm jämfört med utsnittet på småbild 24x36mm.

Boktipset

Jag fick en bok som jag håller på att läsa; Che av Björn Klumm. Jag vet egentligen ganska lite om Che Guevara. Jag minns bilden av honom, tagen av Korda som blev en av 1900-talets mest (i alla möjliga sammanhang) publicerade bild. Och att Korda aldrig fick ordentlig ersättning för upphovsrätten till sin egen bild. Och så minns jag när nyheten kablades ut i Tv och tidningar att Guevara blivit skjuten i Bolivia. Det var 1967. Men nu ska jag lära mig mer om en man som mycket tack vare Alberto Korda blivit en ikon.

En helt annan grej

Tänk att man kommer för att hämta sin bil och finner den alldeles nerskiten av fåglar. Då gäller det att bita ihop och ändå vara djurvän.
PS Det är inte min bil. DS

På gatorna i Paris 1970

När jag rotar igenom det gamla arkivet hittar jag en del material som aldrig blivit kopierat. Det kan vara olika anledningar, bilden kändes kanske inte så intressant just då, eller tänkte jag göra det senare, och så blev det aldrig av. Här kommer några dokumentärbilder från Paris 1970.

Öppningsdags för en av de klassiska boklådorna längs Seine. 

”En amerikan i Paris”. Bilden är tagen utanför ett café på Place de Tertre. Mannen tillhör en grupp turister som bussades runt i stan.



Bilden av tidningsförsäljaren i gathörnet ser jag också med helt andra ögon idag.





Ett par kvinnoben till synes utan kropp.





Den här bilden kallar jag ”Mannen i den vita rocken”.





Och då kan ju den här kallas för ”Mannen i den svarta rocken”.



Den här bilden är tagen i de lite finare kvarteren och jag minns att jag först trodde att mannen på bilden var modeskaparen Yves StLaurent. Vilket det naturligtvis inte var.


Pentax Spotmatic

Södra Rörsjögränd 1978

Digitaliseringen av mitt gamla negativarkiv fortskrider om än i långsam takt. Bilderna i detta inlägg tog jag en vintrig kall tidig vårdag 1978.

Bilderna är en dokumentation av ett kvarter som skulle rivas till förmån för ny bebyggelse. Man kan säga att fotograferingen skedde i sista minuten. Snart skulle grävskoporna komma.

Husen låg på Södra Rörsjögränd och var byggda runt 1850. Nu var de inlösta och hade fått förfalla några år.

Här skulle komma att byggas ett jättekvarter. Och det blev precis så fult som man kunde ana.

De här låga gamla kåkarna hade egentligen stor charm med sina sneda väggar och innergårdar med fruktträd på baksidan. De hade även potential att få stå kvar åtskilliga år till, men charm i gamla hus var inget de styrande i Malmö såg som en tillgång på 70-talet.

Riv skiten och bygg nytt, var parollen som gällde.

Tillvägagångssättet att låta gamla fina hus stå tomma och förfalla, så att ingen sedan kunde protestera när de väl revs, var en vanlig strategi av våra folkvalda vid den här tiden.

Anledningen att jag tog de här bilderna var att min far hade arbetat på ett importföretag som höll till i ett av husen.

Firman huserade här från nån gång på 40-talet fram till i början eller mitten av 60-talet då man flyttade företaget till mer ändamålenliga lokaler i frihamnen.

Jag har som barn åtskilliga gånger följt med min far till hans jobb här på Rörsjögränd.

Jag minns att i huset sidan om höll ett tryckeri till och i en större byggnad fanns något som hette Teddyfabriken. I huset längs ut mot Rörsjögatan låg en firma som sålde kol, koks & fotogen. Det byggdes som sagt ett jättekvarter här. En bebyggelse som med kraft representerar all den arkitektoniska fulhet som 70-talet står för i Malmö.

Jag såg att det pågår en namninsamling för att påverka våra politiker till att försöka rätta till några av de värsta övertrampen som skedde på 70-talet. Man har på nästan 2 år fått ihop 13 (tretton!) underskrifter.