Feldmann zurück

Förra besöket på konsthallen och Feldmanns utställning var intressant, men fotografiskt blev det ganska mediokert. Det var mycket folk och ganska många vakter som gjorde att det blev nästan omöjligt att få till några hyggliga bilder.

Den här gången gick det bättre. Jag var där idag med en klass elever på guidad tur, vilket blev ganska lyckat, även fotografiskt.

Feldmann ger intrycket av att varken ta sig själv eller sin konst på så stort allvar. Eller kanske driver han med oss? En halväten smörgås, är det konst?

Den här skohyllan såg han i en butik och då han gillade sättet man exponerade skorna på, med baksidan framåt, lät han kopiera hyllan och så blev den ett konstverk.

Klassisk skulptur, fast i främmande färgsättning (vilket som synes inte framgår här).

En klass med lite yngre elever, hårt bevakade av sina lärare, var på konsthallen samtidigt som vi. Även de verkade gilla utställningen.

Mugshots av det anonymare slaget.

Blommor uppåt väggarna.

Här känns det åter lite tveksamt om nivån på konstverket…

Klassiskt måleri, bortsett från placeringen av ena pupillen…

Anonymt bröllopsfoto.

Fotnot
Den som vill se utställningen får skynda sig, den pågår bara tom 2 maj!

Snabbvisit på Möllan

Stannade till på Möllevångstorget på hemvägen i går. Skulle köpa korv, inte kokkorv eller korv att steka, utan munsbitskorv som passar till en öl eller ett glas vin. Sådan korv köper man bäst på Möllan, och då hos Malmö Kötthandel. Min favorit heter bondekorv, alltså inte bond-korv, som jag sade en gång när jag var där och då bara fick en frågande min. Nej, bondekorv heter det.

Möllevångstorget är lite speciellt, känns ganska osvenskt, vilket kanske inte är så konstigt då torghandel och de intilliggande butikerna drivs och ägs av invandrare från olika länder. Här kan man hitta delikatesser från all världens hörn.

De här frusna killarna vid cykelstället uppskattar inte vårväder med temperatur på bara fyra, fem plusgrader.

Arbetets ära heter statyn, som är gjord av konstnären Axel Ebbe som är flitigt representerad runt om i Skåne, framförallt i Trelleborg där han har en egen konsthall. Min favorit av honom är nog Mannen som bryter sig ur klippan som finns att beskåda på Universitetsplatsen i Lund. Arbetets ära kom på plats 1929.

Äkta bondekorv av lokal tillverkning från Malmö Kötthandel.

Åter på gång

Torsdag morgon, promenadmorgon. Huset till höger, en bit ner i gatan med hästen på taket, är en del av ett kvarter som jag vill minnas har uppstått där det tidigare låg en flickskola, allmänt kallad för ”tandborsten”, pga sin extremt långa, låga byggnad som sammanhängde med ett högre hus. Vet inte riktigt när förändringen skedde, men kanske någon gång på sent 80-tal kan vara en rimlig gissning.

Den här fasaden som tillhör Eons fulbygge ser man från Carl Gustafs väg. Man kan skymta taket på kronprinsen i bakgrunden och ytterligare en häst tillhörande ”tandborst-kvarteret”.

En av staden smalaste trottoarer, Erik Dahlbergsgatan nära Davidhallstorg.

Via Veneto, restaurang med pianobar, övergivet och sig likt och ingenting som tyder på någon förändring.

Kungsgatan, Malmös egen Unter den Linden (fast jag vet inte vad det här är för slags träd) Paulikyrkan i fonden.

Bakdörren till Paulikyrkan.

En port på Kungsgatan, 36B. 

Pentti

Jag känner en man som heter Pentti Melarti, han är konstnär, grafiker, illustratör och ett levande uppslagsverk i allt som handlar om konst. Hans grundtips när det gäller att verkligen se något i ett konstverk är tålamod. Han har berättat för mig om en undersökning som gick ut på att se hur länge människor stannar till och betraktar ett verk på en konstutställning. Jag vill minnas att svaret var 15 till 20 sekunder. För att verkligen se allt som ett konstverk har att ge, bör man enligt Pentti titta i minst 15 minuter. Det säger sig självt att i Penttis värld kanske man inte hinner med så många verk på en utställning men upplevelsen blir garanterat desto större.

Nu är jag inte där, och kommer säkerligen aldrig dit, jag har inte Penttis tålamod, inte heller hans passionerade intresse för konst. Men ofta när jag är på en konstutställning eller på museum, så tänker jag på Pentti och saktar då ner tempot, även inför sådant som kanske inte verkar så intressant vid första anblicken.

Pentti undervisar också, i måleri och grafik. Jag gick en kurs i grafik hos honom för några år sedan. Man utgick från en skiss och sedan ritsade man in motivet spegelvänt i en kopparplåt, färgade in plåten och tryckte sedan bilden på ett papper. Mycket pyssel och lite utrymme för misstag. Men av alla saker Pentti lärde mig, så var den viktigaste det att betrakta konst på ett för mig nytt sätt; med tålamod.