Kamprad, Bergman & Strömholm

Cliffs of Moher, Irland, 1978

Ingvar Kamprad
Läser i DN att allmänhetens förtroende för IKEA har sjunkit från 78 till 62 procent. Anledningen uppges dels bero på företagets avancerade skatteplanering, men också på grundaren Ingvar Kamprads förflutna. Kamprad var under kriget aktiv medlem i nazistsympatiserande Nysvenska rörelsen. Kanske bör man ha i åtanke att han vid tillfället ifråga var 17 år gammal. Problemet är att man anser att han inte varit öppen om sitt förflutna.

Ingmar Bergman
Vid ett annat tillfälle stod det i en artikel i Svd att Maria-Pia Boetihius undrar vad det är för feghet som härskar i den svenska kulturvärlden. Detta med anledning av Ingmar Bergmans fascination över Hitler och nazismen både före och under kriget. Något Bergman vad jag förstår aldrig förnekat. Så här sade han i en intervju 1999:

”När koncentrationslägrens portar slogs upp ville jag först inte tro mina ögons vittnesbörd. Jag trodde det var propaganda från de allierade. När sanningen gick upp för mig blev chocken ohygglig. På ett brutalt och våldsamt sätt blev jag tagen ur min oskuld. ‘Människan är en avgrund och jag bävar då jag skådar ner i den‘, som Georg Büchner formulerade det i Woyzcek”.

Så även om Ingmar Bergman själv får anses varit öppen och försökt göra upp med sitt förflutna, anser Boethius att man i det svenska kulturlivet är alldeles för slätstruken och överseende när det gäller Bergmans fascination över nazismen.

Christer Strömholm
Men fotografen Christer Strömholms nazistiska förflutna nämns praktiskt taget aldrig. I den mån det förekommer, avfärdas det som ”ungdomsförsyndelse”. Och visst, redan som 16 åring var aktiv han nazist och medlem i organisationen Sine prohibitionimus ad finum (Utan hinder mot målet).

Men det är också ett faktum att Christer Strömholm 1938, 20 år gammal, och medlem i Nordisk ungdom var med om ett inbrott i vänsterorganisationen Clartés lokaler där man lade beslag på medlemsregister, prenumerantregister för tidskriften Clarté och förteckning över tidningens kommissionärer. Det bedömdes vara en politisk kupp och att materialet var tänkt att skickas vidare till Tyskland och Gestapo.
Man grep samtliga inblandade i inbrottet och målet kom upp i rådhusrätten i februari 1939. Inför rättegången gjordes personundersökning med bl.a. intervjuer med Strömholms mor och styvfar som ledde till följande sammanfattning: ”Fosterlandskänslan var starkt rotad hos den tilltalade. Kampen mot kommunismen och bekämpandet av judarna upptog hela hans tanke”. Christer Strömholm fick tre månader villkorligt.

Han blev sedermera utesluten ur Nordisk Ungdom, då han i strid med partidisciplinen var med om att starta Särskilda Gruppen, för att kunna genomföra aktioner som inte kunde ske i under Nordisk Ungdoms namn.  Bland annat fanns det planer på att kidnappa Marcus Wallenberg.

1941 gjorde Strömholm en helomvändning och började arbeta för engelsmännen. Denna period är flitigt omnämnd i olika sammanhang. Det påstås att han bland annat var med om att likvidera dubbelagenter. Detta känns märkligt då han 1946, alltså efter krigsslutet, blir åtalad och fälld för att ha gömt Waffen-SS-frivilliga i sin lägenhet under deras flykt till Sydamerika.

Själv har han i intervjuer varit tämligen lågmäld om krigsåren, vilket man ju kan begripa. Det finns många myter kring honom och de flesta ligger han nog bakom själv. Någon öppenhet om sitt nazistiska förflutna har han så vitt jag vet aldrig visat.

