Kinesiska bilder

Blandade bilder från Beijing, tagna med min Canon S90, kameran som alltid är med. Fast på den här resan blev det den kamera jag använde minst. Mest använd blev min D80. Bilderna från den kommer jag att lägga in efterhand som de blir klara, kan bara inte i skrivande stund bestämma mig för om de också skall vara i sv/v. Men troligen blir det färg.

Beijing är en stor stad, ca 20 milj. invånare och massor av turister, de flesta kineser. Man träffar inte på många västerlänningar på gatorna. Vilket gör att man i vissa områden betraktas som något exotiskt. Barn och många gamla stirrar ohämmat. Vilket gör att det är nästan omöjligt att fotografera obemärkt.

De flesta pratar bara kinesiska. Någon kan några få ord på engelska, men till största delen är det teckenspråk som gäller. Vi hade med oss ett block med ord skrivna på kinesiska som goda vänner hade hjälpt oss med, och som var till stor hjälp.

Diskret bild från en restaurang där vi med hjälp av vår hemma gjorda parlör lyckades beställa både kyckling och biff.

Höftskott från en liten marknad vid Wangfujin.

Marknaden var liten men trängseln stor.

Matosen låg tät och här fanns både traditionella kineska rätter och mer ovanliga delikatesser som friterade skorpioner och sjöhästar.

Några kvällsbilder, också från affärsgatan Wangfujin.

Ett vanligt fordon är trehjuliga cyklar med elmotor. Vanliga besindrivna mopeder finns inte, allt går med el, helt ljudlöst så man får se sig om hela tiden även på trottoarerna.

Luften lär vara ganska förorenad så det är inte helt ovanligt att man ser någon som bär ansiktsmask. Fast jag undrar om det hjälper.

Positiv flanör gör tummen upp till kameran. Men alla var inte lika positiva. En del ville inte alls vara med på bild.

En man slipar till ett smycke på en jadefabrik.

Dimma över Ribban

Det ligger en dimma över Malmö idag, så jag tog cykeln och trampade ner till Ribban.

Tänkte att det skulle vara snyggt med några bilder där himmel och hav flöt ihop. Jag tog med ett stativ för jag tänkte mig några långa exponeringar för att få vattnet riktigt stilla.

Men det var betydligt ljusare än jag trodde och eftersom jag inte tagit med något gråfilter blev det inte riktigt som jag tänkt. Men några hyggliga bilder blev det ändå.

 Nikon D80, 18-70/3.5-4.5

Hasselblad SWC ännu en gång

Ytterligare några bilder med SWC´n. Det är egentligen bilder från förra rullen som jag då valde bort av olika anledningar. Stadsvyer blir gärna tråkiga, men då jag valde en kortare gråskala och lade på lite extra vignettering tycker jag att de blev betydligt mer dramatiska och tre av dem blev dessutom riktig hyggliga.

Det är mycket tacksamt att gå om kring i Västra hamnen med en kamera. Arkitekturen är varierad och spännande (i synnerhet med malmöitiska mått mätt)

Här finns även möjlighet för den marint intresserade att bosätta sig i husbåt.  

Byggnationen på området är ljusår från den Stalinarkitektur som dominerade nybyggnationen i Malmö på -70 talet då starke mannen Nils Yngvesson styrde och ställde i stan.

Den mest fotograferade byggnaden är förstås Turning Torso som med sina 52 våningar blivit ett landmärke. Det är svårt att inte låta byggnaden skymta fram i åtminstone någon bild från området.

SWC, HP5+

På stan med Hasselblad SWC

Entusiastisk över den positiva upplevelsen med förra rullen, bestämde jag mig för att prova på att plåta människor på stan med SWC. Vilket var betydligt besvärligare än jag trodde. Dels är det svårt att vara diskret eftersom man måste gå ganska nära om det ska bli intressant. Och med det följer att perspektivet inte alltid blir så bra.

Såg den här mannen på långt håll och trodde först han var utklädd till ängel med vingar och allt. Men när jag kom närmare såg jag att det var en reklamskylt bakom honom. Men nöjer man sig med en flyktig blick, tycker jag ändå att något av illusionen finns kvar.

Plötsligt dök det upp några ungdomar med en vagn och började dela ut prover på någon ny produkt från Wasa knäckebröd.

Först var folk lite avvaktande, men efter bara ett ögonblick fick man känslan av att bevittna en matleverans till behövande. Folk drogs till vagnen som flugor till en sockerbit. Jag gillar normalt bilder i trängsel, men här blev inte perspektivet helt lyckat. Kolla på mannen till höger i bild. Fast jag minns inte, han kanske var en jätte? Jag ser också att jag borde gått betydligt närmare.

Något bättre, fast här har jag siktat lite illa, beskärningen blev inte helt lyckad.

Konstaterar att ska det bli bra bilder med en sådan här kamera måste man gå skitnära och jag vet inte om jag fixar det ens med sökare.

Trött på människor för den här gången, lämnade jag de centrala delarna för att söka mig till stillsammare områden.

På ett sätt gillar jag kvadratformat, även om det gärna blir lite stillsamt.

Börjar i alla fall bli lite vän med skannern och har hittat arbetsrutiner. Fast jag har mer problem med damm nu än vad jag tidigare hade i det analoga mörkrummet.

Den fria radion

Såg en film häromdagen som handlade om en olaglig radiostation i England på 60-talet. Radiostationen var belägen ombord på en båt och man sände från internationellt vatten, vilket gjorde att myndigheterna inte kunde stänga ner den. Vi här i Skåne hade en liknande situation vid samma tid med Radio syd.

Jag visste inte att byråkratin och myndighetsutövningen var lika stelbent i England som i Sverige vid den här tiden. Här genomfördes ju bland annat en grundlagsändring under kommunikationsminister Olof Palme för att vidmakthålla radiomonopolet till varje pris. Vilket man också tydligen gjorde i England. Kan tilläggas att man i England var så imponerade av Palmes hänsynslösa jakt på piratradiosändare att man bjöd in honom för att få tips om hur man skulle gå till väga. 

De här reklamfinansierade radiostationerna på 60-talet hade en stor trogen lyssnarskara. Alla man kände lyssnade på Radio Syd och på varje arbetsplats stod en radioapparat inställd på denna enda kanal som sände rock och pop dygnet runt. När Radio Syd var på toppen hade man fler lyssnare än de sammanlagda lagliga svenska kanalerna  Den statliga radion kontrade med att införa P3, även kallad ”skvalkanalen” för att försöka konkurrera, vilket de naturligtvis inte klarade av.

Radion fortsatte att vara inställd på Radio Syd och vi fortsatte lyssa på musiken och ta till oss reklam för Broddmans, Idealpersienner, Rosanders skor och många andra företag som annonserade i Radio Syd. 

Det blev tyst i etern när myndigheterna och vädrets makter till slut lyckades stänga ner Radio Syd 1966. Det skulle dröja till 1993 innan vi, som ett av de sista länderna i Europa, åter kunde lyssna på reklamfinansierad radio.

Fotnot

I USA har man haft reklamfinansierad radio sedan 1919.