Promenad i Malmö 1970

Skannar negativ och fixar till bilder samt lyssnar med ett halvt öra på nyheterna som berättar att Östersunds dåliga dricksvatten beror på att man kopplat ihop en toalett med vattenledningen. Något att tänka på när man spolar; var tar det egentligen vägen?

Hör också på nyheterna att acitylsalisyra är cancerförebyggande, nackdelen är att man riskerar frätskador på magsäcken. Ständigt dessa val…

Hursomhelst pågår skanningen av gamla negativ, inte för fullt utan sådär lagom. Har fortfarande lite problem med inställningarna. Trots att all automatik är bortkopplad, envisas skannern med att ta egna initiativ och dessa överensstämmer sällan med mina intentioner. Jag vet inte, kanske blir det inte bättre än så här. ”As good as it gets?”

Förresten så är bilderna här är från en promenad på stan en sommardag 1970.

Parkeringshuset på S. Förstadsgatan vid MAS var då alldeles nybyggt. Jag såg för ett tag sedan att man rivit det och byggt ett nytt på samma plats. Men så här såg i alla fall det gamla ut när det var nytt.

Besökte också ett rivningshus i närheten av Ahlmansgatan. Här har någon släpat in en fåtölj på ett av de gamla utedassen.

En sådan här fåtölj ville ingen ha, den lämnades kvar vid vad som verkar ha varit en hastig flytt. Nu skulle den förmodligen av många ses som ett hyggligt renoveringsobjekt och så småningom få en hedersplats i bostaden.

Vissa bilder blir riktigt hyggliga, medan andra tappar mycket av den anloga känslan.

Jag tror att det snyggaste blir att skanna från påsiktskopior, och bara göra enklare retusch och marginell digital uppskärpning. Fast då får man ju skaffa mörkrum igen.

Kontrastrika motiv är svårast, där skannar jag in med lägre kontrast och höjer sedan efteråt vid behov. Skulle egentligen vilja skanna i råformat, men sådana inställningar finns inte.

Det kommer att finnas anledning att återkomma i ämnet.

Jag, min skanner och påvens välsignelse

Min påsiktsskanner lade av i höstas, plötsligt ville den inte vara med längre. Eftersom jag behöver ha tillgång till en sådan, tänkte jag att om jag nu ändå måste investera så kanske det är lika bra att köpa en som klarar lite av varje.

Så, en Epson V500 fick det bli. Aningen bättre och lite mer avancerad än en vanlig flatbäddsskanner. Det är ingen proffsmaskin, men den duger helt klart för mina behov då den förutom påsiktsbilder även klarar negativ och dia i olika storlekar.

Jag har ju tidigare gjort en del mer eller mindre ambitiösa försök att digitalisera det gamla negativarkivet. Jag använde då egenbyggd manick där jag helt enkelt fotograferade av negativen med en digitalkamera. Men nu blev det en skanner i alla fall.

Av olika anledningar har det inte blivit av att komma igång (Köpte den i början av september) Men nu är det dags!

Det visade sig dock vara ganska tålamodskrävande att få skannern att åstadkomma bilder efter hur jag tyckte de skulle se ut. Maskinen och jag hade nästan en hel dag av samarbetssvårigheter innan jag började bli nöjd med resultatet.

Jag tycker att det ska synas att utgångsmaterialet är analogt, medan maskinen har en mer digital inställning till projektet. Vi är inte helt överens än, men på god väg.

Det ser ut som att en stor del av vintern kommer att tillbringas skanningens tecken (och nostalgins, eftersom det mesta materialet är från 70-talet)

Bilderna här är tagna i folkvimlet på Petersplatsen i Rom april-maj 1977. Inga fotografiska mästerverk precis, men lite kul ändå. 

En intressant sak från det här besöket var annars att jag faktiskt blev välsignad av påven. Jo, det är sant, så här gick det till:

Det var känt att påven skulle hålla tal den här dagen, vilket gjorde att det samlades extra mycket folk, buss efter buss anlände och släppte av sin last.

Förväntningarna var att han skulle stå på balkongen med mattan. Men plötsligt efter kanske en halvtimmes väntan skallade en högtalarstämma över platsen. Då steg omedelbart ett vrål från människohopen och man pekade och sprang mot en annan del av byggnaden och ställde sig att titta förväntansfullt uppåt.

Jodå, där stod han, liten som en myra då avståndet var stort, klädd i vitt och med kalott på huvudet, och talade till oss. Jag har ingen aning om vad det handlade om. Men fick efteråt bekräftat att vi alla hade fått hans välsignelse.

Vi var ju några tusen och statistiskt borde det väl finnas en del bovar, banditer och kanske ännu värre ibland oss. Men påven sorterade oss inte, vi blev urskiljningslöst välsignade.(bilden superdelförstorad)

Det är ett bra tag sedan, och det har varit några påvar sen dess, och jag vet heller inte hur länge en välsignelse sitter i. Får hoppas den håller livet ut.

Kamera: Pentax Spotmatic med 85/1.9
Svartvit film: Ilford Pan F (25 ISO!)
Färgfilm: Kodachrome 25