Jag, min skanner och påvens välsignelse

Min påsiktsskanner lade av i höstas, plötsligt ville den inte vara med längre. Eftersom jag behöver ha tillgång till en sådan, tänkte jag att om jag nu ändå måste investera så kanske det är lika bra att köpa en som klarar lite av varje.

Så, en Epson V500 fick det bli. Aningen bättre och lite mer avancerad än en vanlig flatbäddsskanner. Det är ingen proffsmaskin, men den duger helt klart för mina behov då den förutom påsiktsbilder även klarar negativ och dia i olika storlekar.

Jag har ju tidigare gjort en del mer eller mindre ambitiösa försök att digitalisera det gamla negativarkivet. Jag använde då egenbyggd manick där jag helt enkelt fotograferade av negativen med en digitalkamera. Men nu blev det en skanner i alla fall.

Av olika anledningar har det inte blivit av att komma igång (Köpte den i början av september) Men nu är det dags!

Det visade sig dock vara ganska tålamodskrävande att få skannern att åstadkomma bilder efter hur jag tyckte de skulle se ut. Maskinen och jag hade nästan en hel dag av samarbetssvårigheter innan jag började bli nöjd med resultatet.

Jag tycker att det ska synas att utgångsmaterialet är analogt, medan maskinen har en mer digital inställning till projektet. Vi är inte helt överens än, men på god väg.

Det ser ut som att en stor del av vintern kommer att tillbringas skanningens tecken (och nostalgins, eftersom det mesta materialet är från 70-talet)

Bilderna här är tagna i folkvimlet på Petersplatsen i Rom april-maj 1977. Inga fotografiska mästerverk precis, men lite kul ändå. 

En intressant sak från det här besöket var annars att jag faktiskt blev välsignad av påven. Jo, det är sant, så här gick det till:

Det var känt att påven skulle hålla tal den här dagen, vilket gjorde att det samlades extra mycket folk, buss efter buss anlände och släppte av sin last.

Förväntningarna var att han skulle stå på balkongen med mattan. Men plötsligt efter kanske en halvtimmes väntan skallade en högtalarstämma över platsen. Då steg omedelbart ett vrål från människohopen och man pekade och sprang mot en annan del av byggnaden och ställde sig att titta förväntansfullt uppåt.

Jodå, där stod han, liten som en myra då avståndet var stort, klädd i vitt och med kalott på huvudet, och talade till oss. Jag har ingen aning om vad det handlade om. Men fick efteråt bekräftat att vi alla hade fått hans välsignelse.

Vi var ju några tusen och statistiskt borde det väl finnas en del bovar, banditer och kanske ännu värre ibland oss. Men påven sorterade oss inte, vi blev urskiljningslöst välsignade.(bilden superdelförstorad)

Det är ett bra tag sedan, och det har varit några påvar sen dess, och jag vet heller inte hur länge en välsignelse sitter i. Får hoppas den håller livet ut.

Kamera: Pentax Spotmatic med 85/1.9
Svartvit film: Ilford Pan F (25 ISO!)
Färgfilm: Kodachrome 25