Utsikt från Turning Torso

Var för första gången på besök i Turning Torso häromdagen.

Utflykt till översta våningen, den 54:e, 190 meter upp.

Undrar lite varför man byggde just 54 våningar, kanske beroende på att Kronprinsen som tidigare var Malmös högsta bostadshus var 26 våningar. Att man ville bygga lite mer än dubbelt så högt, kanske?

Här ser man Ribban med kallbadhuset, "Kallis", lite grann från ovan.

Utsikt över bron från baren.

Här ser man att det faktiskt finns plats för en hel del ytterligare bebyggelse i området.

En något skräpig utsikt. Man håller tydligen på att riva de sista resterna av den egentligen inte så gamla Saabfabriken. Här i mitten av bilden ser vi också byggnaden som på sin tid inrymde Kockums kontor den s.k. ”gängtappen”.

Inte så lång från Turning Torso ligger Ica, där det också pågår rivningsprojekt. Känns lite konstigt när man river vad som känns som relativt nya industribyggnader. Västra Hamnen är ju faktiskt inte mycket mer en knappt 10 år gammalt som bostadsområde.

Hursomhelst, från att under sin byggnad varit ett av Malmös mest utskällda projekt, har Turning Torso nu blivit ett av de mest beundrade. Jag tror knappast någon turist som besöker Malmö har missat denna skruvade byggnad.
Mera fakta om huset för den intresserade finns här.

I Västra hamnen finns även ett World Trade Center.

Kapitän

Det här vrålåket stod parkerat på Köpenhamnsvägen häromdagen. På håll såg det ut som en gammal amerikanare, men när jag kom närmare såg jag att det ju var en Opel Kapitän. Lite nostalgiskt då min far hade en sådan på det tidiga 60-talet. En både stor och tung bil. Jag vet inget om bensinförbrukningen, men man kan ju gissa…

Den här visade sig vara något äldre; den tillverkades mellan 1958-59 och fanns i två modeller, standard och ”L” vilket förmodligen stod för Lyx. Detta var en L, som ju framgår av emblemet på sidan.

De flesta gamla bilar man ser är upprenoverade till nyskick, därför kändes det fint att se en från den här tiden som ser ut som om en bruksbil. Inget perfekt exemplar utan lite skavanker här och var. Dock en sanning med modifikation, skulle en sådan här bil användas till vardags skulle den inte hålla länge.

Då var det Mercedes och Opel som som stod för kvalitetsbilarna. Audi hette DKW (Deutsche Kraft Wagen) och var en erkänd skitbil och BMW tillverkade bara småbilar som ingen av dagens BMW-ägare frivilligt hade velat bli sedd i.

Bilar åldrades snabbt vid den här tiden, fram till 70-talet bytte ingen bilhandlare med självrespekt in en bil med 8-9 år på nacken då de oftast var helt slut, inte för att de egentligen hade gått så mycket, men hållbarheten var riktigt dålig. Bilarna rostade fullständigt sönder på ganska kort tid och bilbesiktning fanns inte, den kom först 1965.

Så om någon säger att bilarna var bättre förr så far man faktiskt med grov osanning. De kanske var charmigare, men bättre? Glöm det! Bilarna var heller inte speciellt trafiksäkra. Det, plus fri fart på landsväg i kombination med att man inte hade några bilbälten, gjorde att det dog fler människor i trafiken på 50-talet mot idag, trots att det nu finns fem gånger så många bilar.

Lite fakta om bilen
Opel Kapitän 1958 P (P:et lär stå för panorama)
Rak 6 cylindrig motor på 2,5 liter
80 Hp
3 växlad
Toppfart 144 kmh

Längre österut

En bit öster om Drottningtorget ligger Slussplan. Tidigare var det här en central busshållplats med byggnad som hyste både biljettförsäljning och väntsal. Byggnaden är sedan länge riven och området liknar nu mest ett torg i Kabul.

Men andra tider stundar och här är det nu meningen att det så småningom ska byggas ett bostadshus med 12 våningar (eller 13, uppgifterna varierar). Detta har varit bestämt sedan ett bra tag men än har inget har hänt, vi får väl se hur det blir.

Det blir mer och mer igenvuxet här, men så blir det ju när man låter naturen själv bestämma. Buskar och ogräs bryter igenom både asfalt och betong.

På andra sidan Norra Vallgatan ligger sedan länge Malmö roddklubb. Dock har det på senare tid tillkommit lite detaljer på byggnadens tak; ett jättekaffepaket och en reklamflagga för ett klottersaneringsföretag.

Malmö roddklubb bildades 1883 och har huserat i nuvarande lokaler sedan 1943. Jag tycker det är lite fint att man låtit den gamla skylten sitta kvar på fasaden trots att man har satt upp en ny och betydligt större (och fulare).

Lite längre österut på Hornsgatan kan man uppifrån viadukten kika ner i Byggmästaregatan mellan de båda så kallade SJ husen. Husen kallas så för att de ursprungligen byggdes som bostadshus för järnvägstjänstemän. Det som skymtar närmast till höger är äldst och byggt 1899-1901 och det till vänster i bild är lite nyare och byggdes 1906–1907.

Ytterligare en bit längre österut möts vi av den här synen. Det senaste tillskottet i Malmös handelsflora: Entré!

Mera hus

Till en av de roligare bostadshusen i Malmö får man nog räkna den som ligger på Monbijougatan 4-6. Huset började byggas 1987 och stod klart 1991.

Byggnaden med alla sina olika fönster, balkonger och burspråk skiljer sig avsevärt från våra svenska traditioner när det gäller arkitektur. Man kan ju anta att stadsbilden blivit aningen rörig med många hus av den är typen, men ett och annat kan gott finnas, det piggar upp.

Kom förbi det här huset på Smedjegatan häromdagen och blev minst sagt överraskad; tidigare låg här ett intetsägande tråkigt hus klätt med smutsgula eternitplattor. Och titta nu! Man har tagit bort den gamla beklädnaden, putsat om fasaden och målat den i terrakotta.

Jag tycker nog att detta har blivit ett av stadens vackraste bostadshus.

Man har till och med lyxat till med en dekorerad fris högst upp på fasaden.

Och på Triangeln i skuggan av reklampelaren sitter fortfarande mannen med sin saxofon.