I Jönköping

Det här pampiga huset, troligen byggt 1914, ligger på Jönköpings sjukhusområde. Det kallas B2 och hörde ursprungligen till I12s kasernområde. Nu verkar det vara kontor och administration som håller till här.

Den här fina entrén tillhör Huskvarnas Folket Park.

På biblioteket kan man hänga och läsa tidningar, eller pilla med sin telefon.

Förr sa man att att när kom-i-håg-lapparna passerat ett visst antal har dom spelat ut sin roll.

Det pågick bokmässa på biblioteket, ”Smålit” har man döpt evenemanget till. Trodde först av namnet att döma att det bara var litteratur för de små, men det var det inte. Det var all slags litteratur. Småländsk dock.

Malmö Centralstation

Jag tycker om att åka tåg. Har alltid gjort. Men ibland är man förstås på stationen för att möta eller vinka av någon. Det är också trevligt. Också gillar jag röran av okända människor på väg som hela tiden pågår.

Besök i Stockholm

Besökte Stockholm härförleden. Bara ett kortbesök. Det var länge sedan sist, ett lika kort besök i mitten av 80-talet. Nu strosade vi runt lite på Söder och besökte förstås Fotografiska. Måste säga att Stockholm är en fantastiskt fin stad, Känns om jag nog vill åka tillbaka när det är lite varmare och dagarna längre.

På Fotografiska var huvudattraktionen ett uppmärksammat projekt av Albert Wiking. Mängder av sv/v porträtt av människor som på ett eller annat sätt, stort eller smått påverkat sin samtid. Varje porträtt var försett med text. Kan säga direkt att det inte var möjligt att titta på alla bilder och läsa all text. Jag koncentrerade mig på bilderna. Tyvärr blev det ganska monotont efter ett tag. Jag gillar kontrastrika bilder, men kanske inte när all svärta blir jämnsvart och utan teckning. Jag läste någonstans att fotografen använt en Canon G9. Vet inte om det var till samtliga bilder, men det känns som en begränsning att använda en kamera med så liten sensor till så stora bilder. Skärpan kan man inte klaga på, men det dynamiska omfånget verkar inte ha räckt till.
På Fotografiska visades också en uppmärksammad svit reklambilder; Diesel 1991–2000. Dessa färgglada, genomtänkta och välarrangerade bilder drog välförtjänt en tät publik. Verkligen kul.
Martin Bogren visade bilder från besök i Italien som jag tyvärr upplevde som tämligen osammanhängande. Inte att jämföra med hans bokprojekt Lowlands som jag tycker tillhör något av det bästa som gjorts.
Charlotte Gyllenhammar, konstnär som tydligen även sysslar med fotografi, visade några installationer och en del foto.
Kan tilläggas att det vid mitt besök var ganska glest med besökare hos både Bogren och Gyllenhammar. Det var framför Wikings porträtt och Diesels reklambilder som folk trängdes.

Fotnot
Ser att Martin Bogren tillsammans med Anders Petersen och en italiensk fotograf Lorenzo Castore ska ställa ut på Dunkers Kulturhus i Helsingborg april-sept. Ska ge Bogren en chans till. Dessutom är Dunkers är mycket duktiga på att hänga fotografi så det är alltid trevligt att åka dit.

För en del år sedan pratades det mycket om planerna att öppna en motsvarighet till Fotografiska i Malmö. Sen blev det allt glesare med info och nu helt tyst. Undrar hur det går? Efter att ha sett den massiva tillströmningen av folk till Fotografiska (kö ut på gatan) får man känslan att Malmö är för litet för att driva runt en sådan verksamhet. Men man kan ju alltid hoppas. Det skulle vara roligt om det blev av.

I väntan på bussen

Jag står och väntar på bussen på östra Storgatan i Jönköping. Det har börjat skymma. Tvärs över gatan ligger en restaurang. Vid fönstret sitter en man i röd tröja. Han är fint upplyst av det varma ljuset därinne. Kontrasten är stor mot det gråkalla ljuset härute. Jag hinner precis ta några bilder innan min buss kommer. En blev bra.

Ett besök på Älgön

Har nu besökt ännu en ö. I somras var det Visingsö i Vättern, och nu har vi varit på Älgön som ligger i Bohusläns skärgård. För att komma dit tar man färjan från ett samhälle som heter Rörtången. Ortsnamnet har inget med verktyg att göra, utan rör står för vass och tånge är ett gammalt ord för udde. Så vassudden skulle kunna vara ett alternativt namn. Även om vi inte lade märke till nån vass vid vårt besök.

Det regnade en aning under färjeturen vilket gav lite extra karaktär till landskapet på andra sidan glaset. 

Det stod en papperskorg i ett hörn på färjan. I den låg en tidskrift med ett bistert ansikte som tittade på mig från korgen. Man blir klart nyfiken. Men jag bestämde mig för att avstå från att rota i korgen.

Färjkarlen hette Arne och han tog oss till vår destinationsort raskt och utan mankemang. 

Vid bryggan på Älgön står en fullmatad informationstavla samt en bänk där man kan slå sig ner och smälta all text.

Öns alla sevärdheter samlade på en skylt. Vi valde Toppen. 96 meter över havsytan vilket innebar en stundtals ganska brant stigning.

Vår ciceron heter Marianne och guidade oss säkert och tryggt både upp och ner, vilket kändes bra då stigen varken var tydligt skyltad eller upptrampad. Dessutom gick den till stor del genom skog där det var helt omöjligt för en turist att gissa vart man skulle gå.

