Slottet på Gasverksgatan

Om man promenerar Stora Nygatan österut och just har passerat korsningen med Rörsjögatan, då plötsligt ligger det där - som ett slott i en Disneyfilm; Elektricitetsverket eller Moderna museet som det nu heter.

Jag läser att byggnaden är från 1901 alltså från en tid när industribyggnader var vackra arkitektoniska skapelser i röd tegel. Jämför gärna med de lådor i plåt som dominerat de senaste decennierna. Lägg märke till den stora glasgloben på hörnet av fasaden. Den var tänd kvällstid som en symbol för elektriciteten. 

Före elektricitetsverket låg gasverket här (som flyttade till St Knuts väg 1898). Därav namnet Gasverksgatan, som ju är den stilla gatan vars inramning bortsett från Elektricitetsverket endast består av nyare tråkiga fasader.

Fotnot

Mannen bakom verket, arkitekten John Smedberg var flitigt anlitad av Malmö stad i början av 1900-talet. Han ritade bland annat Synagogan, Stadsbibilioteket, St Petri läroverk, Pauliskolan och Johannesskolan men också gästgivaregården i Sjöbo.

Drottningtorget

När jag var barn kallades Drottningtorget för ”Böndernas torg”. Det berodde på att här sålde bönderna egenodlade grönsaker och ägg från egna höns. Den tiden är för länge sedan förbi och det folkmyller som dagens loppmarknader lockar till deras torg hade nog bönderna aldrig kunnat föreställa sig. Det är massor av folk i rörelse. Man stannar till längre och kortare stund, drar vidare, kollar, söker. Det är inget för en strosande betraktare eftersom det känns som man hela tiden är i vägen för alla letande, jagande människor. De verkar inte vara samlare inspirerande av Antikrundan, utan de flesta verkar helt enkelt leta efter saker de behöver och kan använda. Vilket också framgår av utbudet som, åtminstone i mina ögon till största delen verkar bestå av en massa grejor som man själv gjort av med. Men den som vill köpa musik på CD och film på DVD kan nog göra fynd. Priserna är riktigt låga. Fast man måste ju ha tålamod att rota igenom alla dessa lådor och backar...

Loppis

Idag var det loppmarknad i närmiljön. Eftersom jag är långt ifrån behovslös tyckte jag det kunde vara värt ett besök. Hade egentligen ingen kamera med då jag inte hade tänkt fotografera. Men helt obeväpnad är man förstås aldrig; jag hade min Canon S90 i fickan. Och då marknaden inte kunde erbjuda några frestelser, i alla fall inte för mig, blev det några bilder istället.

I loppisen ingick förut det sedvanliga sortimentet även ett galleri med diverse målningar. Fick intrycket att man i huvudsak vände sig till den desperata kundkrets som var i akut behov av att täcka över en skada i tapeten.

Trots att han var till salu, såg den här lurviga familjemedlemmen ganska glad ut där han satt och tryckte i skuggan under ett bord.

Det gäller att koncentrera sig när man är försäljare av detta brokiga loppissortiment.

Här fanns även diverse prylar för den sportintresserade. Det gavs också möjligheter att testa produkterna före köp.

Förr och nu

1978

Den här Malmöbilden från 1978 hade jag med i ett inlägg för lite mer än ett år sedan. Men jag kunde inte komma ihåg exakt var jag tagit bilden. Men så fick jag en kommentar från Jan Nilsson, där han menade att gatan på bilden med stor säkerhet var Frans Henriksgatan. Jag har sedan dess tänkt bege mig dit för att få det bekräftat, men det har liksom inte blivit av. Förrän idag. Och visst har Jan rätt! 

Det har hänt överraskande lite på 35 år. Gatan är inte längre enkelriktad och dörren på hörnet har blivit inramad av grönska. Men annars är det mesta sig likt. Dock har en del av gasverket i fonden rivits och man kan nu istället skymta en del av Österportsskolan. Det har också tillkommit en fastighet på Gasverksgatan. Sen har ju den kvarvarande delen av den gamla industrifastigheten blivit konstmuseum, men det syns ju inte här.

