Bilder från 1950-talet

Jag har en del gamla negativ efter min far. Han hade en tämligen pragmatisk syn på fotografi, dvs man fotograferade bara vid vissa tillfällen och med mycket rimliga kvalitetskrav. Jag tror att hans syn på foto nog var ganska vanlig. Fotografi som sådant hade inget egenvärde utan man tog några bilder när det fanns anledning och gick det bara att se vad bilden föreställde så var man nöjd. 

De här bilderna är tagna i Danmark, förmodligen i samband med affärsresor. Vet inte när, men någon gång under första halvan av 50-talet känns som en rimlig gissning. Min far är med på två av bilderna. Dels den översta där han sitter på fotsteget till en lastbil och halsar en pilsner och sedan på parkeringsplatsen iklädd fluga och skinnjacka.

Jag gillar verkligen bilden av mannen i kostym och basker som spolar av bilen. Här har farsan lyckats; en enkel fin komposition.

Familjebilden tagen en regnig dag i Köpenhamn är också en favorit. Alla är uppspelta och glada utom den lilla flickan som står som fallen från skyarna och stirrar in i kameran. Cyklisten i bakgrunden på den regnvåta gatan tillför en nästan parisisk atmosfär. Lite synd på personen som går in i bilden i högerkant och jag tänkte först; typiskt farsan att han inte tog en bild till. Men han kanske inte såg det. Sökaren på de här gamla kamerorna var inte så precisa. Jag har ingen som helst aning vem människorna är, men jag tycker mycket om bilden.

Gatufoto från 50-talet med lätt oskärpa, tagen i samband med bilden innan. Mannen till höger skulle man kunna kalla ”grosshandlartyp”. Eller kanske rollfiguren i någon gammal svensk pilsnerfilm som ”Lilla Fridolf”?

Avslutningsvis en bild av min morfar i arbetskläder, tagen i Smygehamn där han var fiskare. Ett fint porträtt taget i rätt miljö. Jag lärde aldrig känna min morfar, jag var visserligen 12-13 år när han gick bort, men det hade nog inte gjort någon skillnad om han levt längre. Han var en hård man och jag växte upp med en bestämd känsla av att han inte tyckte om barn.

Fotnot
Sv/v mellanformat var mycket vanligt under 50-talet och filmerna framkallades i fotoaffären där man lämnade in dem. Bilderna blev ganska små eftersom filmerna kontaktkopierades, 6x6cm var vanligast, 6x9cm från lite äldre bälgkameror. Det var inte så vanligt att man gjorde förstoringar. Jag ser på ett bildkuvert att en sv/v framkallning då kostade 90 öre (ca 12:- i dagens penningvärde) och bilderna kostade 80 öre/st (ca 10:- i dagens penningvärde).

På jakt efter brunt omslagspapper

Var en sväng i stan i går. Uppdraget bestod i att köpa en mindre rulle brunt omslagspapper. Vilket är långtifrån så enkelt som det låter. Men efter att tidigare ha rådfrågat Internet, skulle det finnas i en butik som säljer kontorsmaterial i centrala Malmö. Jag har förstått att de som köper brunt omslagspapper är storförbrukare och köper jätterullar, men i den här butiken skulle alltså även finns papper även i mindre förpackningar, som passade mina modesta behov.

Det började regna så smått under promenaden, men inte så farligt. När jag passerade Södertull morsade jag på Tommy Hansson (Namelosers) som tagit skydd under taket till biografen Royal. Han kallade på mig och vi stod och pratade en stund om rockscenen på 60-talet. Vi var båda upprörda över den stockholmska tyckardominansen när det gällde ”10 i topp” dvs den lista som röstades fram av ungdomar runt om i landet. Programmet sändes varje lördag från två olika platser i landet, med en jury i varje. Men eftersom man inte litade riktigt på att folket i provinsen hade så god smak att man ensamma kunde ansvara för en topplista, så fanns det varje vecka med även en jury från Stockholm.

