Kongens Have & Matisse

Var i Köpenhamn häromdagen. Vi skulle besöka Statens Museum for Kunst och där titta på en utställning med verk av Matisse. På vägen dit gjorde vi ett uppehåll i Kongens Have för medhavd lunch med pilsner och ”en lille en”. Allt avlöpte väl och vi hade turen att få en solig lunchtimme i en annars tämligen regnig dag.

I parken ligger slottet Rosenborg som påminner om ett sagoslott med vallgrav och allt. Slottet är från 1600-talet och i källaren finns skattkammaren med riksregalierna. Allt bevakat av beväpnade krigare som även var utrustade med något som starkt påminde om en barnvagn, om än i militäriskt överdrag.

Jag hade bara med mig min fick-kamera, Canon S90 som alltid är med. Vädret var opålitligt och jag hade inte räknat med att ta några bilder förutom till det personliga arkivet. Men det blev ändå några hyggliga snap-shots, främst från besöket i Kongens Have.

Jag minns att när jag var barn var alla danska cyklar svarta, något man alltid lade märke till vid besök i grannlandet. Nu går det inte längre att peka ut en typisk dansk cykel.

Ska jag sammanfatta mina upplevelser av Matisse, så tycker jag han både var fascinerande och samtidigt verkar ha varit ganska velig. Han målade om sina verk så många gånger att han anlitade en fotograf som regelbundet dokumenterade arbetet så att Matisse efteråt skulle kunna se vilken version som var mest lik den han hade tänkt sig från början.
Efter besöket på museet blev det så småningom middag på ”Det Lille Apotek”, en restaurang som verkligen kan rekommenderas!

Gamla och nya idrottsanläggningar

Gjorde ett besök på Malmö gamla stadion häromdagen. Tänkte att arkitekturen skulle gynnas av att ses genom en rejäl vidvinkel. Det här bygget från 1958 har ju både böjda och svepande linjer i sig själv, så det borde inte se konstigt ut genom ett fish-eyeobjektiv. 

Jag gick ett varv runt anläggningen och även om det kanske inte blev så spektakulärt som jag förväntat mig, blev det ändå några hyggliga bilder. 

Våra folkvalda har ju pratat om att riva stadion till förmån för en ny simhall. Vi får se hur det går. Men man kan ju gissa hur nybygget kommer att se ut. Det blir snarare en gigantisk plåtlåda än några svepande linjer. 

Lite märkligt är det ju att samtidigt som jag tycker att man bryr sig alltmer om arkitekturen i staden när det gäller bostadshus eller kontorshus så när det kommer till idrottsanläggningar, då blir det plåtlådor.

Apropå plåtlådor så ser vi här Fair Play Stadion på Erikslustvägen, och säga vad man vill, men snyggt är det inte. Här låg tidigare MFF stadion, byggd 1934, Den var väl i och för sig inte heller något arkitektonisk mästerverk, men den hade i alla fall en fin entré. Har full förståelse för rationell utveckling men varför i hela friden en gigantisk låda i grön plåt?

Lägg märke till den till synes övergivne, något vilsne glass-clownen till höger i bild som gör sitt yttersta för att locka kunder. Men vart? Det framgår liksom inte var försäljningen sker. Kanske är han bara kvarglömd av någon ambulerande glassgubbe...

Att promenera längs denna monotona plåtbarrikad gör verkligen ingen människa glad. Men antagligen är det meningen att man ska passera sådana här fulheter bilburen. Snabbt.

Cementfabriken, Limhamn

Det känns nästan som att stå vid muren till en medeltida fästning. Men det är ingen fästning utan cementfabriken i Limhamn med anor, inte från medeltiden, men väl från 1890. 

Det känns bra med svart/vitt på industribilder. Blir lite mer tidlöst. Skulle vara kul att göra en något mer heltäckande dokumentation av de gamla byggnaderna innan allt förändras. 

Åter på Limhamn

Det byggs som aldrig förr i Malmö, och Limhamn är inget undantag. Det verkar finnas hur mycket plats som helst för relativt centralt belägen nybyggnation. Gamla industritomter förvandlas till lyxiga boenden i olika former. Vad som ska bli just här framgår inte. Men en sak är säker; det blir inte billigt.

Den här byggnaden har fått stå kvar. Kanske ska den ingå i något större kringliggande projekt, vilket kan bli både intressant och spännande. Det blir sällan bra när hela områden präglas av samma tidsanda. Det är blandningen av olika stilar och tidsepoker som gör ett område intressant.

Jag vet inte hur det förhåller sig med den gamla cementfabriken, men stora delar av den ligger i alla fall kvar, om än i träda. Kanske finns det några planer med dessa jättesilos. Hoppas det, jag är svag för gamla industribyggnader.

Vid kajen strax vid cementfabriken råder ett behagligt lugn.

Här ligger också Öns jättestora bostadsområde. Med cementfabriken mitt emot är det stora kontraster i området, vi får se hur det ser ut om några år.

Inte så långt från det gamla färjeläget där man förr tog färjan till Dragör för att göra billiga inköp, ligger det här hörnhuset med sin pampiga gavel. Men att täcka över samtliga skyltfönster på det sättet är rena övergreppet på den gamla fina byggnaden. Om man nu av någon anledning är tvungen att täcka fönsterna kan väl man i alla fall göra det snyggt.

En lite bit längre bort på Strandgatan finns den här småstadsidyllen.

Några Malmöbilder och lite historia

Lumix G2, Olympus 45/1.8

Stadens snyggaste broräcke hittar man vid Neptunigatan. Ett riktigt gammalt räcke från kanske tidigt 1900-tal. En relik från tiden när hantverket var viktigt och den offentliga miljön skulle vara intressant att titta på vid en promenad. Detta till skillnad från hur det skulle bli under 70-talet, en tid när man inte bara byggde hänsynslöst fula hus, utan även planlöst rev en massa gamla fina byggnader. Det har aldrig funnits så många rivningstomter i centrala Malmö som då.

Kanske är det en skröna, men detta citerades ändå flitigt i media vid den här tiden; en delegation från främmande land var på besök i Malmö och lotsades omkring i staden. När rundvandringen var slut fälldes följande kommentar: ” Vi förstår att Malmö blivit väldigt illa åtgånget av bomber under kriget. Men varför har återuppbyggnaden tagit sådan tid?”

Lumix G2, Olympus 45/1.8

Hursomhelst döptes alla rivningstomter i staden till ”bombhål” efter det här. Det gick så långt att Birgit Friggebo som var bostadsminister i den borgerliga regeringen i slutet av 70-talet dristade sig att kritisera hur illa de lokala politikerna behandlade Malmö. Detta sändes i radio och sällan har något fått oss malmöbor att skämmas som den folkvalde kulturskändaren Nils Yngvessons repliker. Han kunde naturligtvis inte bemöta kritiken sakligt utan svarade med rena oförskämdheter och sandlådeargument typ: ”Det är vi som bestämmer här och du ska inte komma här och lägga dig i.” En mörk tid i Malmös historia.

Lumix G2, Olympus 45/1.8

Sådana här småindustrier fanns det gott om i Malmö förr. Att den här byggnaden fått stå kvar och förfalla så pass centralt känns lite märkligt. Vad som ger en stad dess charm beror ju mycket på oregelbundenheten i bebyggelsen. Men den måste förstås underhållas.

Lumix G2, Olympus 45/1.8

Den här två kom promenerade med sina brädor på Exercisgatan i riktning norrut. Eftersom kanalen är det närmaste vattendraget i det hållet får man väl anta att det var dit de var på väg.