Så här skriver Jan Myrdal i Folket i Bild Kulturfront, 1997:”Och om Christer Strömholm har jag skrivit. Inte för att han var mig personligen särskilt osympatisk - han förblev i hela sitt uppträdande just den "bussige ledare och kamrat" han fostrades till i Nordisk Ungdom. Därför var han också en så lysande och omtyckt lärare för de elever vilka satt vid hans fötter och accepterade hans konstsyn.
Men det för mig avgörande är att just den estetik och livshållning han som kamratskapsledare i Nordisk Ungdom gav uttryck för i lindholmsnazisternas Stormfacklanär den han förblivit trogen. Nazi-kitsch alltså.
Det var för att Rune Hassner och jag väl kände till detta och ansåg att han förblivit sina dåtida konstideal trogen som vi blev övertygade om att han var den helt rätte just för "Myglaren"; en gestaltning han sedan utförde på konstnärligt verkligt lysande sätt. Den vi först tänkt på som "Myglaren" - en med helyllefolkrörelsebakgrund - hade inte klarat tvetydigheten. Honom hade heller inte Rune Hassner kunnat se på genom sökaren med sådan skärva i ögat.
Christer Strömholm har spunnit myter om sig; men han har inte låtsats varit bättre, ädlare, finare än han verkligen var. Det respekterar jag honom för även om jag anser hans konstnärliga hållning falsk och farlig... och typisk. Det säger en hel del om vår tid att han av många anses som en av epokens stora fotografer. Uttryck det på annat sätt: En sådan sen epok som vår har en sådan fotograf som sin store.”

Avslutningsvis vill jag tillägga att ingen skulle ge sig till att göra en levnadsteckning över Ingvar Kamprad eller Ingmar Bergman utan att nämna deras fascination över Hitler och nazismen. Men när det handlar om Christer Strömholm lämnas det helt därhän.

Fotnot
Uppgifterna om Christer Strömholms förflutna är hämtade ur Anders Thunbergs bok Karin Lannby – Ingmar Bergmans Mata Hari. ISBN978-91-27-11804-1

Fotografisk fotnot

Bilden är tagen på Irland 1978. Motivet är Cliffs of Moher på västkusten. Kameran var en Nikon FM och filmen Tri-X.

Regler för gatufoto

Det har kommit en lista över no-nos när det gäller gatufoto. Puritanerna har sagt sitt och äntligen skapat en förbudslista som kan skilja agnarna från vetet.

Det är väl bara att erkänna sig skyldig till åtskilliga övertramp i det förflutna och förmodligen även i framtiden.

Det hade kanske iofs även varit intressant med motsatsen – dvs en lista på godkända motiv för den osäkre fotografen på gatan.

Så här ser listan ut i original. Jag översätter den inte då jag av erfarenhet vet att mycket kan förloras eller förvanskas i en översättning. 

Håll tillgodo:

15 usual clichés of street photography:

1. homeless person

2. buskers/ street performers

3. ridiculously canted angles

4. telephoto lens shots with too much bokeh

5. people kissing

6. feet

7. frame in frame

8. silhouettes

9. people crossing a road

10. picture of somebody taking a picture

11. reflections in puddles

12. people at bus stops in different poses

13. people in groups on mobile phones / devices

14. back of someone's head

15. person posing with tourist prop

Jag passar även på att krypa till korset genom att med egna arkivbilder illustrera detta inlägg. Jag erkänner även att jag tidigare publicerat dessa bilder under rubriken ”gatufoto”.

Street performer (2)

Silhouettes (8)

People crossing a road (9)

Picture of someone taking a picture (10)

People at bus stops in different poses (12)

People in groups on mobile phones (13)

Back of someone’s head (14)

Person posing with tourist prop (15)

Det ser alltså ut som det kommer att bli nödvändigt att finna en lite vidare rubrik som kan innefatta även den här typen och liknande bilder.

Lugnet efter stormen

Det stormade ju ganska rejält för några dagar sedan och så här soptippsaktigt ser det nu ut på Ribban med Västra hamnen i bakgrunden.

Badflottarna har legat uppdragna på land ett bra tag. Men efter stormen ligger de nu här framför en av bryggorna. De låg tidigare på en helt annan, betydligt torrare plats. Men kanske är det så att flottar söker sig till vatten?

