Några bilder från gatorna i Örebro. Det var i juli månad förra året som tillfälle gavs till ett ultrakort besök i staden. Det pågick konstutställning på både gator och torg och även på husfasader. Evenemanget är årligen återkommande och kallas för Open Art. Och det är det verkligen. Man får, inte bara röra vid konstverken, utan tom klättra på dom. Hur många tillfällen i livet ges möjligheten som på bilden ovan, att klättra upp i ett poppat korn?
torsdag 19 maj 2016
Kort besök i Örebro
Några bilder från gatorna i Örebro. Det var i juli månad förra året som tillfälle gavs till ett ultrakort besök i staden. Det pågick konstutställning på både gator och torg och även på husfasader. Evenemanget är årligen återkommande och kallas för Open Art. Och det är det verkligen. Man får, inte bara röra vid konstverken, utan tom klättra på dom. Hur många tillfällen i livet ges möjligheten som på bilden ovan, att klättra upp i ett poppat korn?
torsdag 11 februari 2016
Promenad i Göteborg
Några bilder från en promenad i Göteborg en regnig dag i höstas. Jag besöker ofta Göteborg men är sällan i de centrala delarna. Det blir mest till att hänga på terminalen mellan bussar och tåg. Men i oktober blev det ett tillfälle. Egentligen var det lite glest med folk för gatufoto, men en dokumentation av en kortare promenad kanske man kan säga. Mellan lunch och eftermiddagskaffe. Utgick från terminalen och intog lunch på Saluhallen. Eftersom det var torsdag blev det ärtsoppa och pannkakor. Kaffe blev det några timmar senare på Condeco på Avenyn innan återfärden mot Nils Ericsonterminalen. En ganska kort promenad som sagt. Eller med tanke på vädret, ganska lagom.
Ganska gott om cyklister och liksom i Malmö använder majoriteten inte hjälm. Även om det är ännu glesare med hård huvudbonad.
Turist med karta och ryggsäck granskar menyn till en restaurang. Betydligt glesare med matställen mot hemma.
Tänker på Magnus Uggla och "Kung i baren". Här är det en kung i buren istället.
Fotoutställning, som tyvärr inte hade öppet. Vi var flera som försökte kika in. Jack Nicholson kikade tillbaka.
Här blir jag och min kamera upptäckta. Egentligen ingen bra bild, men den får vara med just för ögonkontakten.
Här händer inte så mycket heller, men ljuset är fint på affischklistraren, så den får också vara med.
Två gatumusiker underhöll med gammal countrymusik. Lät lite som en ung Dylan en gång i tiden. Väldigt bra faktiskt. Eftersom dom samlade till sitt kommande bröllop och dessutom verkade tycka om varann, så fick dom en tjuga.
Jag brukar inte fotografera utlämnade människor. Men bilden är ganska anonym och kompositionen är bra, så den får vara med.
Det hade slutat regna. Nog tur om man kör elektriskt. Den här killen hade lagt ner jobb på att ha rätt attityd. Kläder och approch kändes helt rätt. Det kanske saknades lite rutin i framförandet. Men det kommer ju med tiden. Ge inte upp!
tisdag 8 september 2015
Vanliga bilder på Linan
Den 14 augusti, för tredje året i rad, var jag med och
ställde ut bilder på Linan. För den som inte känner till Linan, så är det en
opretentiös utställningsform där deltagarna hänger sina bilder på tvättlinor. Man anmäler sig och bokar utrymme. Anmälningsavgiften på 50:- går oavkortad
till Cancerfonden. Eldsjälen bakom projektet heter Niklas Wibom och han
ombesörjer att ett antal pinnar kommer på plats. Deltagarna har förutom bilder
och klämmor med sig linor att spänna mellan pinnarna. Sen hänger man upp sina
bilder. Vi var ca 30 utställare som visade bilder mellan 12-16 i Slottsparken vid
Biblioteket.
Lite konstigt att inte fler passar på. Det finns ingen jury som bestämmer vad som får vara med och anmälningsavgiften är rimlig och går dessutom till välgörande ändamål. Linan är ett trevligt arrangemang som drar stor publik. Hoppas att den även blir av nästa år och att fler hänger på. Det finns alltid plats.
Lite konstigt att inte fler passar på. Det finns ingen jury som bestämmer vad som får vara med och anmälningsavgiften är rimlig och går dessutom till välgörande ändamål. Linan är ett trevligt arrangemang som drar stor publik. Hoppas att den även blir av nästa år och att fler hänger på. Det finns alltid plats.
Bilderna här är de som jag hade med på årets upplaga av
Linan. Min rubrik kommer sig av att jag nästan aldrig går ut med ambitionen att
fotografera. Men jag lämnar praktiskt taget aldrig hemmet utan kamera. Så det
blir en hel del bilder ändå.
Beundran på avstånd, Monbijougatan MalmöMorgonpromenad på Kaptensgatan Malmö
På stationen i Nässjö
På väg mot Göteborg
Gatuterapeut i Örebro
På stationen i Falköping
En cigg på en bänk vid Föreningsgatan, Malmö
Kungen av Loppisriket, Drottningtorget Malmö
På promenad vid Värnhem, Malmö
Gatupredikant på Triangeln, Malmö
Gatumusikant på Södra Förstadsgatan, Malmö
På Drottningtorget, Malmö
Möte på Stortorget, Malmö
Säljare på Drottningtorget, Malmö
På en bänk på Södergatan, Malmö
Utanför Sveas, Örebro
Ett stilla bloss vid entrén, Huskvarna
måndag 7 september 2015
Sloppis
Häromdagen besökte jag Malmös
trevligaste loppis. Den kallas Sloppis och försigår två ggr om året. En gång på
våren och en på hösten. Den har blivit mer och mer omfattande och sträcker sig
nu i stort sett från Fridhemstorget till Kronprinsen. Nästan en kilometer
loppis. Många säljare och bra priser lockar en jättepublik. På Sloppis hittar
man också en del udda inslag, bland annat skönsång av kvinnokör.
Enda smolket i bägaren är att
arrangörerna säger att detta var den sista Sloppisen. Det har blivit för omfattande.
Det är synd, hoppas att det på nåt sätt löser sig och att vi även i
fortsättningen får ta del av Malmös trevligaste loppis. Själv spenderade jag
nittio kronor på två klämlampor till bokhyllan och en taklampa till hallen.
Satte allt på plats när jag kom hem. Blev hur bra som helst.
torsdag 3 september 2015
Falköpings station
Ibland hamnar man på orter av den enda anledningen att man ska byta tåg. För mig var det korta besöket i Falköping just ett sådant tillfälle. Mitt resesällskap hade nämnt att stationsbyggnaden där var fin. Det var därför extra roligt när man som jag gillar hus och byggnader, att upptäcka att Falköpings station är en av de finaste stationsbyggnader jag sett. Byggd 1934 i stram funkis med stort ljusinsläpp i väntsalen. Stationsbyggnaden är ritad av arkitekt Birger Jonson och kan väl ses som ett skolexempel på den stilrena byggnadsstil som kännetecknar funktionalismen. Det har gjorts en tillbyggnad, med den följer stilen och stör i mina ögon inte alls helhetsintrycket. Ska man gnälla över nåt är det i så fall Pressbyråns rad av övertäckta fönster på gatusidan. Får man göra så? Skäms Pressbyrån!
Falköping central K-märktes 1986.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


























































