Södra Rörsjögränd 1978

Digitaliseringen av mitt gamla negativarkiv fortskrider om än i långsam takt. Bilderna i detta inlägg tog jag en vintrig kall tidig vårdag 1978.

Bilderna är en dokumentation av ett kvarter som skulle rivas till förmån för ny bebyggelse. Man kan säga att fotograferingen skedde i sista minuten. Snart skulle grävskoporna komma.

Husen låg på Södra Rörsjögränd och var byggda runt 1850. Nu var de inlösta och hade fått förfalla några år.

Här skulle komma att byggas ett jättekvarter. Och det blev precis så fult som man kunde ana.

De här låga gamla kåkarna hade egentligen stor charm med sina sneda väggar och innergårdar med fruktträd på baksidan. De hade även potential att få stå kvar åtskilliga år till, men charm i gamla hus var inget de styrande i Malmö såg som en tillgång på 70-talet.

Riv skiten och bygg nytt, var parollen som gällde.

Tillvägagångssättet att låta gamla fina hus stå tomma och förfalla, så att ingen sedan kunde protestera när de väl revs, var en vanlig strategi av våra folkvalda vid den här tiden.

Anledningen att jag tog de här bilderna var att min far hade arbetat på ett importföretag som höll till i ett av husen.

Firman huserade här från nån gång på 40-talet fram till i början eller mitten av 60-talet då man flyttade företaget till mer ändamålenliga lokaler i frihamnen.

Jag har som barn åtskilliga gånger följt med min far till hans jobb här på Rörsjögränd.

Jag minns att i huset sidan om höll ett tryckeri till och i en större byggnad fanns något som hette Teddyfabriken. I huset längs ut mot Rörsjögatan låg en firma som sålde kol, koks & fotogen. Det byggdes som sagt ett jättekvarter här. En bebyggelse som med kraft representerar all den arkitektoniska fulhet som 70-talet står för i Malmö.

Jag såg att det pågår en namninsamling för att påverka våra politiker till att försöka rätta till några av de värsta övertrampen som skedde på 70-talet. Man har på nästan 2 år fått ihop 13 (tretton!) underskrifter.