Nikon D80, 18-70/3.5-4.5

Blandade bilder Beijing

Det finns så klart många städer som är lika kommersialiserade som Beijing. Men med tanke på att landet är kommunistiskt så känns kapitalismen än mer påtaglig.

Ett av många lyxiga varuhus där de riktigt dyra varumärkena finns till försäljning. För en turist är det dock ingen mening att köpa exklusiva produkter här. Dessa varor är ofta dyrare i Kina än Europa, vilket beror på att det finns gott om rika kineser som inte är så priskänsliga.

På kvällen är fasaden upplyst och ändrar färg allteftersom.

En drugstore för kinesisk traditionell medicin. Kan man bara beskriva symtomen på sina krämpor så är det inga problem att få hjälp.

En enkel restaurang i centrala Beijing med spartansk inredning och god mat.

Är man i Beijing bör man prova rätten Beijing Duck (Peking anka). Den här restaurangen säger sig servera den bästa ankan i Beijing.

På dagarna håller ungdomar med skateboards till här framför katolska kyrkan. Men på kvällarna händer helt andra saker. Då dansar man här. Massor av människor i alla åldrar kommer hit för att dansa till discomusik. Inte med varandra, utan man dansar ensam men följer samma rörelsemönster. Det sker med stort allvar och ger för den besökande ett ganska märkligt intryck.

På Himmelska fridens torg pågår ingen kommers, är antagligen inte tillåten. Det smyger omkring en och annan försäljare med lagret på fickan och försöker diskret prångla ut guideböcker och liknande.

Den enda tillåtna verksamheten är fotografisk och är organiserad. Det är män och kvinnor i rödgula jackor som fotograferar turister.

Det här är labbet. På marken står ett gäng batterianslutna skrivare och printar bilder.

Detta är som sagt den enda kommersiella verksamhet som pågår på världens största torg.  Här finns heller inga bänkar eller andra sittplatser. Man sitter där det går, en del på huk.

Vid ett tillfälle i en park såg vi en bröllopsfotografering. Det var på eftermiddagen och ganska mulet, så assistenten med skärmen fick ligga i för att hitta något ljus att reflektera.

Brudgummen ser nöjd och glad ut. Bruden däremot ger ett något bekymrat intryck. Goda vänner från Kina som sett mina bilder, säger att det här är typiska kläder som hyrts. Man ser det bland annat på brudgummens skor, som saknar häl. Vilket ju underlättar passform och kanske framförallt lagerhållning för uthyrningsfirman. Lägg märke till att man lyckats matcha brudgummens fluga med färgen på brudens handskar.

Och efter fotograferingen skulle man åka vidare med rickshaw.

Nikon D80, 18-135/3.5-5.6

Canon S90

Fler bilder från gatorna i Beijing

Ytterligare blandade bilder från  Beijing, nu från gatorna omkring Wangfujingin och från Lamatemplet. 

Nikon D80, 18-135/3.5-5.6

Dagarna i Beijing

Det blev en hel del bilder från besöket i Beijing. Trots uppmärksamheten. Nästa resa blir nog till någonstans där det är lättare att smälta in. Fast vi trivdes bra i Beijing, många sevärdheter och människorna var mycket vänliga.

Har inte ätit kinamat sedan vi kom hem, vilket kanske är förklarligt. Men jag börjar nog snart känna mig redo för en portion biff schezuan eller kanske nasi goreng (jag vet att nasi goreng har sitt ursprung Indonesien, men jag brukar äta det på kinarestauranger)

På populära sevärdheter kan man ofta se en guide med en vimpel på en pinne, promenera i spetsen för en grupp turister iförda likadana kepsar. Det gäller att kunna identifiera sin grupp.

Här frågade jag faktiskt ifall jag fick ta en bild på det här glada paret.

Ungdomsmode

Guide

Yonghe gong dajie

På vakt

Sms

Himmelska Fridens torg

Denshikou dajie

Nikon D80, 18-135/4.-5.6