2013

Cykeltur i de norra delarna

När nu temperaturen blivit tvåsiffrig kände jag att det kunde vara dags för en urban fotografisk cykelutflykt. Det finns liksom ingen anledning att ge sig utanför stadsgränsen. Dels är inte lantliga upplevelser riktigt min grej. Sen finns det ju gott om parker i stan ifall man vill se grönt.

Hursomhelst, på nypumpade däck gav jag mig iväg mot Ribersborg för att känna havsluft. Jag stannade till vid den sk hundrastplatsen. Vilket innebär att man får se upp var man sätter fötterna ifall man ger sig ut på gräset. Men man kan ju hålla sig på gångarna.

Här lade jag märke till att man gjutit igen nergången till det gamla skyddsvärnet. Förr gick det att ta sig ner i bunkern genom en olåst lucka. Jag och en kompis gjorde faktiskt ett besök där en gång för många år sedan. Men nu har man alltså förseglat värnet.

Jag fortsatte min tur i periferin av Västra Hamnen längs kustlinjen. Och lade för först gången märke till en fyr en bit ut i havet. Sådant som gör att man undrar; när i all världen kom den dit?

Där bebyggelsen avlöstes av ett industriområde stod en en sådan här maskin med sin lyftkorg. Den kändes ju en aning malplacerad så här vid kajkanten. Fast den kanske har också har något marint användningsområde?

Jag fortsatte mot Dockan, tänkte att det kunde vara lagom med en kopp kaffe men hittade konstigt nog inget café. Stannade till vid småbåtshamnen som jag tror en gång var Kockums gamla torrdocka. Roligt i så fall att den fått ett nytt användningsområde. Skylten informerar om att man inte får bada, inte fiska, inte åka skateboard, samt inte låta hunden gå på vattnet.

Kockums gamla kontorsskrapa, byggd 1958 (Gängtappen i folkmun), har blivit dekorerad med seriefigurer. Kunde inte koppla bilderna till verksamheten, men såg senare på televisionen att de ingår i marknadsföringen för Melodifestivalen.

Stan växer så det knakar och med alla gamla nerlagda industrier innanför stadsgränserna verkar här finnas hur mycket mark som helst att bygga på.

Lägg märke till att en mås bosatt sig på en gatlykta (nedre vänstra hörnet) Känns som en ganska öppen boplats. Men nog också varmt och behagligt om nätterna.

Vid World Trade Center hittade jag ett bageri/café som såg trevligt ut. Det heter Gateau och serverade en mycket god kopp kaffe.

Utflyktskameran var Nikon D5100 med 18-135, vars kvaliteer lite överraskande kommer betydligt mera till sin rätt nu än med förra kameran D80. 

Förfalskning i Skånska Dagbladet

Jag har av olika anledningar sparat en del gamla tidningsurklipp genom åren. De dyker upp i olika sammanhang, oftast när man rotar efter något helt annat. Häromdagen hittade jag det här tex; första sidan på Skånska Dagbladet 5 juli 1972. Rubriken berättar om knuttar och raggare som genomfört en demonstration för USA dagen innan. Det hade deltagit ett 80-tal personer med 25 bilar och 15 motorcyklar. Huvudparollerna vid demonstrationen var: ”Hipp hurra för USA!” och ”Fred ett helvete – bomba Hanoi! Det står också att man sökt tillstånd för demonstrationen. Vietnamkriget pågick för fullt vid den här tiden och det framgår av artikeln att det var ganska vanligt att knuttar och raggare störde ordningen vid FNL-demonstrationer. Så den här proamerikanska manifestationen var nog mest tänkt som en provokation. Men någon motdemonstration förekom inte.

Vad är då anledningen till att det här urklippet blivit sparat, det får väl närmast ses som en parantes från 70-talet? Jo, i bildtexten framgår att demonstrationen fick poliseskort genom staden. Men visst ser väl motorcykelpolisen lite märklig ut? Man får intrycket att han svävar över gatan. Som utklippt eller snarare infogad. Tittar vi noga ser vi att det faktiskt är ett montage, men också att det verkligen inte är något snyggt utfört arbete. Man verkar ha använt en kökssax på redaktionen. (Klicka på bilden för att förstora)

Det är bara att konstatera att Skånska Dagbladet den 5 juli 1972 publicerade en förfalskad bild på första sidan!