Att vara cykelburen i Malmö har sina risker. Att lämna cykeln fastlåst vid cykelstället när man uträttar ärenden är en nödvändighet, men det är inte alltid det hjälper.
Såg en rekommendation från en låsfabrikant att man bör ta av framhjulet och ställa det vid sidan om bakhjulet, sedan trär man låsbygeln igenom båda hjulen och ramen samt en stolpe eller dylikt och låser. Känns som det vore enklare att lämna cykeln hemma och ta bussen istället.
EN STOR STARK FRÅN 70-TALET
Nikon F2 presenterades 1971 som ersättare för föregångaren Nikon F som tillverkats sedan 1959. Kamerahusen har tydlig släktskap, båda är oerhört gedigna, byggda för att hålla länge. Till det yttre är F2:an modernare i designen och mjukare i linjerna än F som är ganska kantig. F2 har också en ljusmätare som är betydligt pålitligare än sin föregångare. Filmluckan på F2:an gör även kameran betydligt mer snabbladdad än Nikon F med sitt lösa bakstycke à la Leica.
Men största skillnaden är nog motordriften. Nikon F2 har snabbare motor (MD-2) som man kunde montera själv till skillnad från motorn till Nikon F som fick monteras på verkstad. Nytt var också att MD-2 kunde returspola filmen.
Som de flesta kameror från 70-talet hade Nikon försett filmluckan med en hållare för fliken från filmkartongen. Det här visade sig vara ett lömskt påfund. Mustascher och skägg var på modet vid den här tiden, inte minst bland fotografer. Det som hände ibland var att skäggstrån fastnade i filmflikshållaren och ryktes loss när man tog ner kameran från ansiktet. Både genant och smärtsamt.
Kameran är en gedigen metallkonstruktion långt före plastens genombrott, och är definitivt ingen lättviktare; F2 med motor MD-2 och batteripack MB-1 med 10st AA-batterier samt normalobjektiv väger en bra bit över 2kg.
Nikon F2 tillverkades fram till 1980 då den blev avlöst av F3.
BLAST FROM THE PAST
Två bilder från 1978. Den övre är från när man gjorde om Södergatan till Malmös första gågata. Inspirationen kom antagligen från Köpenhamn och Ströget. Och tanken var ju god. Men det blev det ju ändå ganska stor skillnad eftersom Södergatan faktiskt bara är ca 500 meter. Men det är väl ambitionen som räknas, och gågatan har ju sedan dess fått växa ända till Triangeln.
Kodachrome 25 och Nikon FM.
På 70-talet tog jag en hel del bilder åt Malmö Hamnförvaltning. Det var bland annat dokumentation av fartyg som kom hit för att lossa och lasta. Den undre bilden är ett typiskt sådan brödjobb. Peleus blir lastad med cement i Limhamn.
Vericolor och Pentax 67.