På toppen tar vi del av den fantastiska utsikten. Någon har byggt på ett stentorn och höjt toppen ytterligare en meter. 

Det är gott om stenrösen på ön. En del är så glesa att man kan se dagsljuset genom dem.

En lagun vid Kalvhagen med brygga och båt.

På ön fanns för många år sedan industrier som tillverkade tranolja och fiskmjöl av sill. Bland annat  byggdes det i slutet av 1800-talet en fabrik med en 40 meter hög skorsten. Skorstenen blev ett välkänt sjömärke och kom att stå kvar till 1986.

Grönskan är emellanåt lummig, mycket ek som släpper ifrån sig massor med ekollon som stundtals täcker marken. Aldrig sett så många. Och gott om vackra staplade stenmurar som ramar in. Här är väldigt vackert.

Ibland finns det tid för inomhusaktiviteter. Här kopplar Paul av i fåtöljen med något läsvärt.

Ett litet monument av sten från det lokala stenbrottet.

Det är ett fascinerande vackert kargt landskap. Men man kan tänka sig hur bistert det kan bli på vintern när vindarna tar fart.

Avslutningsvis, en bild av Paul vid pianot.

Udda varor

Besökte Sopstationen i går. För den som inte är bekant med etablissemanget kan sägas att det är en av Malmös större försäljningsställe av begagnade varor. Dvs en loppis. Eller secondhand kanske låter mer seriöst. Jag har genom åren gjort åtskilliga besök här. Har väl inte gjort några större fynd, men en del bruksföremål har det blivit. Fast inte den här gången. Sopstationen har väl aldrig hört till de prydligare butikerna, men nu tycker jag nog att här var ovanligt skräpigt.

Här fanns bland annat ett helt gäng med motionscyklar. Kanske har folk tröttnat på att trampa sig svettiga i vardagsrummet? Hursomhelst, en av dem skiljde ut sig från de övriga genom att vara från en annan tidsålder. Visste inte ens att man ägnade sig åt såna här aktiviteter i hemmen för femtio år sedan.

Här har nån klåpare varit i farten. Ett desperat renoveringsförsök av en ful förvaringsmöbel som då blivit ännu fulare. Undrar hur man tänkt. Inte alls förmodligen. Undrar också ifall ett sånt här objekt överhuvudtaget går att sälja. Tittade inte på priset, men det borde vara i nivå med bränslevärdet för den som har vedpanna eller öppen spis.

Apropå öppen spis, så kan kanske en sån vara intressant som inredningsdetalj? Även om den råkar vara gjord i spånskivor. Den ser ut att härstamma från nåt av TVs mindre lyckade inredningsprogram. 

En cykelram för fyrti spänn och ett couronnespel utan prislapp. Jag spelade ofta couronne som barn och jag minns att jag tyckte om spelet. Kan väl ses som en slags fattigmansbiljard. Undrar om det skulle vara kul fortfarande? Frågan får stå obesvarad så länge. Just det här spelet var inget jag skulle släpa hem.

En ful paximatprojektor, prissatt till hundra kronor. Vet inte om den stått och blivit smutsig i väntan på köpare eller om den varit smutsig från början. Hursomhelst såg den för jävlig ut. Överpris kan man lugnt säga.

Skyltar och texade uppmaningar är av den tydliga sorten i affären. Ordkargt kan man säga. Inga inlindade budskap som föder tvivel om vad man menar.

Vågar man köpa en lampa? Det gäller att ha proppar hemma. Man vänder sig uppenbarligen till en händig kundkrets på lampavdelningen.

Konst har dom också. Det här är väl Gauguin om jag inte misstar mej. Kanske inte originalet, men ändå.

Resväskor, patinerade av slitage och ålder är en populär inredningsdetalj. Dom här ligger väl lite mitt emellan kan man säga. Smutsiga är dom också. Fast priset är fascilt. Femti spänn.

I ett låst glasskåp på väg mot utgången hittar jag det här; Piko dat computer. Prissatt till 1.500:-. Hade ingen an om vad det var, men väl hemkommen googlar jag. Det visar sig vara en "electromechanical computer from the German Democratic Republic, 1969." 
Vill tillägga att jag inte kan komma på något som är tillverkat i DDR på sextitalet, utom kanske en Trabant i hyggligt skick, som man skulle betala femtonhundra för.

Besök på Louisiana

Vi gjorde ett besök i Danmark och Louisiana för ett tag sedan. Egentligen ett bra tag sedan, i början av juli. Men jag har glömt bort bilderna. Det kom antagligen nåt emellan. Vet ju att man ju ska ta tag i saker direkt. Men jag kan inte slanga bilderna direkt från kameran till bloggen. För mig måste dom ta en vända i datorn först. Det är väl då det kommer saker emellan.
Besöket på Louisiana var en färgsprakande upplevelse. Man fick se det som kompensation för vädret; det regnade som himlen var öppen. Lite synd naturligtvis eftersom att strosa runt i anläggningen och titta på konstverk och utsikt är en ganska stor del av besöket. Men vi får återkomma, förhoppningsvis en regnfri dag nästa sommar. 
Kameran var en Panasonic GM-1 med 20/1.7; en kompakt kombination. Min Ps är för gammal för att hantera råfiler från kameran så jag fick börja med att köra dom genom Adobe DNG converter (gratis). Ett tips till den som likt mig själv kanske inte alltid har det senaste i programväg.