Julstämning

Vad är egentligen den bästa julmusiken? Själv tycker jag nog att "Driving home for Christmas" (1988) med Chris Rea är självskriven vid julbordet. Eller kanske nån jullåt med Elvis? Han har massor att välja på. Som tex "Santa Claus is back in town" (1957) eller något annat.

Annars är ju "Mer jul" med Adolfson & Falk (1981) alltid ett gångbart alternativ i juletider. Kolla bara på textrader som:

Ge mig en svårknäckt nöt,

sötare gröt,

djupare dopp i grytan,

glittrigare glim

och grötigare rim

och mer Arne Weise i rutan.

"Fairytale of New York" från 1987, är en annan låt med mycket julstämning. Här ger oss Shane MacGowan och Pouges med bistånd av Kirsti MacColl, en god inblick i hur livet kan gestalta sig i fyllecellen hos NYPD.

Även "Snart kommer änglarna att landa" (1981) med Ulf Lundell tycker jag nog kan kvalificera sig som lämplig bakgrund för både julbord och julklappsutdelning.

Gillar man smörigare varianter är "White Christmas" från 1942 med Bing Crosby ett säkert kort. En klassiker som fungerar även i snöfattiga trakter.

När det gäller Julfilmer minns jag att jag som barn verkligen gillade "Livet är underbart" (It's a Wonderful Life) från 1946 med bland andra James Stewart och Lionel Barrymore. I den fick vi lära oss att förutom att det finns änglar, moral och rättvisa, även att "varje gång en klocka pinglar, är det en ängel som får sina vingar".

Fast den film jag numera mest förknippar med julen är nog "Ett päron till farsa firar jul" (National Lampoon's Christmas Vacation) från 1989, med Chevy Chase i huvudrollen. En film som jag tycker ger en god insikt i amerikanskt julfirande när det är som bäst. Och eftersom vi i Sverige bara blir mer och mer amerikaniserade kommer det kanske inte att dröja så värst länge förrän vi ser den här filmen som en dokumentär snarare än en parodi.

På senare år (2003) har det dykt upp ännu en julfilm, men som skildrar ett annat slags jultillstånd. Jag tänker då på "Bad Santa" med Billy Bob Thornton som i filmen spelar en inte helt vanlig varuhustomte.

Hursomhelst, med eller utan musik och film;

EN RIKTIGT GOD JUL!!

Gamla kontra nyare kameror

Jag ser att jag nu har tagit 7 180 bilder med min kompaktkamera; Canon S90 som jag köpte sommaren 2010. Antalet tagna bilder motsvarar ganska exakt 200 rullar 36-exp film. Jag betalade 3 700 för kameran sommaren 2010. Hade det varit på den analoga tiden så hade en kamera i den prisklassen lagt av för länge sedan. Man vill gärna tro att kameror var gedigna och höll bättre förr, men så var det egentligen inte.

1977 köpte jag en Minox 35 EL, en kompaktkamera som gav bra bildkvalitet (om man bländade ner ett par steg). Den hade ett fast 35/f2.8, manuell fokus, tidsautomatik och manuell frammatning. Det var en liten kompakt kamera byggd i plastmaterial i storlek med S90, fast lättare. Jag vill minnas att den kostade omkring 900:-, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara ca 4 000:-. Jag hade kameran några år och jag minns inte hur många exponeringar det blev innan slutaren lade av, kanske runt 50 rullar film, dvs 2 000 exponeringar.

Naturligtvis finns det många kameror på marknaden från både 60- och 70-talet som fortfarande fungerar bra (jag har själv några stycken). En del är yrkeskameror som var ganska dyra när det begav sig. Exempelvis kostade 1969 ett Nikon F kamerahus 1 795:-, vilket motsvarar ca 14 000:- i dagens penningvärde. Men när det gäller enklare kameror från förr har de överlevt framförallt på grund av att de inte använts på långa vägar så intensivt som dagens digitalkameror när det gäller antalet exponeringar.

Mer kuriosa. 1963 lanserades Kodak Instamatic 100, en plastig kamera med en-linsig optik (plastlins), en fast bländare och en fast exponeringstid och med lösa blixtlampor. Detta var något av det simplaste man kunde tänka sig. Den kostade 95:-, vilket motsvarar ca 940:- idag, och blev en enorm försäljningssuccé.

Bilder från gatan

Första gången jag träffade på benämningen gatufotografi var i boken ”Cape Light” av Joel Meyerowitz som kom ut 1978. Där står det så här i förordet:”Meyerowitz’s earlier work is part of a modern tradition of ”street” photography in witch Cartier–Bresson and Robert Frank are central figures. This black-and-white work, made with a small (35 mm) hand-held camera, involves lightning-fast decisions, which results in images characterized by unusual angles of vision, stronggraphic patterns, surprising juxtapositions, and a livelyfeeling for irony and wit. ”Intressant är att ordet street står inom citationstecken, gatufoto verkar alltså inte vara en genrebenämning ens i USA vid den här tiden. När ordet gatufoto dök upp i vårt svenska fotovokabulär vet jag inte, men det är inte så många år sedan.

Sakkunskapen påstår dock att gatufoto faktiskt har sin uppkomst runt 1890-talet då emulsionerna blivit så pass snabba att man (nåja, relativt) obehindrat kunde söka sig utanför ateljén och ta bilder på gatan. Och att det gjordes liknande bilder redan på 1860-talet.

Fast ibland undrar man vad det är för skillnad på en bra turistbild, ett dokumentärfotografi och ett gatufoto? Och är det någon mening med regler i såna här sammanhang? En bild skulle antagligen kunna uppfylla eventuella regler men ändå vara både ointressant och kanske tom dålig. Många bilder blir också bättre med åren. En hel del gamla turistbilder ser man med nya ögon när det gått några decennier.

Ibland kan man se ordet ”obeskuren” under ett fotografi och man kan ju undra varför. Är det skryt eller kanske en ursäkt varför kompositionen inte blev mer bättre än så? För egentligen är det ju tämligen ointressant ifall bilden är beskuren i kameran eller efteråt. Det är ju så att när jag tar en bild, väljer jag ett utsnitt av det som finns omkring mig och väljer samtidigt bort allt annat, eftersom det av mig bedöms som mindre intressant, eller kanske rent av störande i just detta ögonblick. Dvs en bild visar alltså inte nödvändigtvis hela sanningen. Vad finns eller sker utanför ramen? Naturligtvis är det bara fotografen som får beskära bilden. Man gör inte ingrepp i andras bildmaterial.

Puritanerna ser förstås helst att man använder analog tysk mätsökarkamerasom var omodern redan för 40 år sedan och som har överlevt som märke endast på grund av att man började tillverka sk ”samlarkameror” som kommit att placeras i vitrinskåp av ekonomiskt välbärgade köpare snarare än att användas av fotografer.

Hursomhelst så riktigt inspirerande bilder hittar du här http://www.humansofnewyork.com