Regnet hade kommit igång ordentligt när jag lämnade Tommy och fortsatte mot målet. Tyvärr visade det sig när jag, tämligen blöt, anlände till butiken att de mindre förpackningarna av brunt omslagspapper var slut. Man hade bara jätterullar, vilket ju var uteslutet. Tillbaka igen på trottoaren hade regnet lugnat sig en aning vilket ju var positivt i sig. Jag tänkte återvända hem, men efter några kvarter kom jag att tänka på att jag kanske borde göra ett försök hos Matton, den grafiska butiken. Den låg visserligen på motsatta hållet, men jag tänkte att om regnet upphör helt under tiden så kanske jag till och med hinner torka innan jag kommit hem igen.

I Mattonbutiken fanns inte heller små rullar av brunt omslagspapper. Man förklarade att leverantören hade slutat föra dessa. Det fanns numera bara den ”professionella” varianten. Men – man kunde erbjuda papper i lösvikt för fem kronor metern! Jag köpte fem meter. Jag tyckte visserligen inte det var billigt, men vågade inte knorra av rädsla att då bli nekad.

Regnet hade nu avtagit betydligt, inte helt men det kändes ändå ganska bra. Kanske berodde den positiva känslan på att jag lyckats komma över något så eftertraktat som en mindre rulle brunt omslagspapper... 

(Bilderna är tagna under sista delen  av promenaden när regnet började avta, dvs efter jag lämnat Matton)

Fårhund?

Canon S90

Var och fikade med Rei Trulsson förra veckan. Vi kallar det fotofika. Det innebär att vi sitter och dricker bryggkaffe med mjölk och äter lämpliga tillbehör och avhandlar fotorelaterade ämnen. Det brukar ta några timmar. Vi träffas då på Mormors som ligger på Spångatan. Kanske inte det mysigaste stället, men jag gillar den här typen av avskalade, rymliga ställen där man slipper sitta i knäet på främmande människor. Också sitter man på vanliga stolar vid normalhöga bord. Jag gillar inte att halvligga i en låg, pösig nerspilld sittmöbel med bordet på en meters avstånd och den man pratar med ännu bort. Inte konstigt att folk blir högljudda.
Hursomhelst. Vägg i vägg med Mormors ligger Lidl och därutanför hade någon parkerat sin hund. Åtminstone tror jag att det är en hund. Fast den liknar ett får. Kanske är det en sorts fårhund?

Bilder från en trädgård

Jag hade för många år sedan en idé att jag ville göra en trädgårdsbok. Precis som kokböcker nu, så var trädgårslitteratur på modet då. Fast jag ville inte göra någon glättad bok i glada färger som visade vårens tillväxt eller sommarens blomning. Nej, jag ville visa senhöstens förfall med halvt förmultnade växter under en tid då trädgården beredde sig på att gå i vila inför vintern. Och inte i färg utan en lätt dyster, eftertänksam bok med bruntonade svartvita bilder och enkla texter som gick i harmoni med bilderna.

Hur det gick? Ja, som så mycket annat, blev det inte klart utan lades åt sidan för att kompletteras och så gick tiden och allt föll i glömska. Tills nu för några dagar sedan när jag, min skanner och Photoshop utforskar det gamla arkivet. Det här är en del av materialet, det finns mer, någonstans...

Det finns också (någonstans) ett annat påbörjat projekt med svartvita bruntonade trädgårdsbilder, fast tagna under några sensommarkvällar. Också det en idé till en bok, fast med recept och dikter och texter i en salig blandning men relaterade till bilderna. Finns också nånstans... 

Bilderna är plåtade med Nikon F4 på Ilford Delta 100. Minns inte vilket objektiv jag använt, men förmodligen en 85:a som alltid varit en favoritbrännvidd. Har du inte testat en sådan, så gör det. Jag kan nästan lova att du kommer att älska detta objektiv mer än något annat. 

Det handlar inte om överlägsen skärpa, färgåtergivning, bokeh eller den typen av kvalitéer som man kan läsa sig till i tester och som framhävs i diverse teknikbloggar så fort det kommit en ny optik på marknaden. Nej, det är betydligt mer svårförklarligt, då det handlar om känslan när kamerans avbildning av ett motiv närmar sig vår egen upplevelse av det. Så; skaffa en 85:a och skåda ljuset!